1. Vilka immunologiska utredningar och behandlingar gör du vid upprepade missfall? 

Vid händelse av upprepade missfall gör jag sex stycken olika utredningar som kan landa i olika behandlingsstrategier.

En av utredningarna innebär att kolla mängden NK-celler. Vissa typer av NK-celler finns i livmodern naturligt, men en annan grupp av NK-celler (CD16+, CD56+, CD69) kan - vid förekomst - orsaka missfall då de attackerar livmodern. NK-celler kan även göra så att embryon inte fäster vid IVF. Detta går att behandla genom att lugna dessa celler, vilket minskar deras effekt. Detta görs idag med en experimentell behandling av immunterapi.

Förhöjda värden av TH1/TH2 cytokiner kan leda till missfall. Cytokiner är en sorts proteinceller som har med immunsystemet och de vita blodkropparna att göra. Aktiviteten av cytokincellerna kan vara TH1 (pro-inflammatorisk) eller TH2 (anti-inflammatorisk). De proinflammatoriska cellerna behövs i början när blastocysten ska fästa, och blodkärl bildas mellan embryo och kvinnan, men om de blir för många eller finns kvar för länge kan de istället bli skadliga. Behandlingen för att hämma detta är olika typer av immunhämmande läkemedel. 

Personer som bär på den autoimmuna sjukdomen SLE, har ANA - Antinukleära (Antinuclear) antikroppar, och kan ha en ökad risk till missfall. Dock så kan personer som inte har SLE, ändå ha ett immunförsvar som beter sig på liknande sätt. Därför undersöker vi om kvinnor har dessa antikroppar, skulle det vara fallet, går de att behandla med Prednisolon (kortison), förklarar Dr Shehata.

I Sverige anses man färdigbehandlad om man har antikroppar mot sköldkörteln (TPO-ak, Tg-ak eller TRAK). Exempelvis om man har rätt dos av en medicin (t.ex. Levaxin vid underfunktion). Dr Shehata menar dock att missfallsrisken är större om antikroppar finns kvar, därför behandlar han detta ytterligare. Om så är fallet behandlas det med Prednisolon (kortison).

Gliadin-antikroppar (IgA) kan också vara en orsak till upprepade missfall och dessa antikroppar återfinns hos de som har celiaki (glutenintolerans). Även om man inte visar symtom på glutenintolerans kan dessa antikroppar förekomma ändå och vara orsaken till upprepade missfall. Detta behandlas med en livsstilsförändring som innebär en glutenfri kosthållning. 

Det finns en sjukdom där man har antikroppar mot fosfolipider, APS, som oftare drabbar yngre kvinnor. Antikardiolipid-antikroppar gör blodet tjockare och ger därmed ökad risk för blodproppar, framförallt hos gravida kvinnor, vilket kan orsaka missfall både sent och tidigt. Det är dock ingen vanlig orsak till missfall (0,83% enligt en studie av Dr Shehata). Behandlingen för detta är blodförtunnande - en låg dos av Acetylsalicylsyra, som man börjar ta innan sin graviditet, och sedan fortsätter behandlingen med injektioner av heparin.

2. Varför är immunologiska orsaker till missfall fortfarande så omdebatterat?

Immunologi är väldigt komplext. Även för generella autoimmuna sjukdomar så får man oftast inga klara svar på tester som görs. Exempelvis så visar en välkänd autoimmun sjukdom som reumatism bara ett positivt svar på mindre än 20% av patienterna som bär på sjukdomen. Därför diagnostiseras oftast sådana sjukdomar med kliniska bevis som t.ex. en svullen led snarare än via blodprover. 

När man pratar om missfall och misslyckade IVF-försök har vi därför inga tydliga kliniska bevis, vilket gör det svårt att hitta immunologiska problem som är relaterade till detta. Vilket därav leder till svårigheter i debatten kring hur mycket immunförsvaret påverkar missfall överhuvudtaget. Det finns onekligen en stark korrelation mellan graviditet och immunförsvaret, och generellt används det för att skydda bebisen från att bli attackerad av immunceller eftersom bebisen har genetiskt material från pappan. Det har genom åren setts som kontroversiellt att tro att immunsystemet kan orsaka missfall, men nu är de flesta övertygade om att det finns ett samband. 

Debatten inom ämnet börjar ta ny form och nu diskuteras snarare HUR vi testar, än VARFÖR vi testar. Det är en diskussion som kommer att pågå i år framöver, men för att sammanfatta så tror jag att immunsystemet som orsak till missfall, nu är accepterad, säger Dr Shehata.

3. Finns det en ökad risk att få missfall om man har en autoimmun sjukdom, t.ex. reumatism?

Generellt sett ja, har man autoimmuna problem är det en ökad risk. Är detta fallet bör man testa sig för om man bär vissa typer av antikroppar. Det finns vissa autoimmuna sjukdomar som innebär en högre missfallsrisk än andra, t.ex. SLE (Lupus).

En auto-immun sjukdom innebär kortfattat att kroppen attackerar sig själv. Antikroppar finns i kroppen för att skydda oss mot virus och bakterier. De bildas av olika typer av immunceller. Hos människor som har en autoimmun sjukdom börjar kroppens immunförsvar istället bryta ner celler som vi behöver. Immunförsvaret tror felaktigt att dessa celler är inkräktare i kroppen. Detta skapar inflammation.

Ungefär 5-7% av befolkningen i västvärlden är drabbade av någon typ av autoimmun sjukdom, där kvinnor drabbas betydligt oftare än män. Exempel på autoimmuna sjukdomar är diabetes typ 1, Hashimotos (hypotyreos/underaktiv sköldkörtel), SLE (Lupus), reumatoid artrit (ledgångsreumatism), celiaki (glutenintolerans), Crohn’s sjukdom, Sjögrens sjukdom och Addisons sjukdom. 

5. Kan det finnas immunologiska orsaker till att embryon inte fäster, om detta händer upprepade gånger under en IVF-process?

Ja, är embryona är av god kvalitet, du sätter tillbaka 1-2 stycken, och det inte finns någon annan anledning till varför de inte skulle fästa så skulle det mycket väl kunna finnas en immunologisk anledning till att embryot inte implanterar. Man kan ju se på det som ett väldigt tidigt missfall egentligen. 

Fler och fler IVF-kliniker ger idag någon form av immundämpande vid upprepade misslyckanden. 

6. Kan äggdonation trigga immunologiska reaktioner från kroppen?

Ett enskilt missfall är tyvärr ganska vanligt och beror troligen på att embryot hade onormala kromosomer vilket man inte kan göra något åt. Men om man har flera missfall på raken, så kan behandling krävas och det är då avgörande att hitta den bakomliggande anledningen. 

Dr Hassan Shehata driver två klinker i England som specialiserar sig på att hjälpa kvinnor som drabbas av upprepade missfall - Centre for Reproductive Immunology & Pregnancy Miscarriage Clinic. Dr Shehata är utbildad gynekolog/obstetriker och specialiserad på kvinnomedicin vid Epsom and St Helier University Hospitals NHS Trust.

Vad är skillnaden på missfall och upprepade missfall?

De flesta enskilda missfall beror alltså på att embryot inte var friskt, att det inte hade normala kromosomer. Alla ägg och spermier har inte det, så när läkaren säger att du haft “otur” så menar hen att ni helt enkelt lyckats pricka in ett ägg eller en spermie som inte var kromosomalt normal. 

