POI står för prematur/primär ovariell insufficiens och innebär att äggstockarna inte fungerar normalt. Det kan visa sig genom att du helt saknar äggblåsor (folliklar), att dina äggblåsor inte utvecklas normalt eller att du förlorar dina fungerande äggblåsor i förtid.

Kvinnors fertilitet avtar naturligt runt 40-års ålder och oftast märker vi det genom att vår mens blir oregelbunden (på grund av att vi inte längre ägglossar varje månad). För kvinnor med POI börjar detta redan innan 40, ibland så tidigt som innan 30.

POI kan liknas vid att komma in i klimakteriet och närma sig menopaus i väldigt tidig ålder, och flera av symtomen man kan uppleva liknar dem vi upplever under klimakteriet. Till exempel: 

Väldigt oregelbundna och glesa menstruationer, eller ingen mens alls

Symtomen kan variera under cykeln eftersom de är kopplade till hormonnivåerna i kroppen och alla har dem inte eller söker i alla fall inte hjälp för dem förrän de upptäcker att de har svårigheter att bli gravida.

POI betyder alltså inte att du nått menopaus och helt förlorat din fertilitet (som Katarinas historia visar), men det innebär att du närmar dig denna punkt onormalt tidigt.

POI brukar definieras som utebliven mens i minst 3 månader och samtidigt ett upprepat förhöjt FSH-värde (> 40 IE/l före 40 års ålder), men för att kunna ställa en säker diagnos tittar läkaren också på följande faktorer:

Din medicinska historia och ärftlighet, om din mamma/syster/systrar har POI är sannolikheten större att du också drabbas.

Gynekologisk undersökning för att undersöka din livmoder och dina äggstockar.

Blodprov för att undersöka olika hormonvärden, till exempel FSH, LH, Östradiol, TSH och fritt T4.

Blodprov för att utsluta eller bekräfta någon genetisk sjukdom.

Jag och min man hade försökt bli gravida i drygt ett år när vi bestämde oss för att söka hjälp och boka in en fertilitetsutredning. Jag var 31 och hade länge haft väldigt oregelbundna och framförallt långa menscykler så jag förstod någonstans att allt inte riktigt fungerade som det skulle. Men jag viftade bort det och tänkte ”om de nu hittar något problem så kommer det ju ändå lösa sig med IVF”. Vi gjorde planer som “om vi gör IVF nu i maj, så kan jag vara gravid redan i sommar”! Jag trodde verkligen att det skulle vara så enkelt, men det visade sig tyvärr att vi var ganska naiva. 

Fertilitetsutredningen visade att jag hade ett väldigt lågt AMH-värde (under 0) och ett förhöjt FSH-värde. Utöver det visade det sig att jag dessutom hade en sköldkörtelrubbning som jag inte visste om och jag fick börja medicinera för det direkt. Efter testerna fick vi även göra ett kompletterande ultraljud som bekräftade vad testerna hade hintat om - att jag hade väldigt få äggblåsor på mina äggstockar.

Efter utredningen förstod vi att det skulle bli väldigt svårt att bli gravida både på naturlig väg och via IVF. Visst, man behöver bara ett ägg för att bli gravid, men med så få ägg och en ägglossning väldigt sällan (därav mina långa menscykler) så är oddsen att pricka rätt oerhört små. Med IVF är ju tanken att man ska “komma runt” ägglossningen och istället stimulera kroppen att få flera ägg att mogna samtidigt så att man sedan har många ägg att plocka ut och befrukta, men IVF kan inte trolla fram äggblåsor. Med en väldigt låg äggreserv svarar man oftast väldigt dåligt på hormonmedicinerna vilket gör det svårt att få ut några ägg.

När läkaren förklarade att det skulle bli väldigt svårt för oss att bli gravida även med IVF förstod jag inte riktigt. Min första följdfråga var: “Men om inte IVF funkar, vad gör man då?”. “Äggdonation”, svarade hon. Men jag hade ingen aning om vad det innebar. Jag hade hört om donerade spermier, men inte om donerade ägg och jag kände ingen som hade gjort en sådan behandling.  

