Du har kanske stött på begreppen PCOS eller PCO, eller eventuellt till och med fått höra från en gynekolog att du har något av dessa två tillstånd utan att få någon närmare förklaring. Vi hjälper dig att reda ut begreppen och djupdyker i skillnaden mellan PCO och PCOS, vad tillstånden egentligen innebär, hur din kropp kan reagera och vad du kan göra.  

Av dessa två tillstånd så är det framför allt PCOS som kan påverka din fertilitet, och många får diagnosen först när de försöker bli gravida. Men PCOS kan påverka mycket mer än din fertilitet och det går ofta att förebygga symtomen, så det är väldigt värdefullt att kunna identifiera tecken och symtom så tidigt som möjligt.

PCOS är faktiskt relativt vanligt - man räknar med att upp till 10-15% av alla kvinnor har det. Trots detta finns det mycket kvar att lära genom forskning, och det finns en brist på kunskap både hos kvinnor själva och inom vården. Rapporter visar att drabbade kvinnor kan behöva vänta upp till två år innan en diagnos ställs och att de ofta varit tvungna att träffa tre eller fler läkare innan någon kunnat ställa diagnosen. Att vara en påläst patient kan därför vara väldigt bra när det gäller PCOS! 

PCO står för polycystiska ovarier och betyder ordagrant att du har många (poly) äggblåsor på dina äggstockar (ovarier). Detta går att upptäcka med ultraljud som då visar ett så kallat pärlband av äggblåsor. Ungefär en tredjedel av alla kvinnor har äggstockar som ser ut så här, och i många fall är det inget att oroa sig över. Det finns många olika anledningar till att du kan ha många äggblåsor, till exempel att du är i puberteten, att du har en underaktiv sköldkörtel, eller att du tar mediciner med hormoner (preventivmedel till exempel). Du kan temporärt ha polycystiska äggstockar och dina äggstockars utseende kan variera över tiden. 

PCOS, polycystiskt ovariesyndrom, är något annat trots det väldigt liknande namnet. De flesta med PCOS har polycystiska äggstockar precis som vid PCO, men PCOS ger även en rad andra symtom. Det är en hormonell rubbning som också visar sig genom till exempel glesa eller uteblivna menstruationer, manlig behåring och akne. Det är viktigt att förstå den här skillnaden mellan PCO och PCOS när en diagnos ska ställas - en PCOS-diagnos kan alltså till exempel inte ställas endast med ultraljud!

PCOS - hur ser symtomen ut och vad kan det leda till?

PCOS är inte ett enkelt tillstånd - symtomen kan se olika ut från person till person och även över tid. Ofta börjar symtomen att visa sig i samband med att du går in i puberteten och för många minskar symtomen faktiskt med åldern. Din livsstil och eventuell viktuppgång kan också påverka graden av symtom, varför det är så förklarar vi närmare nedan. 

Menstruationsrubbningar - glesa ägglossningar och menstruationer (cykler på mer än 35 dagar) eller helt utebliven mens.

“Manlig hårväxt” - ökad behåring i ansikte, på magen och låren.

Svårigheter att gå ner i vikt - ofta fett på magen som är svårt att bli av med. 

Om du ständigt har väldigt oregelbunden mens eller ingen mens alls, ska du alltid söka hjälp för att utreda anledningen - det kan bero på PCOS, men också en rad andra saker. Har du dessutom flera av symtomen ovan, är det viktigt att säkerställa att din läkare gör en gedigen utredning för att fastställa PCOS - läs mer om hur en diagnostisering går till nedan.  

Många får sin PCOS-diagnos i samband med att de upptäcker att de har svårigheter med att bli gravida. Anledningen till att PCOS kan göra det svårare för dig att bli gravid är att din ägglossning påverkas - du ägglossar antingen väldigt sällan eller inte alls (och får därmed mens sällan eller aldrig). Ägglossning krävs för att du ska kunna bli gravid och om du ägglossar väldigt oregelbundet kan det bli svårt att identifiera dina fertila dagar som ju dessutom kommer mer sällan om du har PCOS. 

Det är absolut inte omöjligt för kvinnor med PCOS att bli gravida, men det kan ta längre tid och ofta krävs hjälp. 

Obehandlad PCOS kan i det långa loppet leda till, inte “bara” fertilitetsproblem, utan också en ökad risk för allvarliga sjukdomar som diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar som högt blodtryck och hjärtinfarkt, och även livmodercancer. 

Det är fortfarande inte helt fastställt vad som orsakar PCOS, men man tror att tillståndet är påverkat av många faktorer, både genetiska och livsstilsfaktorer. 

För att förstå orsakerna är det dock intressant att djupdyka i två områden - överskott av androgener (“manliga könshormon”) och så kallad insulinresistens (minskad känslighet för insulin). Båda dessa tillstånd är vanliga när du har PCOS och det är dem som ligger bakom de olika symtom som PCOS ger. 

Androgrenövrskottet är ansvarigt för polycystiska äggstockar, menstruationsrubbningar, ökad behåring och akne. Och insulinresistens är boven när det gäller bukfetma, och ökad risk för typ 2-diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar.

Man överväger faktiskt om man ska göra en namnändring av tillståndet - dagens namn är ju lite missvisande eftersom det bara beskriver hur äggstockarna kan se ut vid PCOS och inte något alls kring androgenöverskott och insulinresistens vilket vore mer relevant.

I en normalt fungerande menscykel producerar den växande follikeln (äggblåsan) androgener som sedan ska omvandlas till östrogen. För att hjärnan ska klara av att driva igenom en ägglossning med hjälp av hormonet LH krävs en östrogentopp. Men vid PCOS kan man säga att äggblåsorna går på tomgång. Hjärnan försöker trots det få till ägglossningen och fortsätter utsöndra LH, vilket gör att dina LH-värden blir förhöjda mycket längre än normalt. Om du har PCOS kommer därför inte ägglossningstester (som letar efter en LH-topp) att vara tillförlitliga, du kommer antingen få utslag hela tiden eller inte alls. 

Ständigt förhöjda LH-värden leder till en ökad produktion av androgener som testosteron och dihydrotestosteron. Dessutom minskar leverns produktion av sexualhormonbindande globulin (SHBG), och detta leder till höga koncentrationer av fritt testosteron i blodet och det ger symtom som manlig behåring och akne. 

Insulinresistens eller insulinkänslighet

Insulinresistens innebär att du inte kan tillgodogöra dig insulin vilket gör att du får en ökad insulinproduktion (hyperinsulinemi). Detta tillstånd stimulerar också androgenproduktionen i dina äggstockar och hämmar SHBG-produktionen. SHBG-halten brukar oftast minska innan man märker en ökning av testosteronhalten i blodet. Även om din totala testosteronnivå är inom normala gränser, kan din nivå av fritt testosteron (alltså den icke- bundna delen) vara förhöjd.

Så, man kan alltså säga att den förhöjda androgenproduktionen och insulinresistensen påverkar varandra, där insulinresistensen framkallar ökad androgenproduktion och ökad androgenproduktion bidrar till insulinresistens. Det är idag inte helt fastställt vilken av dessa två faktorer som är den drivande anledningen till PCOS. Mest troligt kan båda faktorerna driva utvecklingen.