Om du har flera missfall på raken så minskar dock sannolikheten att det rör sig om “otur”. Vid fler än tre missfall på raken, får man diagnosen “upprepade missfall”. Då görs en missfallsutredning för att titta på andra möjliga anledningar. I en klassisk missfallsutredning undersöker man: 

Koagulationsrubbningar vilket också mäts genom blodprov

Om dessa prover skulle visa på något, finns behandling att få, men faktum är att testerna oftast inte visar något. Med andra ord förblir merparten av upprepade missfall odiagnostiserade. 

Dr Shehata har genom sin forskning fastslagit att ovanstående problem utgör orsaken endast i en minoritet av fallen. Det finns alltså luckor i vår kunskap och forskning; vi kan inte allt om alla anledningar till upprepade missfall än. 

Varför är det intressant att undersöka kopplingen till immunförsvaret?

Att immunologi spelar roll när ett barn blir till är ganska vedertaget. Om man får en ny njure eller ett hjärta från en annan person så måste man alltid ta immundämpande mediciner för att kroppen inte ska stöta bort kroppsdelen som är genetiskt främmande; innehåller någon annans DNA. Men trots att ett embryo alltid består av 50% genetiskt främmande material från mannen (och ibland 100% då donerade ägg använts), så stöter kroppen inte bort det. Immunförsvaret anpassar sig alltså på ett eller annat sätt.

Man tror därför att om en kvinna har ett immunförsvar som inte fungerar som det ska, så kan hennes kropp stöta bort embryot vilket leder till missfall. Detta ses alltså som en potentiell anledning till upprepade missfall utöver de som traditionellt utretts. 

Immunförsvaret i kroppen består av olika antikroppar, och kvinnor kan ha överaktivitet/onormal förekomst av olika antikroppar och/eller en autoimmun sjukdom. 

Synen på hur mycket man anser att immunförsvaret kan påverka missfall och framförallt på vad man kan göra åt det, skiljer sig åt från land till land. I Sverige så görs inte immunologiska utredningar vid upprepade missfall, då det inte anses finns tillräckligt tydlig forskning på hur problemet ska behandlas. I många andra länder jobbar man mer med det och Dr Shehata är ett exempel på en läkare som forskar kring frågan och även behandlar kvinnor med immunologiska problem på sin klinik.  

Kopplingen mellan missfall och immunförsvaret - Q&A med Dr Shehata

Entreprenören och yogaläraren, Lisa Wingårdh, lämnade sin fartfyllda karriär inom finansbranschen bakom sig. Hon kände sig mer och mer tom trots att karriären gick bra och till slut tog hon steget, sade upp sig och bokade en yogautbildning i Indien. Sedan dess driver hon Wingårdh Wellness med fokus på yoga, coaching och wellness.

Yoga, meditation och välmående har alltid intresserat mig – jag har alltid prioriterat att ta hand om mig själv. Men trots att det är så grundläggande, särskilt som kvinna, så har det här med hormon- och fertilitetshälsa lite gått mig förbi. Det känns konstigt nog som ett område vi inte pratar om, i alla fall inte förrän det är något som inte fungerar som det ska. 

I min värld borde alla kvinnor få bättre verktyg att förstå vad det är som händer i kroppen varje månad, det känns liksom ganska grundläggande. Gärna redan i skolan. Med mer kunskap skulle vi bättre kunna förstå när kroppen inte fungerar som den ska och veta när det är dags att söka hjälp. Jag visste nog i ärlighetens namn inte riktigt vad som räknas som en oregelbunden cykel innan och då är det ju svårt att identifiera problem såklart. 

Många vet nog inte att det kan vara så enkelt att var lite mer proaktiv - att det i grunden handlar om att förstå sin cykel. Eller att det går att utesluta viktiga riskfaktorer genom ett enkelt blodprov. Så här i efterhand, när jag vet hur enkelt det är och vilket värde det ger, borde det enligt mig vara lika självklart att kolla upp sina hormoner som det är att gå till tandläkaren!

Så vad visade testet då? Mina resultat visade att jag hade låga östrogen-, LH-värden och FSH-värden vilket tillsammans kan tyda på en rubbning i en körtel i hjärnan som heter hypotalamus. Bakomliggande anledningar kan vara överträning, kronisk stress eller kosten - tydligen är veganer och vegetarianer överrepresenterade bland dem som förlorar sin mens på grund av den här typen av rubbning. Jag har dock en regelbunden cykel vilket gör att det inte verkar finnas något allvarligt problem just. Jag fick verktyg att lära mig vilka tecken jag kan hålla utkik efter framåt, hormonella rubbningar och problem med cykeln kan ju uppstå gradvis. Så om jag skulle upptäcka problem framöver så vet jag var jag ska börja och vilka frågor jag ska ta med mig till min gynekolog då. Det känns fantastiskt att ha fått den här kunskapen.

Det är fantastiskt att hela tiden få lära sig nya saker om sin kropp – vi är alla unika och måste lära oss att lyssna mer på vad som funkar för just oss. Att förstå min hormonhälsa och cykel bättre har verkligen gjort att jag känner mig mer “tuned in” och nära min kropp.

Genom ett blodprov kan du få kunskap om din kropp och förståelse för din cykel och fertilitet. Lisa Wingårdh har testat Tilly Fertilitetskoll.

Lisa Wingårdh: Att testa mina hormoner fick mig att förstå hur lite jag egentligen vet om min fertilitet

Om östrogen och vad som kan skapa låga nivåer

Östrogen är ett samlingsnamn för flera av de viktigaste kvinnliga könshormonerna och östrogen påverkar många olika organ och vävnader. Östrogen förekommer i flera olika former i kroppen och de tre vanligaste är östradiol, östron och östriol. Östradiol (E2) är den vanligaste och det är östradiolhalten som oftast mäts vid blodprov.

Östrogen tillverkas främst i dina äggstockar och till en liten del i din fettvävnad. Nivåerna varierar under din menscykel och ligger som lägst några dagar innan och under dina första blödningsdagar. Strax innan ägglossning stiger östrogenhalten och det triggar igång utsöndringen av LH som ska leda till ägglossning. 

Östrogenbrist kan ha flera bakomliggande anledningar, en vanlig är en rubbning hypotalamus. Lite mer specifikt så kan hypotalamus minska sin produktion av gonadotropinfrisättande hormon (GnHR) och/eller ändra utsöndringsmönster. GnHR har till uppgift att signalera till hypofysen att producera hormonerna FSH och LH som båda behövs för att dina ägg ska mogna och du ska få ägglossning.

Om frisättningen av GnRH störs leder det alltså till låga nivåer av FSH och LH och då mognar inga äggblåsor vilket i sin tur leder till att det produceras för lite östrogen eftersom det är de mognande äggblåsorna som normalt sett producerar östrogen. Östrogenet bygger under en normal cykel upp din livmoderslemhinna så att den kan ta emot ett befruktat ägg (embryo) men om inget ägg befruktas eller fastnar i slemhinnan blöder du istället ut slemhinnan - du får mens. Så om du inte har ägglossning och inget östrogen produceras byggs alltså inte slemhinnan upp, och din mens uteblir.

Man ser ofta att cykeln först blir oregelbunden och att mensen sedan i förlängningen upphör helt. Minskad sexlust, värmevallningar och vaginal torrhet är då också vanligt. När mensen helt försvunnit kallas tillståndet för hypothalamisk amenorré.

En sådan här rubbning kan uppstå om man:

Är utsatt för ökad fysisk eller emotionell stress.