Allt gick så snabbt och jag fick inte så mycket mer tid med läkaren. Jag var nog lite chockad egentligen, jag gick tillbaka till jobbet och försökte fortsätta som vanligt. Men klumpen i magen växte - vad hade läkaren egentligen sagt? Jag började googla (som man gör) och insåg ganska snabbt att mina chanser att bli gravid med mina egna ägg var väldigt små. Allt kändes så överväldigande och svårt att greppa. Jag bröt ihop, ringde min man och släpade mig sedan hem från jobbet.

Jag och min man hade varit ett par i åtta år och jag var så arg på mig själv (och på honom), varför hade vi inte försökt tidigare? Vi hade ju haft alla chanser i världen men trodde att vi hade gott om tid. Nu skulle det kanske aldrig bli barn, bara för att vi skulle invänta rätt tillfälle. Varför hade ingen berättat att det här kunde hända? Jag hade många frågor, men inga bra svar.

Om jag hade vetat att det är enkelt att testa hormonnivåer och hur de påverkar fertiliteten, så hade jag kanske gjort det flera år tidigare. Kanske hade det påverkat vårt beslut om när vi skulle försöka bli gravida, kanske inte, men då hade vi åtminstone kunnat ta informerade beslut. Och jag tror att det hade gett oss mycket bättre verktyg att hantera situationen - jag hade fått tid att vänja mig vid tanken att vi, om vi ville bli gravida, antagligen skulle behöva hjälp. 

Så vad hände? Vi bestämde att vi ville testa IVF även om sannolikheten för att det skulle lyckas var låg. Trots maxdos av hormoner, både en, två och tre gånger fick vi bara ut ett endaste ägg totalt. Vi var tvungna att vända oss till en privatklinik för att få hjälp eftersom man inom landstinget inte plockar ut ägg om man har färre än tre stycken. Det var verkligen en fruktansvärd mental berg- och dalbana, det går inte riktigt att förklara hur tungt det är att slängas mellan hopp och misslyckande på det viset. 

Så här i efterhand tror jag ändå det var bra att vi gick igenom hela processen med IVF även om den inte lyckades för det hjälpte oss att landa i nästa steg. Men jag är också tacksam över att vi relativt snabbt kom fram till att det liksom inte var värt det och att äggdonation var vägen för oss. Processen hjälpte oss att bearbeta chocken och sorgen över att det inte blev som vi tänkte och när vi väl hade tagit beslutet så tog en enorm tacksamhet över att möjligheten till äggdonation finns över. Det var så skönt att ha en plan som faktiskt kändes realistisk.

Men... när vi skulle göra den psykosociala utredningen som krävs vid äggdonation visade det sig att jag hade blivit gravid! Vi blev såklart båda chockade och förvånade. Det visar ju verkligen att det inte finns några svartvita svar när det kommer till fertilitet och att äggreserv inte är allt. Å andra sidan så tycker jag också att historier som min kan vara lite farliga. Det är lätt att glömma bort sig själv i allt kissande på ägglossningsstickor, påtvingat sex och hormonsprutor, och att välja en lösning som ger rimliga chanser är ibland det snällaste man kan göra för sig själv. Allas resor är unika helt enkelt. 

Vi är såklart väldigt lyckliga över att vår tuffa resa till slut ledde till att jag blev gravid, men jag önskar ingen annan samma resa. Jag hoppas att kommande generationer av kvinnor kommer ha mycket mer kunskap om sin kropp, om hormoner och om fertilitet - tidigare än vad jag hade. 

Katarina blev inte gravid och antog att IVF skulle lösa saken, men utredningen visade att hon var på väg in i klimakteriet, fast hon bara vara 31.