Det är viktigt att veta att PCOS inte kan diagnostiseras enbart med ultraljud, din läkare måste också undersöka dina hormonnivåer och ta hänsyn till dina symtom. Förutom att testa testosteronhalten i blodet kan ditt AMH-värdet vara intressant att titta närmare på. Vid PCOS är ditt AMH-värde ofta högt eftersom det är de “omogna” folliklarna på dina äggstockar som utsöndrar hormonet AMH och dessa har du, om du har PCOS, många av. 

För att få diagnosen PCOS måste du ha en kombination av olika symtom. Ett antal olika experter enades för några år sedan om de kriterier som ska användas vid diagnostisering - de går under namnet “Rotterdam-kriterierna”. 

Du måste uppfylla minst två av de tre följande kriterierna:

Ett ultraljud visar att du har polycystiska äggstockar, alltså flera än 12 äggblåsor vid varje äggstock.

Du har en oregelbunden (gles) eller frånvarande ägglossning, vilket visar sig genom oregelbunden och lång menscykel (längre än 35 dagar).

Ett blodprov visar förhöjda halter av totalt eller fritt testosteron. Och/eller du har symtom på höga halter av testosteron, till exempel manlig hårväxt eller akne. 

Det är också viktigt att utesluta andra potentiella orsaker som till exempel tumörer på äggstockar vilket kan leda till ökad produktion av androgener. 

Även om kriterierna ovan är strikta så är det viktigt att komma ihåg att vi alla är olika och att det alltid finns ett spektra för varje kriterium. Alla upplever sin PCOS olika och det kan variera över tiden: vissa märker inte av den så mycket, medan andra har stora besvär som påverkar deras dagliga liv och allmänna hälsa.

Om du misstänker att du har PCOS, kan Tilly Fertilitetskoll ge dig ett verktyg att kunna få rätt hjälp - du får hormonvärden att ta med dig till besöket, en checklista kring vilka frågor du bör ställa och så vidare. 

Kan jag ha PCOS utan att ha cystor eller äggblåsor på äggstockarna?

Eftersom du enligt Rotterdam-kriterierna enbart behöver uppfylla två av tre kriterier för att få diagnosen PCOS kan det förvirrande nog betyda att du kan få diagnosen även om du inte har polycystiska äggstockar. Det i sig är ju en bra anledning till att man borde byta namn på denna åkomma!

Betyder oregelbunden menscykel och utebliven ägglossning att jag har PCOS?

Det enkla svaret är nej, eftersom både oregelbunden menscykel och utebliven ägglossning kan ha många andra orsaker. Ett exempel är hypotalamisk amenorré som inte beror på äggstockarna utan orsakas av att hjärnan “stänger av” din menscykel om du är undernärd eller övertränar.

Eftersom PCOS kan ta sig uttryck på olika sätt finns det inte en enda metod som fungerar för alla. Inom den konventionella medicinen fokuserar man främst på att lindra symtomen som exempelvis akne eller besvärlig hårväxt. Ofta sätter man in hormonella preventivmedel (till exempel p-piller) och antiandrogener för att minska androgenöverskottet.

Att lindra symtomen kan vara viktigt för ditt välmående, men det kan också vara värdefullt att försöka komma åt de underliggande orsakerna till dina besvär. Att göra förändringar i din livsstil kan förbättra din hormonella obalans och insulinresistens. Det kan alltid vara värt att testa för att se om det ger någon effekt för dig.

Hälsosam vikt, rätt kost och träning kan hjälpa

Om du är överviktig kan en viktnedgång (även så lite som 5-10% av din vikt) förbättra din hormonbalans, och efter hand kan detta bidra till en mer regelbunden menscykel vilket också ger ökade chanser till graviditet. En hälsosam vikt kan också dämpa symtom som besvärlig behåring eller akne, och minskar dessutom risken för diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar. Det är inte alltid lätt att gå ner i vikt, särskilt inte vid insulinresistens, och det kan därför vara bra att söka professionell hjälp. Hur mycket viktnedgången hjälper är också individuellt och du behöver testa dig fram och se vad du själv mår bäst av och hur din kropp reagerar. 

Även om du är normalviktig är regelbunden fysisk aktivitet bra, framförallt styrketräning som ökar din muskelmassa och förbättrar din insulinkänslighet och din hormonbalans. Att äta en näringsrik och balanserad kost är också viktigt eftersom du med hjälp av kosten kan stabilisera ditt blodsocker. 

I vissa fall används även diabetesmedicinen Metformin för att få bukt med insulinresistens.  

Vad gör man om PCOS påverkar fertiliteten?

Om PCOS är den enda anledningen till dina svårigheter att bli gravid beror det mest troligt på att du har oregelbunden eller utebliven ägglossning. Du kan då få medicinsk hjälp i form av ägglossningsstimulering som kan göras med till exempel Letrozol®, men om det inte ger resultat kan det bli aktuellt för dig/er med en IVF-behandling. 

Det är fantastiskt att det finns hjälp att få, men det är också viktigt att veta att fertilitetsbehandlingar kan vara väldigt krävande. Om du med hjälp av din läkare har identifierat att du har PCOS, kan det vara värt att först försöka förebygga symtomen och stabilisera din cykel. Såklart helst redan innan du/ni aktivt planerar att bli gravida. Du kan till exempel börja med att göra några förändringar i din livsstil (ändra din kost, träning och så vidare) och se om det påverkar din menscykel. Att stabilisera sina hormon- och insulinnivåer är ju bra även ur ett allmänt hälsoperspektiv, inte “bara” för att öka chansen att bli gravid. 

Vi måste också poängtera att fertilitet är väldigt komplext och beroende av flera faktorer - det kan finnas andra saker än PCOS som spelar in och det är viktigt att göra en full utredning där både kvinnan och mannen (om man inte använder en spermadonator) testas, så att man inte stirrar sig blind på en sak och missar en annan försvårande faktor. 

PCOS - är du en av tio? Vi djupdyker i skillnaden mellan PCO och PCOS, symtom, vad som händer i kroppen och vad du kan göra om du har PCOS.

Hur vår livsstil påverkar oss är ett knepigt och komplext ämne. Det går alltid att hitta människor som inte tagit så väl hand om sig själva men ändå enkelt får barn och lever länge, och vissa upplever det som skuldbeläggande när man säger att någons livsstil gjort dem sjuka. Vi är helt enkelt olika och det här med livsstil är inte svartvitt. Men det går inte att säga att den inte påverkar vår hälsa - vad vi äter, om vi röker och hur vi sover påverkar utan tvekan vår kropp. 

Ofta görs generaliseringar som “kaffe är inte bra för fertiliteten” och sådana kan vara stressande att förhålla sig till. Det blir ju lite av en förenkling eftersom fertilitetsproblem kan bero på en lång rad saker - för vissa av dem kan det vara värdefullt att dra ner på kaffet, men om ditt problem till exempel är att äggledarna är blockerade, så kommer definitivt inte mindre kaffe att hjälpa. Vi tycker det är bättre att man lär sig VARFÖR och HUR olika saker kan påverka hälsan och fertiliteten, så att man kan ta informerade beslut utifrån sina egna förutsättningar. 

Här går vi igenom ett antal livsstilsfaktorer och vad forskningen säger om hur de kan påverka fertiliteten.

Att röka är bevisat skadligt för alla och att sluta röka är alltid ett bra beslut - för din hälsa i allmänhet och om du vill bli gravid. Det gäller både kvinnor och män. Att sluta röka kan vara svårt, men kanske kan det hjälpa att närmare förstå vilka effekter det har på kroppen och på just fertiliteten om man nu planerar för barn någon gång?