Övertränar - framförallt löpträning eller annan uthållighetsträning.

Man kan sammanfatta det som att när ett energiunderskott uppstår (till exempel för att du äter för lite jämfört med den energi du förbrukar eller är utsatt för ökad stress) pausar kroppen det som den anser är icke-livsnödvändiga kroppsfunktioner, däribland reproduktion.

Förutom att du behöver äta tillräckligt är det också viktigt att du får i dig rätt näring och rätt sorts fett. Alla som äter vegetariskt kommer såklart inte att få dessa problem, men både vegetarianer och veganer är överrepresenterade bland kvinnor med östrogenbrist och hypothalamisk amenorré.

Jag fick min mens i tonåren och ganska snart efter det skaffade jag p-piller som jag tog i flera år tills jag träffade min man och vi bestämde oss för att vi ville skaffa barn. Om min menscykel fungerade som den skulle var ingenting jag överhuvudtaget funderade på och ja, när man går på hormonella preventivmedel så vet man ju inte. Jag och min man var inställda på att det kunde ta ett tag att bli gravida, men jag anade inte att min mens inte skulle dyka upp överhuvudtaget. Den kom aldrig igång efter att jag slutade med p-piller. När jag sökte hjälp konstaterade min läkare att jag absolut hade ägg, men av någon anledning så ägglossade jag inte.  

Efter ett år tog vi kontakt med en fertilitetsklinik och under en period av sex månader fick vi testa flera olika metoder. Jag tog bland annat hormonsprutor som skulle kicka igång ägglossningen, men det ledde antingen till att jag fick en överproduktion av ägg eller, när vi sänkte dosen av hormoner, inga ägg alls. Det upptäcktes också vid undersökningarna att min livmoderslemhinna var väldigt tunn. Trots det lade man inte så mycket fokus på att ta reda på varför min ägglossning uteblev, eller varför slemhinnan var tunn – man fokuserade på att försöka lösa problemet med hormonmediciner helt enkelt.

När det hade gått två år utan resultat bestämde vi oss för att det var dags att testa IVF. Problemet med att jag inte fick ut några ägg fortsatte dock även när vi gjorde IVF, trots hormonstimulering fick vi bara ut ett enda ägg. Vi hade dock en enorm tur eftersom befruktningen av detta enda ägg lyckades och vi fick en frisk och fin flicka.

Ibland undrar man ju hur man egentligen orkar fortsätta kämpa när man vet att det kommer bli svårt, men längtan efter syskon var stor. Och det blev mer kämpande än vi kunde ana trots vår historik. Det visade sig att min livmoder hade växt igen och att jag behövde opereras. Någon annan väg en IVF var tydligen också helt utesluten. Turen från första vändan återupprepade sig inte och efter fyra misslyckade försök började vi känna en viss hopplöshet. Men så blev jag gravid på det femte försöket, lyckan!

Men så händer det som inte får hända. Ultraljudet i vecka 14 visade avvikelser hos fostret som inte alls såg bra ut och vi fick ta ett väldigt svårt beslut att avbryta graviditeten. Det var hemskt och sorgligt, både för att vi förlorade något vi hunnit längta efter och glädja oss över, men också för att vi visste att det inte bara var att “gå hem och försöka igen”. Det var en tuff tid, både jag och min man kände att vi inte hade tid att sörja, och jag behövde dessutom genomgå flera operationer. Jag mådde väldigt dåligt mentalt och kände mig deprimerad. 

Totalt blev det 11 IVF-försök och ytterligare ett missfall. Vi pausade under en period för att inte helt gå under, men någonstans hittade vi ändå drivkraften att fortsätta och till slut kom vår andra dotter till världen. Det är väldigt lätt att glömma bort sig själv och sitt allmänna välmående under en fertilitetsbehandling – man får tunnelseende och kan inte fokusera på något annat än att lyckas.

Det blev tydligt efter min andra förlossning att min kropp inte mådde så bra. Jag fick svåra problem med störtblödningar och till slut träffade jag en läkare som bestämde sig för att faktiskt gå till botten med mina problem. Han forskade på hormoner och han ville hitta orsaken till mitt ursprungliga problem - att jag inte hade någon ägglossning. Det visade sig att jag hade väldigt låga östrogennivåer. Där var alltså förklaringen till att jag aldrig fick tillbaka mina cykler när jag slutade på p-piller. Dessutom kan det leda till benskörhet och senare hjärt- och kärlproblem, så även om jag nu fått mina barn så kändes det väldigt skönt att få veta. 

Jag blev remitterad vidare till en annan läkare som var specialist på just könshormoner, och det första hon sa till mig var att jag vägde för lite och att jag måste äta mer och på ett annat sätt. Hon vill att vi skulle testa att få igång min ägglossning naturligt, utan mediciner, och hon ordinerade mig att börja äta mer animaliskt fett. Hon förklarade att just när det gäller könshormoner så är det skillnad på fett och fett och växtbaserat fett har inte samma effekt på könshormonerna som animaliskt,

Jag har alltid haft problem med min matsmältning och har väldigt svårt att smälta ägg, lax och korv så istället blev jag ordinerad att äta sjuka mängder smör och ost. Vi testade detta under ett års tid, jag gick bara upp 1,5kg i vikt, men för första gången på 15 år fick jag tillbaka min ägglossning! Den var inte helt regelbunden men jag ägglossade - det var helt otroligt! 

Vad jag lärt mig? Jag önskar att alla kvinnor fick lära sig mer om sina kroppar och hormoner och hade kunskapen att förstå att en oregelbunden cykel alltid betyder att något inte stämmer. Och att man tidigare fokuserade på att förstå anledningen till problemen, inte bara medicinera bort dem. När man vill skaffa barn är det svårt att fokusera på något annat än att få det där barnet, så ju tidigare man kan identifiera obalanser desto bättre.

Hormonhälsa är väldigt komplext, men det är också enklare att testa den än vad man tror - test som Tilly Fertilitetskoll är ett fantastiskt verktyg för att förstå var man ska börja. Jag har verkligen insett den hårda vägen att hormonhälsa inte bara handlar om att skaffa barn, utan om vårt välmående i stort.

Östrogenbrist kan påverka din cykel och fertilitet. Annas historia lär dig mer om tecken på östrogenbrist, vikten av att identifiera det tidigt och vad du kan göra.

Annas tuffa resa till barn: Om östrogenbrist och nya insikter om hormonhälsa

För de flesta känns fertilitet som något väldigt komplext. Det blir ofta, som kvinna, fokus på äggen och åldern medans vår menscykel som följer oss längs hela vårt fertila liv glöms bort. Faktum är dock att problem med just cykeln eller närmare bestämt ägglossningen, är den vanligaste orsaken till fertilitetsproblem hos kvinnor. Och det har ganska lite med åldern att göra. Visst, när vi når klimakteriet så ägglossar vi alltmer sällan, men ägglossningsproblem kan drabba en 23-åring lika gärna som en 38-åring eftersom cykeln påverkas av det mesta vi gör och får i oss; av vår allmänhälsa och eventuella hormonella rubbningar. 

Huruvida man har många ägg kvar måste man utreda via blodprov eller ultraljud, men när det gäller cykeln så är det enklare; man kan lära sig vilka tecken som är bra att hålla koll på och identifiera problem bara genom att tracka cykeln. Man kan helt enkelt använda sin egen cykel som ett diagnosverktyg. 

Här förklarar vi vad som egentligen är en oregelbunden cykel och varför det kan göra det svårare att bli gravid.