Katarina om att upptäcka att äggen nästan är slut - fast man bara är 31

Har du aldrig hört talas om POI, eller prematur ovariell insufficiens så är du definitivt inte ensam. POI drabbar runt 1 av 100 av kvinnor under 40, och innebär att fertiliteten minskar tidigare än hos genomsnittet. Vi brinner för att upplysa om POI eftersom det, även om det inte är jättevanligt, är en diagnos som har stor påverkan på fertiliteten och som ofta skulle kunna identifieras tidigare genom proaktiv testning och kännedom om vilka symtomen är. 

De flesta kvinnor märker av att fertiliteten naturligt avtar runt 40-års ålder. Det börjar ofta med att vi märker att vår mens blir mer oregelbunden (på grund av att vi inte ägglossar varje månad). För kvinnor med POI, börjar detta ske redan innan 40, ibland så tidigt som innan 30 och det beror på att äggstockarna slutar fungera normalt. Vissa förlorar fungerande äggblåsor i förtid, hos vissa utvecklas äggblåsorna inte normalt, och vissa har inga äggblåsor alls på äggstockarna. Ofta upptäcks problemet när man märker att man inte bli gravid, mäter hormonvärden och ser att AMH indikerar en obefintlig äggreserv. 

POI kan liknas vid att komma in i klimakteriet i väldigt tidig ålder (och kallades tidigare också för förtida klimakterie) och flera av symtomen som man kan känna av är liknande. Det är dock viktigt att skilja på menopaus och klimakterie som ofta förvirras. När man når menopaus har man i stort sett inga ägg kvar och ägglossar inte överhuvudtaget längre - man är inte fertil. Klimakteriet är fasen som leder upp till menopaus. Man är alltså fortfarande fertil under klimakteriet och om man har POI, men oddsen att bli gravid är lägre än normalt. 

Vad beror POI på och vilka riskerar att drabbas?

Vi vet faktiskt inte så mycket om orsaken till POI än. Det finns ett antal faktorer som kan öka risken att drabbas av POI, men det är alltså långt ifrån alla där något av detta spelar in: 

Familjehistoria - Om din mamma eller en syster har/har haft POI är risken större att även du drabbas. Det kan därför vara en bra idé att ha en öppen dialog kring det här.

Genetiska faktorer - Vissa genetiska åkommor gör att du kan vara mer benägen att få POI, till exempel Turners syndrom .

Sjukdomar - Man har sett en koppling mellan POI och olika autoimmuna sjukdomar som exempelvis Hashimotos (inflammation i sköldkörteln), Addisons (binjurebarkssvikt) eller diabetes typ 1.

Cancerbehandling - Både strålbehandling och kemoterapi kan påverka och öka risken.

Kirurgi - Att operera bort båda äggstockarna (s.k. ooforektomi) på grund av till exempel cancer eller endometrios kan leda till POI. 

Vid POI upplever man som sagt ofta klimakterieliknande symtom.

Det första man märker av är ofta väldigt oregelbundna och glesa menstruationer, eller ingen mens alls.

Senare är det vanligt att också uppleva:

Symtomen kan variera under cykeln och över tiden eftersom de hänger ihop med dina hormonnivåer och det är inte alltid lätt att förstå att de indikerar ett problem. Ofta söker som sagt kvinnor inte hjälp på grund av sina symtom, utan först när de upplever svårigheter att bli gravida.

Här kan du läsa Katrinas historia om chocken att diagnostiseras med POI när hon och hennes man gjorde en fertilitetsutredning. 

Förutom symtomen vi nämnde ovan kan POI leda till flera andra problem på grund av den hormonella obalans som POI bidrar till. Exempel är: 

Torra slemhinnor i ögonen som obehandlade kan leda till skador på ögat

Hjärt-kärlproblem och stroke eftersom låga nivåer av östrogen kan påverka hjärtats och hjärnans artärer

Hypotyreos - brist på sköldkörtelhormon (oftast kopplat till autoimmun POI)

Osteoporos - benskörhet, vanligt vid låga nivåer av östrogen

Det mest typiska symtomet vid POI är oregelbunden, gles eller helt utebliven mens. 