Rökning påverkar fertilitet på flera olika sätt:

De kemikalier som finns i cigarettrök medverkar till att du förlorar dina ägganlag i snabbare takt - studier visar att kvinnor som röker i genomsnitt når klimakteriet 2 år tidigare än de som inte gör det. De som utsätts för mycket passiv rökning har också visat sig nå klimakteriet något tidigare, vilket säger mycket om hur skadligt rökning är. 

Eftersom dina ägg är celler så påverkas de negativt av så kallad oxidativ stress och rökning är en av sakerna som bidrar. Oxidativ stress skadar ägg-cellernas DNA eller kromosomer vilket är samma sak som att äggkvaliteten försämras och därmed äggens förmåga att leda till en frisk graviditet. Äggkvaliteten försämras för alla med åldern oavsett livsstil (eftersom tilltagande ålder också driver oxidativ stress) och äggkvalitet är svårt att forska på, så det är svårt att säga exakt hur stor effekt rökning har. Men någon positiv effekt har det i alla fall inte. 

Även spermierna är celler och deras kvalitet påverkas därmed också negativt av rökning, läs mer här.

Rökning påverkar också din hormonproduktion (till exempel produktionen av östrogen och progesteron) och om du förstår din cykel vet du att rätt hormonbalans är avgörande för att kunna ägglossa, bygga upp  livmodersslemhinnan så att den kan ta emot ett embryo och så vidare. 

Rökning kan också minska nybildningen av kärl i livmodern vilket kan göra det svårare för embryon att fästa där.

Det är primärt nikotinet i cigaretter som påverkar fertiliteten, men även andra gifter som benso(a)pyrene (BaP). De positiva nyheterna är att de flesta skador inte är permanenta - många går att förbättra genom att sluta röka. 

Kan jag dricka vin när jag försöker bli gravid?

De flesta vet att man inte ska dricka när man är gravid eftersom alkohol kan skada fostret, men hur är det när man försöker bli gravid? Forskare har hittat en korrelation mellan stort alkoholintag och fertilitetsproblem, men det är svårt att fastställa om det bara är alkoholen som spelar in eller en allmänt ohälsosam livsstil. Och exakt hur mycket som är FÖR mycket debatteras fortfarande. Stora intag av alkohol är aldrig bra för allmänhälsan, och om man har nått punkten att man behöver fertilitetsbehandling rekommenderas ofta ett minimerat intag. Men oavsett om man genomgår behandling eller precis har börjat försöka så vill man ju förstå HUR alkohol egentligen kan påverka fertiliteten...

Alkohol måste tas hand om i levern, vilket gör att den inte kan lägga lika mycket fokus på att bryta ner andra saker, till exempel östrogen. Alkohol kan dessutom öka omvandlingen av androgener till östrogen i levern. Kanske har du någon gång märkt att din PMS eller mensvärk blivit extra illa en cykel när du druckit mer än vanligt? Det är inte så konstigt eftersom för mycket östrogen i förhållande till andra hormoner, så kallad östrogendominans kan ge den här typen av symtom: 

Långsam ämnesomsättning & Viktuppgång

En oregelbunden cykel kan göra det svårare att identifiera sina fertila dagar, så om du har problem med din cykel och vet att du dricker en del alkohol, så kan det vara värt att testa om en minskning förändrar något. Våra kroppar reagerar olika och din totala livsstil spelar såklart in, så även om det kan kännas krånglig så måste man själv testa sig fram. 

Endometrios triggas av östrogendominans (och inflammation som alkohol också bidrar till), så om det är något du lider av så är alkohol inte din bästa vän. 

Precis som rökning så skapar alkohol oxidativ stress, vilket påverkar könscellerna - ägg och spermier. När det gäller ägg finns det mycket att önska kring forskningen när det gäller alkohols påverkan på äggkvalitet, men spermier är enklare att studera (eftersom de är enklare att “plocka ut” och eftersom de skapas löpande så att man enklare kan jämföra olika livsstilar mot varandra). Ett högt alkoholintag har kopplats till försämrad spermakvalitet, både när det gäller volym, koncentration och rörlighet, så om man via ett spermaprov bekräftar nedsatt kvalitet så kan det absolut vara bra att se över alkoholintaget. 

Sammanfattningsvis så måste man inte tacka nej till alla afterworks bara för att man vill bli gravid, men ett långsiktigt överdrivet intag är varken bra för allmänhälsan eller fertiliteten, och om man lider av en oregelbunden cykel, endometrios eller låg ägg- och/eller spermakvalitet så kan det definitivt vara värt att se över hur mycket man dricker inför och medans man försöker bli gravid.

Stämmer det att koffein försämrar fertiliteten?

Som vi pratade om i inledningen så hör man ofta generaliserande uttalanden kring att koffein minskar fertiliteten. Samtidigt blir ju massor av människor gravida trots att de dricker kaffe. En aning förvirrande med andra ord. 

Så vad gäller? Jo, koffein kan påverka din hormonbalans eftersom det bryts ner av levern med hjälp av ett enzym som heter CYP1A2, ett av de enzymer som levern också använder för att bryta ner östrogen. För mycket koffein (mer än 200-300 mg/dag vilket grovt motsvarar mer än 2-3 koppar kaffe) kan alltså påverka hur olika hormoner metaboliseras i kroppen och på så sätt även hur bra din menscykel fungerar. 

Så ska man sluta dricka koffein? Utrustad med ovan information kring vilken effekt koffein kan ha i kroppen, kan du avgöra om det är något som du tycker är relevant att testa givet dina personliga förutsättningar och hur du upplever din cykel. Vi är alla olika, men en oregelbunden cykel, mycket mensvärk eller PMS, är aldrig normal eller något som “hör till” utan vittnar om någon form av hormonell obalans och om cykeln förbättras när du drar ner på alkohol eller kaffe så är det ju tydligt att detta är saker som påverkar dig och din hormonella balans. 

Överviktiga och underviktiga är överrepresenterade bland de som behöver hjälp att bli gravida, men man ska inte nödvändigtvis stirra sig blind på vågen eller sitt BMI, utan fokusera på om det finns underliggande orsaker till viktproblemen som påverkar fertiliteten eller om viktproblemen bidrar till en hormonell obalans som i så fall kan göra det svårare att bli gravid. Med andra ord - det är ens hälsotillstånd, och vad man äter och hur man tränar på daglig basis, som påverkar fertiliteten, inte bara siffran på vågen. 

Med det sagt, så visar studier att överviktiga behöver längre tid för att bli gravida på grund av allt från hormonella obalanser som leder till utebliven ägglossning till nedsatt äggkvalitet. Men HUR? Det är ju det som är intressant om man på riktigt ska kunna utvärdera sin egen livsstil. Nedan går vi igenom ett antal tillstånd som kan “triggas” av viktuppgång eller -nedgång och hur olika typer av kost och träning påverkar fertiliteten.  

PCOS som ofta ger sig uttryck genom oregelbundna cykler och andra besvär är ett relativt vanligt syndrom som man räknar med att 10-15% av alla kvinnor i fertil åldern har. Det kan göra det svårare att bli gravid, primärt eftersom ägglossningen kan utebli eller vara väldigt svår att identifiera. Kroppen producerar för mycket manliga könshormoner och har också svårt att tillgodogöra sig insulin - så kallad insulinresistens (du kan läsa mer här). Därför är det av extra stor vikt att bibehålla en hälsosam vikt och ett jämnt blodsocker om man har PCOS. 