Menscykeln finns av en huvudsaklig anledning - att du ska kunna bli gravid. Varje månad förbereder sig din kropp för en graviditet vare sig det är något du önskar eller inte. 

En ny menscykel börjar den dagen som du får din mens (dag 1) och avslutas när din nästa mens startar. Under den första fasen börjar ett par äggblåsor att mogna och utsöndra östrogen vilket gör att livmoderslemhinnan byggs upp. Vid ägglossningen spricker en av de mognande äggblåsorna och om ägget träffar på en spermie så kan det bli befruktat. Den spruckna äggblåsan (gulkroppen) utsöndrar progesteron som hjälper till att bygga upp slemhinnan ytterligare, vilket krävs för att ett eventuellt befruktat ägg kan fästa där - för att en graviditet ska kunna uppstå. Om inget befruktat ägg fäster så kollapsar istället slemhinnan och du blöder ut den; du får mens. Och så börjar det hela om. 

Om något i den här finstämda processen rubbas så blir din cykel oregelbunden. Eller för att vända på det - en oregelbunden cykel är ett tecken på att något inte helt stämmer. Du kan fördjupa dig ännu mer i hur cykeln fungerar här.

Hur vet jag om jag har en oregelbunden menscykel?

Vi har blivit matade med att en normal menscykel är 28 dagar, men det är lite av en myt. Studier visar att en cykel på allt mellan 21 och 35 dagar är både vanligt och helt normalt, och även om du har en regelbunden cykel så kan den variera lite från månad till månad.

Det man ska hålla utkik efter är större och ihållande (mer än tre månader) förändringar. Närmare bestämt så räknas följande som en oregelbunden cykel:  

Dina cykler är kortare än 21 dagar eller längre än 35 dagar. 

Dina cykler varierar mer än 7 dagar från cykel till cykel. 

Du har inte haft mens på 3 månader eller mer.

Dessutom ska ska den andra delen av cykeln, den så kallade lutelfasen som är fasen mellan ägglossning och nästa mens, vara minst 11 dagar lång för att räknas som normal. 

Varför gör en oregelbunden cykel det svårare att bli gravid? 

Att ett ägg och spermie möts är ju centralt för att en graviditet ska bli till och för att det ska ske krävs en ägglossning. Som vi beskrev ovan så är den beroende av flera skeenden och hormoner som behöver vara i balans. Om det inte fungerar som det ska så kan det leda till helt utebliven ägglossning eller en oregelbunden ägglossning vilket i sin tur leder till en utebliven eller oregelbunden mens. Utan ägglossning är det omöjligt att bli gravid och om den kommer sällan så minskar ju antalet chanser man har på sig. En oregelbunden ägglossning kan också göra det svårare att identifiera när den kommer och därmed att tajma sex i samband med den. 

Att ett ägg blir befruktat är inte allt som ska till för att man ska bli gravid. Som vi beskrev ovan så behöver det befruktade ägget (embryot) också fästa i livmoderslemhinnan och utvecklas där - den första tiden är kritisk. För detta krävs att livmoderslemhinnan är mottaglig, har rätt tjocklek och så vidare, och det är hormonerna östrogen och progesteron som säkerställer det. Progesteron utsöndras av den kollapsade äggblåsan och om den inte utsöndrar tillräckligt mycket eller tillräckligt länge så kollapsar livmoderslemhinnan “för tidigt”; du får alltså mens “för tidigt”. Men “för tidigt” menar vi att embryot inte får den tid det behöver för att hinna fästa och detta är anledningen till att man vill att den här delen av cykeln är minst 11 dagar lång.

Vad kan en oregelbunden menscykel bero på?

Det är egentligen ganska enkelt att upptäcka om din menscykel är regelbunden eller inte, det svåra är istället att förstå varför och också vad man kan göra för att komma tillrätta med det. En oregelbunden eller utebliven ägglossning och/eller mens kan bero på många olika saker, men orsakerna är nästan uteslutande kopplade till din hormonbalans. Exempel på olika tillstånd som ofta leder till hormonella besvär är:

PCOS (polycystic ovary syndrome) - en hormonell obalans som 10-15% av alla kvinnor lider av.

En rubbning i hypotalamus i din hjärna på grund av till exempel akut eller kronisk, eller undervikt, viktnedgång och överträning. 

Om du har oregelbunden cykel och besväras av det är det viktigt att du får göra en ordentlig utredning. Inför en sådan utredning kan det vara bra att dels ha trackat din cykel under ett antal månader så att du kan visa mönster och dels att ha testat dina hormonvärden. Med Tilly Fertilitetskoll kan du testa dina hormoner, och få en indikation på avvikelser och ett bra underlag för att kunna ställa frågor till din läkare.

Kan preventivmedel ge mig en regelbunden cykel?

Det är vanligt att få utskrivet p-piller eller andra hormonella preventivmedel om man har problem med en orgelbunden cykel. Dessa preventivmedel stänger av eller stör din naturliga cykel och ser till att du blöder regelbundet. Man kan alltså säga att det rättar till symtomet, oregelbundna cykler, men inte att det hjälper mot det underliggande problemet. Eller med andra ord, att även om du blöder regelbundet så har du inte fått en regelbunden cykel för du har inte en naturlig cykel när du använder hormonella preventivmedel. 

Problemet du hade innan du började med preventivmedel kan alltså kvarstå den dag du slutar och vill bli gravid, och då får man ta hjälp av hormonbehandling för att stimulera igång ägglossningen eller förlänga lutealfasen. Det är fantastiskt att dessa hjälpmedel finns, men man ska inte glömma att hormonella rubbningar också påverkar vårt allmänna välmående, inte bara vår förmåga att bli gravida. Att förstå och förebygga dem kan alltså gynna oss på många sätt.

En oregelbunden menscykel är ett tecken på problem med din ägglossning och det är en av de vanligaste orsakerna till fertilitetsproblem hos kvinnor.

Kan en oregelbunden menscykel göra det svårare att bli gravid?

Att kvinnors fertilitet minskar med åldern har du troligen inte missat, men informationen kan kännas minst sagt förvirrande. Läkare visar grafer som verkar visa att det är kört efter 35 samtidigt som vi konstant hör om kvinnor som blir gravida när de närmar sig 50. De här motsägelserna kan slå fel på flera sätt; många känner en stress i onödan samtidigt som många också har en övertro till den egna fertiliteten och känner sig lurade när de upptäcker att åldern tagit ut sin rätt. 

Tyvärr är det här med ökande ålder och fertilitet inte enkelt eller svartvitt. För det första så handlar det oftast inte om huruvida man kan få barn överhuvudtaget utan om hur svårt det är och vilken metod man måste använda; vad man behöver gå igenom för att lyckas helt enkelt. För det andra så ser det olika ut för olika personer och lite tur spelar in (lite som att en rökare kan leva till 100 medans hans icke-rökare kompis får lungcancer - ologiskt, men möjligt). Det som finns att ta fasta på är genomsnittliga siffror, och även om de inte stämmer för alla så är de såklart relevanta och bra att känna till. Och vi tycker också att alla kvinnor rätt att förstå, inte bara att, men hur fertiliteten påverkas av åldern. Det ger ett verktyg att kunna läsa sin egen kropp och att kunna känna att man tar informerade beslut - vad de än är.

Med detta sagt så ska man dock inte glömma att åldern bara är en del ekvationen - att vara ung är ingen garanti för hög fertilitet. Problem med ägglossningen eller blockerade äggledare är två fertilitetssänkande problem som har lite med åldern att göra för att nämna två exempel.