Hos överviktiga kvinnor med PCOS kan en viktnedgång på så lite som 5-10% förbättra hormonbalansen och bidra till en mer regelbunden menscykel. Och även om du är normalviktig är regelbunden fysisk aktivitet, framförallt styrketräning som ökar din muskelmassa och förbättrar din insulinkänslighet och din hormonbalans, väldigt bra för dig med PCOS. Samt att genom kosten stabilisera ditt blodsocker - socker och snabba kolhydrater skapar snabba svängningar som kan vara bra att undvika. Här gäller det att testa sig fram lite och använda menscykeln som ett diagnosverktyg. Stabiliseras den när du lägger om din kost eller går ner i vikt? Ja i så fall kanske det är värt det. 

Vi pratade ovan att till exempel alkohol kan vara bra att undvika om man upplever tecken på östrogendominans. Men man kan även ha för låga nivåer östrogen, vilket ger sig uttryck genom till exempel: 

Utebliven eller gles mens - alltså att du får den sällan

Det här är vanligast bland kvinnor som har gått ned i vikt mycket eller snabbt, får i sig för lite energi, och/eller övertränar. Du kan läsa mer här. Det gäller inte bara elitidrottskvinnor eller de med allvarliga ätstörningar, utan kan också drabba de som tror att de är väldigt hälsosamma, men vars kroppar alltså inte riktigt får det dem behöver. Kom ihåg - en rubbad cykel är alltid ett tecken på att något inte stämmer och det är då värdefullt att ta reda på vad det är. Om östrogenbrist är problemet och du känner igen dig i att du undviker mat med högt kaloriinnehåll eller fett och tränar mycket, särskilt uthållighetsträning som löpning, så kan det vara värt att försöka äta mer, framförallt fett, dra ner på träningen och fokusera mer på styrketräning. Det sitter alltså inte bara i vikten - man kan vara jättesmal och ändå ha en fullt fungerande cykel, men det funkar inte för alla. Det är hur vi behandlar kroppen på daglig basis som spelar roll. 

Om du har en underaktiv sköldkörtel så kan det orsaka viktuppgång och göra det svårt att gå ner i vikt. Och även leda till svårigheter att bli gravid. Här kan du läsa mer om hur sköldkörtelproblem och fertilitet hänger ihop.  

Hos män har forskarna kunnat se samband mellan övervikt och minskad chans till graviditet, vilket beror främst på att bukfetma, högt blodsocker och höga blodfetter sänker halterna av hormonet testosteron som är absolut nödvändigt för manlig fertilitet.

Vi nämnde det ovan - ägg och spermier är celler som påverkas av oxidativ stress. Spermier produceras konstant och det finns därför möjlighet att påverka kvaliteten genom livsstilsförändringar. Vi kvinnor föds ju däremot med alla ägg vi har och att undvika den minskning i äggkvalitet som ålder medför är svårt, men det skadar inte att bibehålla en sund livsstil. Studier har visat att överviktiga kvinnor har sämre äggkvalitet vilket troligen beror på en överrepresentation av personer med en ohälsosam livsstil som skapar oxidiativ stress, vilket vi som vi förklarat ovan försämra äggkvaliteten.  Nedan kan du se vad som driver oxidativ stress samt vad som kan motverka den - nämligen antioxidanter. 

Stress är något vi alla har känt av någon gång, men det kan svårt att avgöra hur stressad man egentligen är. Det finns medveten stress (“jag vet att jag har för mycket att göra”), men också omedveten. Om du går igenom något väldigt uppslitande eller om du tränar väldigt hårt så stressar det kroppen, men det kan såklart vara svårt att känna hur mycket. Just hård träning är knepigt för det kan ju kännas som att man mår bra av den trots att kroppen inte gör det; här är mencykeln ett bra diagnosverktyg. 

Många som försöker bli gravida får höra att de behöver “slappna av” och även om det sägs i all välmening så har det oftast motsatt effekt. De som säger så förstår inte komplexiteten runt varken stress eller fertilitet. Att gå runt och aktivt försöka att inte vara stressad, och att försöka göra allt rätt, är ju oerhört stressande i sig.

Men, om vi släpper det här med att man kan bli gravid bara genom att slappna av, vilket inte är sant, så är det trots allt intressant att lite bättre förstå hur stress kan påverka dina hormoner och vilka varningssignaler som är viktiga att hålla utkik efter: 

En rubbad cykel är alltid ett tecken på att något inte stämmer. Om du börjar få mens mer sällan och blöder mindre eller om mensen helt uteblir OCH du vet att du utsätter kroppen för stress i form av ett för litet energiintag i förhållande till vad du gör av med eller mycket hård, intensiv träning, så kan det vara anledningen. Det beror på att din kropp går in i “överlevnadsläge” då hjärnan stänger av alla processer som inte är livsavgörande, bland annat din reproduktion. När det händer, alltså hur mycket stress en kropp klarar är individuellt, så man får helt enkelt lyssna på sin egen cykel. Om din mens helt har försvunnit så kallas tillståndet hypotalamisk amenorré och vägen tillbaka kan då vara lång, så ju tidigare man identifierar varningstecken desto bättre. Det här typen av problematik visar sig ofta i låga östrogennivåer och att hålla koll på sina hormonnivåer är värdefullt. Med Tilly Fertilitetskoll får du en bra bild över hur du ligger till.

Långvarig stress kan också påverka din sköldkörtel. Varför? Jo förenklat kan man säga att stress påverkar din hypotalamus och hypofys som finns i din hjärna och eftersom dessa organ samverkar med sköldkörteln, så störs även den. Sköldkörtelproblem kan även dem rubba din cykel, men har också andra symptom som är bra att vara vaksam på, du kan läsa mer här. Med andra ord - lyssna alltid på din cykel, men fastna inte vid den första förklaringen du hittar till att den kan vara ur balans utan fundera också på hur du mår och lever i övrigt.

Hur påverkar din livsstil din fertilitet? Beroende på hur dina problem ser ut  finns många saker du kan göra med din livsstil för att optimera fertiliteten.

Att det behövs ett ägg och sen spermie för att ett barn ska bli till, det vet de flesta. Men de här äggen som vi bär runt på - vad vet vi egentligen om dem? Ofta tänker vi inte så mycket på dem tills det är dags att bli gravid och då kan begrepp som “äggreserv” och “äggkvalitet” kännas förvirrande - vad betyder de, hur påverkar de fertiliteten, går de att påverka?

Äggreserv är ett fint sätt att beskriva hur många ägg du har

Med äggreserv menas hur många omogna ägg eller ägganlag du har i dina äggstockar. Varje ägg är en cell (precis som spermien som också är en cell) och ligger inuti en äggblåsa, även kallad follikel. Under en normal menscykel börjar flera äggblåsor att växa, men vanligtvis är det bara en äggblåsa som mognar helt och frigör ett ägg vid det som kallas ägglossning. De ägganlag som inte mognar, vilket är de allra flesta, tillbakabildas istället i äggstocken. 

Redan när du föds är dina äggstockar fullt utvecklade och innehåller runt 2 000 000 ägganlag vilket ju kan tyckas väldigt många, men under hela ditt fertila liv kommer endast runt 400 av dem att mogna och lossa ett ägg som kan bli befruktat. 

De ägg du föds med är dem du har, vi producerar inte fler under vår livstid, och äggreserven minskar därför med tiden. Först minskar den ganska långsamt och sedan snabbare - när du är runt 35 år ökar takten ganska rejält. Här skiljer kvinnor och män sig åt ordentligt, män producerar nämligen nya spermier varje månad.

Redan innan du når puberteten har ungefär hälften av ägganlagen försvunnit, och när du väl når puberteten och börjar få ägglossning och mens (och därmed blir fertil) har du runt 400 000 ägganlag kvar. Vid 30-års ålder brukar man räkna att din äggreserv är nere på ungefär 12% och vid 40 har du i snitt endast 3% kvar av din ursprungliga mängd ägganlag. Eftersom du inte kan utveckla nya ägganlag är det både naturligt och ofrånkomligt att äggreserven vid någon punkt i livet tar slut och det är då når menopaus (klimakteriet är perioden som leder upp till menopaus) - då är du inte längre fertil eftersom du inte har ägglossning eller mens.

Fun fact! Visste du att om du bär en dotter i din mage, kommer du också indirekt att bära på alla dina barnbarn (förutsatt att din dotter också får barn med egna ägg). Det beror på att fostret i din mage redan har två äggstockar med alla sina ägganlag. Ganska coolt när man tänker på det!

Den första frågan som brukar dyka upp när vi pratar om hur många ägg man har är om det går att mäta sin äggreserv. Svaret är ja, man kan via ett blodprov som mäter hormoner som FSH, östrogen och AMH få en indikation på sin äggreserv. Ett avvikande svar ska också alltid följa upp med ett ultraljud där en gynekolog tittar på dina äggstockar. 

Hormonet FSH (follikelstimulerande hormon) produceras av en körtel i hjärnan som heter hypofysen och dess uppgift är att stimulera äggblåsorna som finns i äggstockarna så att de börjar växa och så att äggcellerna i dem börjar mogna. När äggblåsorna växer produceras östrogen och precis innan din ägglossning ligger östrogennivåerna som högst.

I början av din menscykel är nivåerna av FSH och östrogen i blodet allra lägst, men vid en låg äggreserv stiger FSH och östrogen mer än normalt samt betydligt snabbare än förväntat och detta kan leda till en kortare follikulärfas (antal dagar mellan mensens första dag och ägglossning) och kortare menscykel.

Tidigare brukade man främst mäta FSH och östrogen när man skulle utreda äggreserv, men idag tittar man primärt på AMH eftersom det anses vara en stabilare markör. FSH- och östrogenvärdena används mer som ett komplement till AMH. 

AMH (anti-müllerskt hormon) är ett hormon som produceras av cellerna som återfinns i de omogna små folliklarna i äggstockarna. Ju fler omogna folliklar du har, desto fler ägg, och därför ses AMH som en bra indikator på din äggreserv. AMH-värdet brukar också användas vid äggfrysning och IVF som ett underlag för att kunna justera dosen på de hormoner du behöver ta för att få många äggblåsor att mogna.

Hur stor äggreserv behöver jag för att bli gravid?

Egentligen behöver du faktiskt bara ETT friskt ägg för att bli gravid, så en låg äggreserv betyder absolut inte att du inte kan bli med barn. Det är väldigt viktigt att komma ihåg att din fertilitet är beroende av många faktorer. 

AMH marknadsförs ofta felaktigt som ett fertilitetsmått, men det är bara en indikator på din äggreserv - ett test kan inte ensamt säga något om din fertilitet. Om du har många ägg, men ingen ägglossning kan du inte bli gravid utan att få hjälp med att kicka igång ägglossningen. Om du har många ägg, men spermierna som ska befrukta ägget är få eller långsamma, är det också svårt trots många ägg. Och om dina äggledare är blockerade är det omöjligt för dina ägg (hur många du än lossar) att “träffa på” en spermie. 

Det finns studier som visar att du har ungefär samma chans att bli gravid på naturlig väg under det första året du aktivt försöker oavsett om du har en låg eller normal äggreserv - så länge du har regelbunden ägglossning och du eller din partner inte lider av andra fertilitetsproblem.

Att förstå att din äggreserv naturligt minskar med åldern (och även din äggkvalitet) är dock väldigt värdefull kunskap för att kunna ta informerade beslut och sätta din egen plan, och har du ett väldigt lågt AMH så kan det indikera större problem än en naturligt minskande äggreserv. 

Ett lågt AMH-värde kan tyda på det som kallas för tidig menopaus/prematur ovariell insufficiens, vilket väldigt kortfattat innebär att du har en onormalt låg äggreserv för din ålder eftersom kroppen antingen är på väg mot menopaus eller redan har nått dit. Att förstå det så tidigt som möjligt är väldigt värdefullt om man vill ha barn någon gång.  Vissa upplever klimakteriesymtom så det kan vara bra att kunna identifiera dem, men det är långt ifrån alla som känner något. 

Äggkvalitet handlar om dina äggs förmåga att leda till en graviditet

Fertilitet och ålder hänger naturligt ihop, och det beror inte bara på att åldern påverkar antalet ägg du har kvar, utan i kanske ännu större utsträckning om att kvaliteten på dina ägg försämras med åldern. Äggkvalitet kan översättas till äggets förmåga att leda till en graviditet.

Alla ägg är nämligen inte friska och kan inte utvecklas till friska barn. “Friska” betyder här rätt antal kromosomer. Ett normalt, friskt ägg har 23 kromosomer, vilket även en frisk spermie har. När ägget befruktas av en spermie skapas ett embryo som då får 46 kromosomer - lika många som alla andra celler i kroppen. Det är alltså om ägget har fler eller färre kromosomer än vad det borde ha som det inte är friskt. 

Att alla ägg inte är friska är en av anledningarna till att du inte blir gravid varje gång du har sex i samband med ägglossningen (i tillägg till allt annat som kan gå snett) eftersom ett embryo som inte är friskt inte ska implantera och utvecklas i din livmoderlemhinna. Och även till att tidiga missfall är vanliga (ungefär 15-20% av kända graviditeter leder till missfall) - de beror ofta på att embryot implanterar men inte utvecklas som det ska på grund av onormala kromosomer. 

Precis som alla andra celler i kroppen, så åldras äggcellerna och antalet normala ägg minskar naturligt med åldern. Sannolikheten att du ska bli gravid en månad då du har sex i samband med ägglossning är ca 25-30% i 20-årsåldern och ca 5% i 40-årsåldern, vilket till stor del beror på försämrad äggkvalitet. Och även missfallsrisken ökar med åldern i takt med att äggkvaliteten minskar.

Generellt kan man se att när du är runt 25 år så har ca 75% av dina ägganlag en frisk kromosomuppsättning, när du når 35 år är den andelen ca 50% och vid 40 år ligger den på 10-15%. 

Det är viktigt att vara medveten om att fertilitetsbehandlingar som IVF inte hjälper om svårigheterna att bli gravid beror på försämrad äggkvalitet. Däremot kan IVF vara en möjlighet om ni använder donerade ägg eftersom din ålder då inte spelar lika stor roll.

Kan jag ta reda på hur bra äggkvalitet jag har?