För att en kvinna ska kunna bli gravid på naturlig väg måste hon först och främst ha ägg och kroppen måste klara av att ägglossa så att ägget kan ta sig till äggledarna. Man måste sedan ha sex i samband med ägglossningen och tillräckligt många spermier måste ta sig in för att en ska nå hela vägen fram och kunna befrukta ägget. Om befruktning sker måste embryot (det befruktade ägget) sedan fästa i livmoderslemhinnan, och dessutom krävs att både ägget och spermien har bra kvalitet (normala kromosomer) för att befruktning och embryoutveckling ska fungera. Förutom tillräckligt många och friska ägg och spermier, så kräver dessa skeenden alltså en fungerande hormonbalans som möjliggör ägglossning, att livmoderslemhinnan byggs upp och så vidare. 

Det är med andra ord mycket som ska stämma och ju mer man lär sig desto mer fascinerande är det faktiskt att det kan fungera överhuvudtaget. Och framförallt förstår man att det inte är konstigt att det inte alltid fungerar på första eller ens femte försöket. Det är därför du, så länge du inte har några kända riskfaktorer, ombeds vänta ett år innan du söker hjälp (inom ett år är 85% gravida). Sedan kan man ju förvisso tycka att det vore bra att skriva av uppenbara riskfaktorer innan man behöver försöka i flera månader (vilket är det man delvis kan göra via Tilly Fertilitetskoll) och eftersom en riskfaktor är just åldern så är regeln att man ska söka hjälp efter lite kortare tid, 6 månader, om man är över 35 år.

Så hur påverkas fertiliteten av ålder?

Man kan sammanfatta det som att åldern påverkar kvinnans fertilitet på två sätt; genom att äggen blir färre och av sämre kvalitet, och genom förändrade hormonnivåer vilket förändrar din cykel.

Din äggreserv och äggkvaliteten minskar

Du föds med flera miljoner ägganlag men dessa försvinner successivt med åren och när du når puberteten, och börjar få ägglossning och mens (och blir fertil), har du bara runt 400 000 ägganlag kvar. Man brukar säga att när du är runt 30 så har du kvar ca 12% av din ursprungliga äggreserv och vid 40 har den sjunkit till 3%.

Det kan ju låta skrämmande och det blir ofta fokus på antalet ägg när man pratar om fertilitet, men att stirra sig blind på sin exakta äggreserv är fel fokus. Antalet ägg är bara en av sakerna som spelar in och för att bli gravid krävs ju egentligen bara ett friskt ägg - det är vanligare att problemet ligger i att man har problem att ägglossa än att man har för få ägg. Med det sagt så innebär naturligtvis en väldigt låg äggreserv att oddsen per cykel minskar. Särskilt med tanke på att inte alla ägg kan bli ett friskt barn. För att ett ägg ska kunna leda till en frisk graviditet, så behöver det ha rätt kvalitet vilket är samma sak som ett normalt antal kromosomer.

Precis som alla andra celler i kroppen, så åldras äggcellerna och andelen friska ägg minskar över tiden. Precis som att vår hud blir rynkig med åldern, så får vi alltså sämre äggkvalitet. Om ägget eller spermien inte har rätt antal kromosomer så sker antingen ingen befruktning alls, eller så får man ett tidigt missfall. Det blir alltså inte bara svårare att bli gravid med åldern, utan risken för missfall ökar också. 

När man är runt 25 år har ca 75% av ägganlagen en normal kromosomuppsättning, när man når 35 år är andelen 50% och vid 40 år har den minskat till 10-15% - i genomsnitt.

Äggreserv kan man få en indikation på genom att mäta AMH och genom ultraljud. Äggkvalitet är svårare att mäta proaktivt. Vid en IVF kan man få fler insikter, men man gör ju inte en IVF bara för att mäta äggkvaliteten så när vi pratar proaktivitet så är det  åldern som är den bästa indikatorn.

Dina hormonnivåer förändras och med det din ägglossning och menscykel

Den allra sista mensen, slutet på en kvinnas fertila liv, kallas menopausen och sker i snitt vid 51 år. Klimakteriet, fasen som leder upp till menopaus, kan börja från något år innan menopaus till mer än tio år innan och innebär förändringar i hormonbalansen och cykeln. 

Egentligen har detta faktiskt också med äggen att göra för i takt med att antalet äggblåsor i dina äggstockar minskar så minskar också mängden av till exempel östrogen eftersom det produceras av äggblåsorna. Detta påverkar i sin tur andra hormonnivåer. När hypofysen i din hjärna känner av att östrogen- och andra hormonnivåer sänks, försöker den kompensera genom att istället öka produktionen av follikelstimulerande hormon (FSH), speciellt i den tidiga follikelfasen av din menscykel. Ett FSH-test som i den fasen visar förhöjda värden kan därför vara en indikator på att du är på väg in i klimakteriet.

Man kan vid de här förändrade hormonnivåerna uppleva symtom som stänkblödningar/spottings mellan ägglossningen och den kommande mensen, och förändringar i menscykelns längd - oftast blir den först kortare och sedan längre. Det här betyder inte att man inte är fertil överhuvudtaget, men det är ett tecken på att kroppen får svårare och svårare att ägglossa (därav den oregelbundna cykeln), och ägglossningen är ju avgörande för att man ska kunna bli gravid. Ett förändrat ägglossningsmönster är alltså ännu ett sätt som åldern påverkar fertiliteten på.

Vid vilken ålder ska jag börja oroa mig?

I motsats till vad många tror så stannar inte fertiliteten av abrupt vid 35, utan det rör sig ända fram till menopause om en gradvis nedgång. Dock ökar takten som fertiliteten minskar i runt 35 - i genomsnitt. Så efter det ska man vara medveten om att det är naturligt om det tar längre tid och att man bör söka hjälp efter 6 månaders försök (istället för 1 år). Och om du tittar på till exempel grafen som visar genomsnittlig andel friska ägg vid 45 års ålder (se ovan) så förstår du att chansen att pricka in ett friskt ägg då är väldigt liten, särskilt med tanke på att den totala mängden ägg också blivit mindre och att ägglossningen ofta börjat bli glesare. 

Men jag har läst om flera som fått barn när de är 40+

Det är som sagt långt ifrån omöjligt, fertilitet är inte svartvitt - allas förutsättningar är olika och man kan ha tur trots att den genomsnittliga chansen är låg. Den statistiska sannolikheten att bli gravid om du har sex vid ägglossning är ca 25-30% när du är runt 20 år jämfört med runt 5% när du är runt 40 år, och 5% är ju inte samma sak som omöjligt. 

Men man ska inte glömma att vi inte alltid pratar öppet om vägen till graviditet, tuffa behandlingar, att man använt donerade ägg och så vidare. Det är ju fantastiskt att det idag går att hjälpa de flesta att få ett barn, och alla vägar är bra, men det betyder inte att det är enkelt. 

Vad ska jag göra med den här informationen om jag inte vill ha barn nu?

Det kan kännas överväldigande att ha ett “bäst före datum” och att det är så mycket som spelar in, men oavsett hur din barnlängtan ser ut så har du mycket att tjäna på att förstå din kropp och sätta dig själv i förarsätet. 