Din ålder är egentligen den bästa och enklaste indikatorn på din äggkvalitet, men samtidigt är vi alla olika och det går inte att göra en bedömning enbart baserat på din ålder. I nuläget finns det inget test du kan ta, utan det enda sättet att faktiskt undersöka kvaliteten på äggen är att du eller ni försöker blir gravida. Och får ni problem så är det först vid en IVF man kan bekräfta att det är äggkvaliteten som är problemet. Man plockar då ut ägg från dig, befruktar dem i ett laboratorium och följer sedan utvecklingen av embryona i ett par dagar. Om väldigt få överlever beror det troligen på låg ägg- och/eller spermiekvalitet. 

I vissa länder kan du vid IVF också göra en biopsi av embryona för att analysera om de har normala kromosomer innan de återförs till din livmodern. Metoden kallas PGT-A (tidigare PGS). Det är dock kostsamt och kan ibland skada embryona, så det anses främst vara värdefullt om du är över 35 år och har flera embryon att testa eller om du eller ni har flera misslyckade återföringar av embryon eller missfall bakom er.

Det finns alltså (än så länge) tyvärr inget enkelt sätt att proaktivt mäta din äggkvalitet. 

För att du ska kunna bli gravid måste du ha ägglossning, men hur stor äggreserv behöver du ha och vad spelar äggkvaliteten för roll?

Din menscykeln är en finstämd process - flera olika hormoner samverkar varje månad för att skapa ultimata förutsättningar för en eventuell graviditet. Om din cykel inte uppför sig normalt är det ofta ett tecken på någon form av obalans mellan dina hormoner, men att förstå vad som är normalt och inte kan vara en djungel (särskilt om du frågar Dr Google).

Vi är alla olika och cykeln är känslig, så mindre förändringar i cykelns längd eller hur mycket du blöder behöver inte vara ett problem, men återkommande besvär ska du alltid undersöka närmare. Det är bra att tracka sin cykel över ett par månader för att kunna se tydliga mönster.

Problem som rikliga blödningar, kraftiga smärtor eller PMS avfärdas ibland som något som “hör till” när du har mens eller som “helt naturligt”. Och visst, mens är absolut något naturligt, men en normal mens ska inte påverkar din livskvalitet negativt. Så... vad kan man stå ut med då - vad är normalt?

Du har säkert hört att menscykeln ska vara 28 dagar, men det är en myt! I verkligheten är det få som har en menscykel på exakt 28 dagar - en cykel på allt mellan 21-35 dagar är både vanligt och normalt.

I en stor studie som utfördes under 2019 kom man fram till att menscykeln i genomsnitt är 29,3 dagar, men att variationen är stor och att ca 65% av alla kvinnor har en menscykel som varar mellan 25 och 30 dagar. Varje kvinna är unik och mindre förändringar från månad till månad är inget att oroa sig över. 

Ibland är oregelbunden mens helt normalt

Eftersom menscykeln påverkas av balansen mellan olika könshormoner kan faser i ditt liv där hormonerna varierar mycket också leda till en oregelbunden cykel, utan att det är onormalt eller oroväckande. Detta är väldigt vanligt när du exempelvis...

...nyligen slutat med hormonella preventivmedel.

Även om du inte befinner dig i någon av ovan faser så är tillfälligt oregelbunden menscykel ingen anledning till oro. 

En återkommande oregelbunden cykel bör utredas 

..är tonåring och fick din mens för mer än 2 år sedan och dina menscykler kontinuerligt är kortare än 21 dagar eller längre än 45 dagar.

..är vuxen och dina menscykler kontinuerligt är kortare än 21 dagar eller längre än 35 dagar.

..är vuxen och din menscykel kontinuerligt varierar mer än 7-10 dagar från cykel till cykel, exempelvis om du en månad har en cykel på 27 dagar och nästa 42.

...du inte har haft mens på 90 dagar eller mer. 

Om du har en oregelbunden cykel flera gånger per år eller tre månader på raken (eller mer) bör du kolla upp dina hormonnivåer och göra en gynekologisk undersökning.

En oregelbunden menscykel kan bero på flera olika saker, och allt som påverkar din hormonella balans kan också påverka din menscykel, exempelvis:

Hastig viktförändring, både upp- och nedgång.

Sköldkörtelsjukdomar (hypotyreos, hypertyreos).

Hormonproducerande cystor på äggstockarna som orsakar utebliven ägglossning.

Hur lång ska respektive fas i cykeln vara?

Menscykeln består alltid av två faser oavsett längd på cykeln; follikulärfasen och  lutealfasen. Follikulärfasen inleds med din mens och avslutas vid ägglossning. Lutealfasen inleds med ägglossningen och avslutas med din nästa mens, läs mer här.

För kvinnor i fertil ålder brukar den andra fasen i cykeln, lutealfasen, vara ganska konstant (11-15 dagar lång), medan den första fasen, follikulärfasen, kan variera från månad till månad och från kvinna till kvinna. 

Antalet dagar mellan din ägglossning och din nästa mens, bör vara allra minst 10 dagar. Om den är kortare än 10 dagar kan det bero på hormonell obalans, vilket vanligtvis beror på en överproduktion av hormonet prolaktin, en underproduktion av sköldkörtelhormon eller att dina äggstockar inte producerar tillräckligt med progesteron.

En kort lutealfas är inte farligt för din hälsa, men om du vill bli gravid kommer en för kort lutealfas göra det svårt för embryot att hinna fästa och utvecklas ordentligt i livmoderslemhinnan - det riskerar alltså att blödas ut innan det implanterat ordentligt. För att veta om du har en kort lutealfas är tipset att börja skriva upp när du har ägglossning och sedan räkna antalet dagar mellan ägglossning och din nästkommande mens. Om du försökt bli gravid i mer än ett år (6 månader om du är över 35) bör du alltid söka rådgivning hos en gynekolog.

Hur mycket är det normalt att blöda vid mens? 

Det kan vara svårt att avgöra om dina mensblödningar är normala, eller om de är onormalt rikliga eller onormalt lätta - vi är ju alla unika. Det är dessutom väldigt svårt att mäta hur mycket du blöder.

Vad räknas som onormalt rikliga blödningar?

Rent kliniskt säger man att blödningar på mer än 80 ml per menstruation räknas som onormalt rikliga, men även blödningar på mindre än 80ml kan påverka livskvaliteten särskilt om de är oregelbundna och svåra att förutsäga. 

Det kan vara svårt att avgöra om du blöder för mycket men följande tecken kan tyda på att dina blödningar är onormalt rikliga:

Du blöder i mer än sju dagar eller blöder stora blodklumpar (>2.5 cm). 

Du blöder igenom ditt mensskydd inom 1-2 timmar under några timmar i rad.

Du behöver använda dubbla mensskydd för att inte blöda igenom.

Du behöver gå upp på natten för att byta mensskydd.

Dina blödningar hindrar dig från att göra saker du normalt skulle göra, exempelvis träna, gå till jobbet eller gå till skolan.

Du är trött, har brist på energi eller har andnöd.

Om du upplever något av ovanstående ofta bör du mäta dina hormonnivåer och göra en gynekologisk undersökning för att utesluta t.ex. polyper och myom (som kan växa i livmodern), endometrios eller något annat som “stör” livmoderslemhinnan.

Vad räknas som onormalt lätta blödningar?

Vissa kvinnor har lätta blödningar utan att det är onormalt, men om du blöder mindre än två dagar vid mens eller får mens väldigt sällan eller inte alls, bör du testa dina hormonnivåer. 

En relativt vanlig anledning till väldigt lätta blödningar eller utebliven mens är undervikt och hård fysisk träning vilket kan rubba hormonbalansen. Ett hormonprov visar i dessa fall ofta låga hormoner av exempelvis östrogen. Att hålla koll på din menscykel och din mensblödning kan alltså ge dig vägledning kring hur din kropp mår och om den behöver något annat än det du ger den.

Ibland kan man få mellanblödningar, dessa kan även kallas spottings eller stänkblödningar, vilket är väldigt lätta blödningar som ofta visar sig som en brun, eller rosa flytning och dessa uppkommer före eller efter mensen. 

Mellanblödningar beror ofta antingen på hormonrubbningar eller problem i livmodern (till exempel polyper eller cellförändringar), det är därför bra att både testa dina hormonnivåer och göra en gynekologisk undersökning. 

Är PMS normalt och måste jag acceptera det? 

När man pratar om PMS (premenstruellt syndrom) refererar man till de kroppsliga och känslomässiga symptom som du kan uppleva ca två veckor innan mensen kommer. Dessa symptom förbättras oftast när blödningen väl startar men kan återkomma igen efter ägglossning. 

PMS är vanligt och de flesta har upplevt något av dessa PMS-symptom någon gång innan mens: 

Om du har upplevt svårare psykiska symtom som stark ångest eller depression som påtagligt påverkar dina relationer, ditt sociala umgänge och ditt arbetsliv kan du istället ha premenstruellt dysforiskt syndrom, PMDS, som är en svårare form av PMS.

Trots att PMS är vanligt vet vi väldigt lite om vad som orsakar besvären. Att det rör sig om hormonella obalanser under lutealfasen (t.ex. balansen mellan östrogen och progesteron) samt hur dessa interagerar med neurotransmitter i centrala nervsystem är nu en accepterad teori, men de exakta orsakssambanden är oklara. Vi får ofta höra att PMS är normalt och naturligt, men om din livskvalitet påverkas eller om besvären pågår under längre tid än en vecka varje cykel ska du inte acceptera detta utan söka hjälp.

Om du har trackat dina symtom under ett par menscykler kan det vara lättare för din gynekolog att skapa sig en bild av dina besvär. Många blir hjälpta av att balansera sina hormonnivåer genom att göra livsstilsförändringar (såsom motion-balanserad diet-yoga). Om detta inte räcker till, kan du behöva mediciner för att balansera hormonnivåer eller för att komma till rätta med ångest och depressiva symtom.

Mensvärk, alltså smärta i nedre delen av magen, ryggen eller ryggslutet i samband med mens eller precis innan, är något de flesta kvinnor har upplevt mer eller mindre och om mensvärken påverkar din livskvalitet bör du söka hjälp. Väldigt kraftig mensvärk kallas för dysmenorré och kan utöver magsmärtor orsaka huvudvärk, illamående, kräkningar och diarré. Du kan också uppleva svåra smärtor vid djupt samlag. 

Symptomen brukar oftast tillta innan eller i början av mens och vid ägglossning. Vissa kvinnor upplever besvär även under resten av menscykeln. Om du ofta upplever mensvärk kan det vara bra att göra en gynekologisk undersökning för att utesluta till exempel endometrios eller myom. 

Är min cykel normal? Det är en myt att allas menscykler beter sig likadant och är helt regelbundna, men det finns ändå en del saker som är bra att förstå för att kunna avgöra om något inte står rätt till med menscykeln.

Ägglossning är ett tecken på att du har en fungerande menscykel och sex i samband med ägglossningen är en förutsättning för att du ska kunna bli gravid. Du kan bli gravid ungefär sex dagar i varje cykel - fem dagar innan ägglossning (för att spermier kan “vänta ut” ett ägg i dina äggledare) och den dag du har ägglossning. Att förstå sin cykel kan alltså hjälpa både om man vill blir gravid och om man vill undvika det (att bli gravid till exempel tio dagar innan ägglossning eller fyra dagar är helt omöjligt). Men hur vet man egentligen när man har den där ägglossningen då? 

Om du har en regelbunden menscykel så ägglossar du med största sannolikhet 11-15 dagar innan din mens. En del kvinnor kan också känna en lätt värk i nedre delen av magen i samband med ägglossning, men de flesta känner ingenting och behöver andra verktyg för att identifiera om den är på gång eller har skett. Alla kroppar är olika och det bästa sättet att lära känna sin kropps unika signaler är att tracka dem över flera cykler.

Din kroppstemperatur påverkas av olika faktorer, bland annat i vilken fas i din menscykel du befinner dig. Hormonförändringarna som sker under menscykeln påverkar temperaturen och om du mäter temperaturen regelbundet under din cykeln kan du identifiera att ägglossning har inträffat. 

Man mäter det som kallas basal kroppstemperatur, vilket är den temperatur du har när du är helt utvilad (efter minst 5 timmars sömn) och du mäter den på morgonen innan du hunnit stiga upp ur sängen. 

Du behöver använda en specifik basaltermometer som visar två decimaler eftersom det ofta handlar om små temperaturskiftningar (0.2-0.5C). Denna metod kräver också att du mäter minst 5 dagar i veckan hela menscykeln igenom för att kunna se förändringar under cykeln. 

Din temperatur är som allra lägst när du har mens och dagen innan ägglossning och ökar sedan direkt efter ägglossningen. För att bekräfta att ägglossning har skett måste temperaturökningen hålla i sig i tre dagar. Temperaturökningen beror på att progesteronnivån stiger efter ägglossningen (progesteron påverkar värmebildningen/temperaturregleringen i kroppen) Om du blir gravid kommer progesteronnivån och din temperatur att förbli förhöjd. Om du inte blir gravid kommer progesteronnivån att sjunka och då även din temperatur.

När du har haft ägglossning skrumpnar själva blåsan som ägget låg i ihop men blåsan ligger kvar i äggstocken till nästa mens. Denna blåsa kallas för gulkropp och den producerar måttliga mängder östrogen men framför allt höga nivåer av progesteron. 

En hög progesteronnivå är alltså ett säkert tecken på att ägglossning har skett, men detta kan bara mätas genom blod- eller urinprov och testet bör göras 7 dagar efter din ägglossning då progesteronnivån är som högst. Det är alltså en ganska krånglig metod, särskilt om du inte vet exakt när du ägglossar. Urintest som kan tas hemma finns, men tyvärr än så länge inte i Europa. 

Om du ska ta ett blodprov för att kolla progesteronnivån, kom ihåg att utgå ifrån DIN ägglossning! Oftast sägs det att detta blodprov ska tas på dag 21 i menscykeln, men det är baserat på att du har ägglossat exakt på dag 14 i din menscykel vilket långt ifrån alla gör.

Att du får mens är oftast ett tecken på att du har haft ägglossning, framförallt om du har en regelbunden cykel. Oavsett hur lång din cykel är, så ägglossar du normalt 11-15 dagar innan mensen kommer.  Men även om du får mens kan du inte vara 100% säker på att en ägglossning faktiskt har skett. I vissa fall kan du ha byggt upp din livmoderslemhinna utan att ett ägg mognar och/eller lossnar. När hormonnivåerna inte längre kan upprätthålla slemhinnan kollapsar den och du får en så kallad genombrottsblödning.