Att ha koll på din menscykel och dina hormonvärden hjälper dig att förstå hur din kropp mår, och kan hjälpa dig att identifiera riskfaktorer när det gäller fertilitet. Och om du vet hur din äggkvalitet minskar med åldern, så kommer det i alla fall inte komma som en överraskning och du kommer att snabbare kunna ställa relevanta frågor om/när du börjar din skaffa-barn-resa. Vi säger det igen: kunskap är makt.

De flesta vet att högre ålder kan påverka fertilitet negativt, men varför är det så? Och betyder det att alla som är unga har hög fertilitet?

Hur påverkar åldern egentligen vår fertilitet?

POI står för prematur/primär ovariell insufficiens och innebär att äggstockarna inte fungerar normalt. Det kan visa sig genom att du helt saknar äggblåsor (folliklar), att dina äggblåsor inte utvecklas normalt eller att du förlorar dina fungerande äggblåsor i förtid.

Kvinnors fertilitet avtar naturligt runt 40-års ålder och oftast märker vi det genom att vår mens blir oregelbunden (på grund av att vi inte längre ägglossar varje månad). För kvinnor med POI börjar detta redan innan 40, ibland så tidigt som innan 30.

POI kan liknas vid att komma in i klimakteriet och närma sig menopaus i väldigt tidig ålder, och flera av symtomen man kan uppleva liknar dem vi upplever under klimakteriet. Till exempel: 

Väldigt oregelbundna och glesa menstruationer, eller ingen mens alls

Symtomen kan variera under cykeln eftersom de är kopplade till hormonnivåerna i kroppen och alla har dem inte eller söker i alla fall inte hjälp för dem förrän de upptäcker att de har svårigheter att bli gravida.

POI betyder alltså inte att du nått menopaus och helt förlorat din fertilitet (som Katarinas historia visar), men det innebär att du närmar dig denna punkt onormalt tidigt.

POI brukar definieras som utebliven mens i minst 3 månader och samtidigt ett upprepat förhöjt FSH-värde (> 40 IE/l före 40 års ålder), men för att kunna ställa en säker diagnos tittar läkaren också på följande faktorer:

Din medicinska historia och ärftlighet, om din mamma/syster/systrar har POI är sannolikheten större att du också drabbas.

Gynekologisk undersökning för att undersöka din livmoder och dina äggstockar.

Blodprov för att undersöka olika hormonvärden, till exempel FSH, LH, Östradiol, TSH och fritt T4.

Blodprov för att utsluta eller bekräfta någon genetisk sjukdom.

Jag och min man hade försökt bli gravida i drygt ett år när vi bestämde oss för att söka hjälp och boka in en fertilitetsutredning. Jag var 31 och hade länge haft väldigt oregelbundna och framförallt långa menscykler så jag förstod någonstans att allt inte riktigt fungerade som det skulle. Men jag viftade bort det och tänkte ”om de nu hittar något problem så kommer det ju ändå lösa sig med IVF”. Vi gjorde planer som “om vi gör IVF nu i maj, så kan jag vara gravid redan i sommar”! Jag trodde verkligen att det skulle vara så enkelt, men det visade sig tyvärr att vi var ganska naiva. 

Fertilitetsutredningen visade att jag hade ett väldigt lågt AMH-värde (under 0) och ett förhöjt FSH-värde. Utöver det visade det sig att jag dessutom hade en sköldkörtelrubbning som jag inte visste om och jag fick börja medicinera för det direkt. Efter testerna fick vi även göra ett kompletterande ultraljud som bekräftade vad testerna hade hintat om - att jag hade väldigt få äggblåsor på mina äggstockar.

Efter utredningen förstod vi att det skulle bli väldigt svårt att bli gravida både på naturlig väg och via IVF. Visst, man behöver bara ett ägg för att bli gravid, men med så få ägg och en ägglossning väldigt sällan (därav mina långa menscykler) så är oddsen att pricka rätt oerhört små. Med IVF är ju tanken att man ska “komma runt” ägglossningen och istället stimulera kroppen att få flera ägg att mogna samtidigt så att man sedan har många ägg att plocka ut och befrukta, men IVF kan inte trolla fram äggblåsor. Med en väldigt låg äggreserv svarar man oftast väldigt dåligt på hormonmedicinerna vilket gör det svårt att få ut några ägg.

När läkaren förklarade att det skulle bli väldigt svårt för oss att bli gravida även med IVF förstod jag inte riktigt. Min första följdfråga var: “Men om inte IVF funkar, vad gör man då?”. “Äggdonation”, svarade hon. Men jag hade ingen aning om vad det innebar. Jag hade hört om donerade spermier, men inte om donerade ägg och jag kände ingen som hade gjort en sådan behandling.  

Allt gick så snabbt och jag fick inte så mycket mer tid med läkaren. Jag var nog lite chockad egentligen, jag gick tillbaka till jobbet och försökte fortsätta som vanligt. Men klumpen i magen växte - vad hade läkaren egentligen sagt? Jag började googla (som man gör) och insåg ganska snabbt att mina chanser att bli gravid med mina egna ägg var väldigt små. Allt kändes så överväldigande och svårt att greppa. Jag bröt ihop, ringde min man och släpade mig sedan hem från jobbet.

Jag och min man hade varit ett par i åtta år och jag var så arg på mig själv (och på honom), varför hade vi inte försökt tidigare? Vi hade ju haft alla chanser i världen men trodde att vi hade gott om tid. Nu skulle det kanske aldrig bli barn, bara för att vi skulle invänta rätt tillfälle. Varför hade ingen berättat att det här kunde hända? Jag hade många frågor, men inga bra svar.

Om jag hade vetat att det är enkelt att testa hormonnivåer och hur de påverkar fertiliteten, så hade jag kanske gjort det flera år tidigare. Kanske hade det påverkat vårt beslut om när vi skulle försöka bli gravida, kanske inte, men då hade vi åtminstone kunnat ta informerade beslut. Och jag tror att det hade gett oss mycket bättre verktyg att hantera situationen - jag hade fått tid att vänja mig vid tanken att vi, om vi ville bli gravida, antagligen skulle behöva hjälp. 

Så vad hände? Vi bestämde att vi ville testa IVF även om sannolikheten för att det skulle lyckas var låg. Trots maxdos av hormoner, både en, två och tre gånger fick vi bara ut ett endaste ägg totalt. Vi var tvungna att vända oss till en privatklinik för att få hjälp eftersom man inom landstinget inte plockar ut ägg om man har färre än tre stycken. Det var verkligen en fruktansvärd mental berg- och dalbana, det går inte riktigt att förklara hur tungt det är att slängas mellan hopp och misslyckande på det viset. 

Så här i efterhand tror jag ändå det var bra att vi gick igenom hela processen med IVF även om den inte lyckades för det hjälpte oss att landa i nästa steg. Men jag är också tacksam över att vi relativt snabbt kom fram till att det liksom inte var värt det och att äggdonation var vägen för oss. Processen hjälpte oss att bearbeta chocken och sorgen över att det inte blev som vi tänkte och när vi väl hade tagit beslutet så tog en enorm tacksamhet över att möjligheten till äggdonation finns över. Det var så skönt att ha en plan som faktiskt kändes realistisk.

Men... när vi skulle göra den psykosociala utredningen som krävs vid äggdonation visade det sig att jag hade blivit gravid! Vi blev såklart båda chockade och förvånade. Det visar ju verkligen att det inte finns några svartvita svar när det kommer till fertilitet och att äggreserv inte är allt. Å andra sidan så tycker jag också att historier som min kan vara lite farliga. Det är lätt att glömma bort sig själv i allt kissande på ägglossningsstickor, påtvingat sex och hormonsprutor, och att välja en lösning som ger rimliga chanser är ibland det snällaste man kan göra för sig själv. Allas resor är unika helt enkelt. 

Vi är såklart väldigt lyckliga över att vår tuffa resa till slut ledde till att jag blev gravid, men jag önskar ingen annan samma resa. Jag hoppas att kommande generationer av kvinnor kommer ha mycket mer kunskap om sin kropp, om hormoner och om fertilitet - tidigare än vad jag hade. 

Katarina blev inte gravid och antog att IVF skulle lösa saken, men utredningen visade att hon var på väg in i klimakteriet, fast hon bara vara 31.

Katarina om att upptäcka att äggen nästan är slut - fast man bara är 31

Har du aldrig hört talas om POI, eller prematur ovariell insufficiens så är du definitivt inte ensam. POI drabbar runt 1 av 100 av kvinnor under 40, och innebär att fertiliteten minskar tidigare än hos genomsnittet. Vi brinner för att upplysa om POI eftersom det, även om det inte är jättevanligt, är en diagnos som har stor påverkan på fertiliteten och som ofta skulle kunna identifieras tidigare genom proaktiv testning och kännedom om vilka symtomen är. 

De flesta kvinnor märker av att fertiliteten naturligt avtar runt 40-års ålder. Det börjar ofta med att vi märker att vår mens blir mer oregelbunden (på grund av att vi inte ägglossar varje månad). För kvinnor med POI, börjar detta ske redan innan 40, ibland så tidigt som innan 30 och det beror på att äggstockarna slutar fungera normalt. Vissa förlorar fungerande äggblåsor i förtid, hos vissa utvecklas äggblåsorna inte normalt, och vissa har inga äggblåsor alls på äggstockarna. Ofta upptäcks problemet när man märker att man inte bli gravid, mäter hormonvärden och ser att AMH indikerar en obefintlig äggreserv. 

POI kan liknas vid att komma in i klimakteriet i väldigt tidig ålder (och kallades tidigare också för förtida klimakterie) och flera av symtomen som man kan känna av är liknande. Det är dock viktigt att skilja på menopaus och klimakterie som ofta förvirras. När man når menopaus har man i stort sett inga ägg kvar och ägglossar inte överhuvudtaget längre - man är inte fertil. Klimakteriet är fasen som leder upp till menopaus. Man är alltså fortfarande fertil under klimakteriet och om man har POI, men oddsen att bli gravid är lägre än normalt. 

Vad beror POI på och vilka riskerar att drabbas?

Vi vet faktiskt inte så mycket om orsaken till POI än. Det finns ett antal faktorer som kan öka risken att drabbas av POI, men det är alltså långt ifrån alla där något av detta spelar in: 

Familjehistoria - Om din mamma eller en syster har/har haft POI är risken större att även du drabbas. Det kan därför vara en bra idé att ha en öppen dialog kring det här.

Genetiska faktorer - Vissa genetiska åkommor gör att du kan vara mer benägen att få POI, till exempel Turners syndrom .

Sjukdomar - Man har sett en koppling mellan POI och olika autoimmuna sjukdomar som exempelvis Hashimotos (inflammation i sköldkörteln), Addisons (binjurebarkssvikt) eller diabetes typ 1.

Cancerbehandling - Både strålbehandling och kemoterapi kan påverka och öka risken.

Kirurgi - Att operera bort båda äggstockarna (s.k. ooforektomi) på grund av till exempel cancer eller endometrios kan leda till POI. 

Vid POI upplever man som sagt ofta klimakterieliknande symtom.

Det första man märker av är ofta väldigt oregelbundna och glesa menstruationer, eller ingen mens alls.

Senare är det vanligt att också uppleva:

Symtomen kan variera under cykeln och över tiden eftersom de hänger ihop med dina hormonnivåer och det är inte alltid lätt att förstå att de indikerar ett problem. Ofta söker som sagt kvinnor inte hjälp på grund av sina symtom, utan först när de upplever svårigheter att bli gravida.

Här kan du läsa Katrinas historia om chocken att diagnostiseras med POI när hon och hennes man gjorde en fertilitetsutredning. 

Förutom symtomen vi nämnde ovan kan POI leda till flera andra problem på grund av den hormonella obalans som POI bidrar till. Exempel är: 

Torra slemhinnor i ögonen som obehandlade kan leda till skador på ögat

Hjärt-kärlproblem och stroke eftersom låga nivåer av östrogen kan påverka hjärtats och hjärnans artärer

Hypotyreos - brist på sköldkörtelhormon (oftast kopplat till autoimmun POI)

Osteoporos - benskörhet, vanligt vid låga nivåer av östrogen

Det mest typiska symtomet vid POI är oregelbunden, gles eller helt utebliven mens. 

Men det finns flera andra tillstånd som kan orsaka en rubbad menscykel (till exempelvis PCOS, hyperprolaktinemi och hypotalamisk amenorré) så det kan inte ensamt bekräfta POI. 

Oftast definierar man POI som helt utebliven mens i minst 3 månader och samtidigt ett förhöjt FSH-värde (> 40 IE/l före 40 års ålder) vid två mätningar som utförs med 4 veckors mellanrum. Men för att kunna ställa en säker diagnos krävs följande undersökningar och diskussioner: 

En gynekologisk undersökning av din livmoder och dina äggstockar

En genomgång av din medicinska historia och familjehistorik av POI 

Blodprov som undersöker viktiga hormonvärden som FSH, LH, Östradiol, TSH och fritt T4

Blodprov som undersöker om du har någon genetisk sjukdom

Vad kan jag göra om jag har POI, vilken behandling finns?

Det finns idag inget sätt att återställa nedsatt funktion i äggstockarna, men det finns olika behandlingar att sätta in för att dämpa symtomen och om du vill ha barn så kan olika typer av fertilitetsbehandlingar testas. 

Hormonbehandling är den vanligaste insatsen vid POI och innebär oftast att du behöver tillsätta östrogen tills man uppnår normal ålder för menopaus (52 år i västvärlden). Östrogenbrist kan orsaka både hjärtproblem och benskörhet och det är därför viktigt att motverka en sådan brist. 

Det är inte omöjligt att bli gravid på naturlig väg, men oddsen är som sagt låga - man brukar säga att de ligger på 5-10%. 

För kvinnor som har kvar ägg (men som inte mognar normalt) kan IVF vara ett sätt att öka chansen att bli gravid. Man kan då “komma runt” problematiken att man inte ägglossar genom att stimulera en tillväxt av äggblåsor genom hormonmediciner. Man kan dock inte trolla fram äggblåsor så med en mycket låg äggreserv svarar man inte alltid så bra på medicinerna och man får avbryta behandlingen eller får ut ut väldigt få eller inga ägg.  Om IVF med egna ägg inte fungerar så rekommenderas IVF med donerade ägg.


POI kan liknas vid att komma in i klimakteriet tidigare än normalt. Det innefattar nedsatt funktion i äggstockarna vilket påverkar din ägglossning och din fertilitet. Att upptäcka POI i tid är därför väldigt viktigt.

POI eller att nå klimakteriet tidigare än normalt

Fertilitet är en djungel. Det florerar en hel del myter (och historier om någons systers kusins kollega) och det är minst sagt lätt att bland ihop alla begrepp, särskilt om man vänder sig till Dr Google. Här reder Tillys läkare Evangelia Elenis ut vad som egentligen stämmer och inte. 