Hur du vet om ägglossning ÄR PÅ VÄG att ske:

LH står för luteiniserande hormon och utsöndras av hypofysen i hjärnan strax innan ägglossning sker (ca 24-48h innan). LH-halten kan testas med LH-test, också kallade ägglossningstest. Det är ett enkelt urintest som du kan ta hemma. 

Även om ett LH-test ger utslag är det inte alltid säkert att du verkligen kommer att ha ägglossning. LH är bara hjärnans sätt att signalera att ägglossning ska ske, det är inte alltid kroppen svarar. Om du har PCOS, kan du också ha konstant förhöjda LH-nivåer under cykeln vilket gör att det blir svårt att identifiera en LH-höjning.. 

Många ägglossningstest kan, utöver LH-halten, även identifiera östrogenhalten.

Dessa test visar inte bara dagen med maximal LH-höjning (som indikerar ägglossning inom 24-48 timmar), utan ger utslag redan ett par dagar innan när dina östrogenvärden stiger innan LH-peaken. Eftersom spermier kan överleva i upp till fem dagar och vänta in ägget som släpper vid ägglossning så kan du vara fertil i upp till fem dagar innan själva ägglossningen.

Under hela din menscykel ändrar ditt livmoderhalssekret utseende och konsistens. Hormonförändringarna som sker genom hela menscykeln påverkar sekretet, allt för att skapa så bra förutsättningar som möjligt för en befruktning under ägglossningen. Om du lär dig att tolka utseendet på sekretet kan det vara ett användbart sätt att avgöra när ägglossning är på gång och du därmed är fertil.  

Precis innan din mens och efter din ägglossning har du ofta flytningar som är krämiga (som bodylotion), eller tjocka och klistriga vilket (logiskt nog) inte är gynnsamt för spermier som ska simma.

När ägglossningen närmar sig gör dina ökade östrogennivåer att dina flytningar blir tunnare och vattnigare. Strax innan ägglossning får du ofta genomskinligt sekret som först är rinnigt, och sedan elastiskt (töjbart) och påminner om rå äggvita - det går att plocka upp det och tänja det till långa trådar mellan fingrarna. Båda dessa typerna av flytningar kallas för “fertilt sekret” och är tecken på att ägglossning är på gång. 

Ett annat sätt förstå om din ägglossning är på gång är att följa utvecklingen av dina äggblåsor vilket görs genom ultraljud. Genom att göra ett antal ultraljud kan man identifiera att en blåsa växer och att den sedan kollapsat, men detta är tidskrävande och komplicerat och görs normalt bara om du genomgår en fertilitetsutredning eller fertilitetsbehandling.

Ägglossning - hur vet jag att den är på gång (eller att jag haft den)? Ägglossning är en förutsättning för att du ska kunna bli gravid, men att förstå när ägglossning är på gång eller har hänt är inte alltid så lätt. Lär dig tyda tecknen.

Ägglossning - hur vet jag att den är på gång (eller att jag haft den)?

Din sköldkörtel (tyroidea) är en liten fjärilsformad körtel som sitter på framsidan av luftstrupen, alldeles under ditt struphuvud. Den ser liten och obetydlig ut, och sitter långt ifrån dina reproduktiva organ, men den kan trots detta ställa till med mycket problem både när det gäller ditt generella välmående och din fertilitet.

Sköldkörtelns huvuduppgift är att reglera din ämnesomsättning - den “läser av” vad som händer i kroppen och bromsar eller gasar din ämnesomsättning (alltså hur kroppen omvandlar näring till energi). Alla kroppens celler är beroende av de hormoner som sköldkörteln tillverkar och utsöndrar - huvudsakligen tyroxin (T4) och i mindre utsträckning trijodotyronin (T3).

Det är din hjärna som avgör hur mycket hormon som sköldkörteln ska skapa och två olika delar i hjärnan är inblandade; hypotalamus och hypofysen. Hypotalamus sänder signaler till hypofysen som i sin tur frisätter hormonet tyroideastimulerande hormon (TSH). När TSH frisätts skickas en signal till sköldkörteln om att tillverka och utsöndra T4 och T3. 

Hypotalamus, hypofysen och sköldkörteln kallas tillsammans för HPT-axeln och samarbetar konstant genom ett återkopplingssystem. Låga nivåer T4/T3 i blodet signalerar till hjärnan om att frisätta mer TSH, vilket då ökar mängden T4/T3 som produceras. Vid höga nivåer T4/T3 i blodet sker det motsatta, hjärnan frisätter mindre mängd TSH. 

För att undersöka sköldkörtelns funktion lämnas oftast ett blodprov och då kan man testa mängden fritt T4 samt TSH. Ibland testas även fritt T3 men det sker mer sällan eftersom resultatet kan variera mycket beroende på vilken analysmetod som används. 

På vilket sätt påverkar sköldkörteln fertiliteten?

Du har kanske hört att sköldkörteln kan orsaka viktuppgång eller -nedgång eller humörsvängningar, men visste du att den också kan påverka din fertilitet? Anledningen är att sköldkörteln påverkar dina könshormoner och att dessa hormoner och balansen mellan dem är avgörande för att din menscykel, och därmed dina chanser till befruktning, ska fungera optimalt. 

För att du ska kunna bli gravid måste du ägglossa (så att ägget kan befruktas av en spermie), och utöver det måste förutsättningarna för att det befruktade ägget (embryot) ska kunna utvecklas i din livmodern vara optimala. Båda dessa saker styrs av dina könshormoner. 

Om dina könshormoner rubbas på grund av sköldkörtelproblem kan det alltså vara svårare att bli gravid, men det gör det absolut inte omöjligt, speciellt inte om det rör sig om mindre rubbningar. Sköldkörtelproblem kan ofta behandlas vilket kan lösa de flesta fertilitetsproblem som är kopplade till sköldkörteln. Om du ska genomgå en fertilitetsutredning eller missfallsutredning ska du alltid begära att dina sköldkörtelvärden också ses över. Med Tilly Fertilitetskoll kan du kontrollera dina sköldkörtelvärden så att du tidigt kan få en bild av din sköldkörtelfunktion.

Sköldkörteln är också väldigt viktig för embryoutvecklingen under din graviditet. Under graviditetens första halva ökar behovet av sköldkörtelhormon eftersom fostret då är helt beroende av dina sköldkörtelhormoner. Låga nivåer kan kopplas till missfall, tillväxthämning och mentala funktionshinder och kan även öka risken för

graviditetskomplikationer som havandeskapsförgiftning, för tidig förlossning och

inflammation i sköldkörteln efter förlossningen. Det är därför viktigt att du får hjälp med att kolla upp, och vid besvär, reglera din sköldkörtelfunktion inför en graviditet. 

Sköldkörtelrubbning: en underaktiv eller överaktiv sköldkörtel?

När sköldkörteln inte fungerar som den ska uppstår en obalans mellan hormonerna TSH, T4 och T3. Vid sköldkörtelrubbningar kan din sköldkörteln antingen vara underaktiv (hypotyreos) eller överaktiv (hypertyreos), och båda dessa tillstånd behöver behandlas.

Hur hänger sköldkörtelproblem och fertilitet ihop? Sköldkörteln sitter på framsidan av luftstrupen. Den här lilla fjärilsformade körteln är liten, men har stor påverkan på både din allmänna hälsa och din fertilitet.