#1 - Att din ålder påverkar din fertilitet beror bara på att dina ägg tar slut med tiden

Det stämmer att din äggreserv minskar med åldern. Du föds med alla ägganlag du någonsin kommer ha, vilket är miljontals. Men det är bara runt 400 av dem som kommer mogna, ägglossa och därmed kunna bli ett barn. Din äggreserv minskar hela tiden (oavsett om du använder hormonella preventivmedel eller inte) - först långsamt och sedan snabbare. När du når menopaus, i genomsnitt vid 52 års ålder i västvärlden, så är dina ägg i stort sett slut och du har inte längre ägglossning eller mens. 

Så ja, din minskande äggreserv är en av anledningarna till att din fertilitet minskar med åldern, men inte den enda. Det beror också på att den hormonella balansen i kroppen förändras med åldern så att vi ägglossar mer sällan, men framförallt också på att äggkvaliteten försämras när vi blir äldre. Kvaliteten på ett ägg refererar till dess förmåga att leda till en frisk graviditet. Alla ägg kan alltså inte bli ett barn - att ett ägg (eller en spermie) har genetiska avvikelser (= dålig kvalitet) är den vanligaste anledningen till tidiga missfall. Att äggkvaliteten minskar med åldern kan alltså både göra det svårare att bli gravid och öka risken för missfall. Du kan läsa mer här om hur mycket kvaliteten i genomsnitt minskar med åldern.

#2 - Om din mamma hade lätt för att bli gravid, gäller detsamma för dig

Egentligen är det  ganska förvirrande att vi klumpar ihop så mycket i begreppet fertilitet. Den påverkas ju av så många olika faktorer - från ålder och livsstil till skador som kan uppstå längs livet (t.ex. efter en bukoperation eller ett utomhavandeskap). Att säga att fertilitet rakt av är ärftligt är därför att förenkla det hela ganska mycket.

Det finns dock vissa specifika fertilitetsproblem som kan vara ärftliga. Exempelvis PCOS och POI (för tidigt klimakterie). Det kan därför vara en god idé, oavsett om du vill bli gravid nu eller inte, att prata med din mamma och fråga om hon hade några specifika problem. Om så är fallet skadar det ju inte att du är extra proaktiv och kolla upp om du löper risk att drabbas av samma.

#3 - IVF är lösningen på alla fertilitetsproblem

IVF är en fantastisk metod som har hjälpt väldigt många ofrivilligt barnlösa, men det är inte en metod som hjälper mot alla fertilitetsproblem eller som kan hjälpa alla - det är helt enkelt inte som att gipsa ett brutet ben, det finns ingen garanti. 

IVF kan innebära många försök och justeringar och det är behandling som är tuff både fysiskt och mentalt. Det kan låta skrämmande, men eftersom flera studier visar att det finns en utbredd övertro till IVF så vill vi lyfta detta. Vi tycker att det är viktig att prata om det så att dem som väljer IVF som metod inte blir negativt överraskade. 

Den genomsnittliga chansen att lyckas få barn i en IVF-cykel är 27%, alltså inte så mycket högre än när man “försöker hemma” under en normal cykel. Majoriteten behöver tre försök för att lyckas, men om du till exempel har väldigt få ägg kvar eller om dina embryo inte utvecklas som de ska (på grund av låg ägg- eller spermiekvalitet) så kommer IVF inte alltid att lösa det. Som tur är finns det numera, vid sådana tillfällen, möjlighet att använda sig av donerade könsceller vilket ökar chanserna att lyckas markant. 

#4 - Om du har varit gravid en gång kommer du inte att ha några problem att bli gravid igen

Att du eller ni har lyckats bli gravida en gång är tyvärr ingen garanti för att det ska lyckas nästa gång. Om du varit gravid och fött barn, men sedan upplever problem när ni försöker bli gravida igen brukar man säga att ni drabbats av sekundär infertilitet. Anledningarna till sekundär infertilitet kan precis som primär infertilitet bero på många olika saker som exempelvis ålder, sjukdomar, ägglossningsproblem eller livsstilsfaktorer. 

#5 - Att ligga på rygg efter sex ökar dina chanser att bli gravid

Det har gjorts flera olika studier på detta och de har förvisso varit motstridiga, men de senaste rönen visar att myten inte stämmer. En studie som gjordes 2009 visade att kvinnor som vilade i 15 minuter efter att de blivit inseminerade hade något större chans att bli gravida, men efter det har man inte lyckats replikera studien och bevisa detta. Istället gjordes en ny större studie 2017 som visade att något fler av dem som ställde sig upp direkt efter insemination blev gravida jämfört med dem som vilade. 

Efter sex kommer en mängd spermier och sädesvätska att rinna ut, oavsett om du ställer dig upp eller ligger ner, men friska spermier behöver mindre än en minut på sig att simma hela vägen fram till äggledarna så det är helt ok att ställa sig upp och leva på som vanligt. 

#6 - Män är fertila under hela sin livstid

Skillnaden mellan kvinnor och män när det gäller hur länge vi är fertila är stor, men det betyder inte att män är lika fertila hela livet. Åldern påverkar både kvinnors och mäns fertilitet men på olika sätt. För kvinnor avtar fertiliteten brant efter 40, och redan runt 30 års åldern sjunker den rätt så markant. För män handlar det mer om en avtagande fertilitet som börjar runt 40. Vid 50 års åldern har man också kunnat se att behandling för manlig infertilitet har sämre chanser att lyckas. Det finns också en koppling mellan mäns ålder och tiden det tar för kvinnan att bli gravid.

När män åldras minskar kroppens kapacitet att reparera cell- och vävnadsskador, och genomblödningen av testiklarna försämras vilket i sin tur påverkar både spermieproduktionen och spermiekvaliteten. I takt med stigande ålder sjunker också testosteronnivåerna i blodet och testosteron spelar en väldigt stor roll vid spermieproduktionen. Äldre män har också högre andel defekta spermier och det gör att chansen för att en spermie ska lyckas befrukta ett ägg minskar.

Fertilitet kan vara en djungel och det florerar många myter, men vad är egentligen sant och inte? Tillys läkare Dr Elenis reder ut 6 vanliga myter.

De flesta av oss vet att våra hormoner har stor påverkan på vår cykel och hur vi mår, men är kanske inte så insatta i exakt vilka hormoner det rör sig om. Här går vi igenom de viktigaste kvinnliga könshormonerna och hur de påverkar vår kropp och fertilitet. 

AMH - kan ge en uppfattning om din äggreserv

AMH (Anti-Mylleriskt hormon) är ett könshormon som produceras i de äggblåsor som finns i dina äggstockar. Genom att mäta AMH-värdet kan du alltså få en fingervisning om hur många äggblåsor du har, med andra ord hur stor din äggreserv är. Eftersom äggreserven minskar naturligt med åldern (vid menopaus är äggen i stort sett slut), så minskar även AMH-värdet med tiden. 

Så hur påverkar äggreserven din fertilitet? Oftast läggs det stort fokus på antal ägg, men antalet är bara en del av ekvationen och du behöver egentligen bara ett friskt ägg för att bli gravid. Men tyvärr är det inte så enkelt som att många ägg garanterar hög fertilitet eftersom det är så många faktorer som kan påverka fertiliteten (exempelvis att din ägglossning fungerar som den ska). 

Vilka hormoner påverkar egentligen vår fertilitet och vad gör de i vår kropp? En genomgång av de viktigaste kvinnliga könshormonerna.

Nyhet hos Tilly: Spermatest

Fertilitetsbloggen