Men det finns flera andra tillstånd som kan orsaka en rubbad menscykel (till exempelvis PCOS, hyperprolaktinemi och hypotalamisk amenorré) så det kan inte ensamt bekräfta POI. 

Oftast definierar man POI som helt utebliven mens i minst 3 månader och samtidigt ett förhöjt FSH-värde (> 40 IE/l före 40 års ålder) vid två mätningar som utförs med 4 veckors mellanrum. Men för att kunna ställa en säker diagnos krävs följande undersökningar och diskussioner: 

En gynekologisk undersökning av din livmoder och dina äggstockar

En genomgång av din medicinska historia och familjehistorik av POI 

Blodprov som undersöker viktiga hormonvärden som FSH, LH, Östradiol, TSH och fritt T4

Blodprov som undersöker om du har någon genetisk sjukdom

Vad kan jag göra om jag har POI, vilken behandling finns?

Det finns idag inget sätt att återställa nedsatt funktion i äggstockarna, men det finns olika behandlingar att sätta in för att dämpa symtomen och om du vill ha barn så kan olika typer av fertilitetsbehandlingar testas. 

Hormonbehandling är den vanligaste insatsen vid POI och innebär oftast att du behöver tillsätta östrogen tills man uppnår normal ålder för menopaus (52 år i västvärlden). Östrogenbrist kan orsaka både hjärtproblem och benskörhet och det är därför viktigt att motverka en sådan brist. 

Det är inte omöjligt att bli gravid på naturlig väg, men oddsen är som sagt låga - man brukar säga att de ligger på 5-10%. 

För kvinnor som har kvar ägg (men som inte mognar normalt) kan IVF vara ett sätt att öka chansen att bli gravid. Man kan då “komma runt” problematiken att man inte ägglossar genom att stimulera en tillväxt av äggblåsor genom hormonmediciner. Man kan dock inte trolla fram äggblåsor så med en mycket låg äggreserv svarar man inte alltid så bra på medicinerna och man får avbryta behandlingen eller får ut ut väldigt få eller inga ägg.  Om IVF med egna ägg inte fungerar så rekommenderas IVF med donerade ägg.


POI kan liknas vid att komma in i klimakteriet tidigare än normalt. Det innefattar nedsatt funktion i äggstockarna vilket påverkar din ägglossning och din fertilitet. Att upptäcka POI i tid är därför väldigt viktigt.

POI eller att nå klimakteriet tidigare än normalt

Fertilitet är en djungel. Det florerar en hel del myter (och historier om någons systers kusins kollega) och det är minst sagt lätt att bland ihop alla begrepp, särskilt om man vänder sig till Dr Google. Här reder Tillys läkare Evangelia Elenis ut vad som egentligen stämmer och inte. 

#1 - Att din ålder påverkar din fertilitet beror bara på att dina ägg tar slut med tiden

Det stämmer att din äggreserv minskar med åldern. Du föds med alla ägganlag du någonsin kommer ha, vilket är miljontals. Men det är bara runt 400 av dem som kommer mogna, ägglossa och därmed kunna bli ett barn. Din äggreserv minskar hela tiden (oavsett om du använder hormonella preventivmedel eller inte) - först långsamt och sedan snabbare. När du når menopaus, i genomsnitt vid 52 års ålder i västvärlden, så är dina ägg i stort sett slut och du har inte längre ägglossning eller mens. 

Så ja, din minskande äggreserv är en av anledningarna till att din fertilitet minskar med åldern, men inte den enda. Det beror också på att den hormonella balansen i kroppen förändras med åldern så att vi ägglossar mer sällan, men framförallt också på att äggkvaliteten försämras när vi blir äldre. Kvaliteten på ett ägg refererar till dess förmåga att leda till en frisk graviditet. Alla ägg kan alltså inte bli ett barn - att ett ägg (eller en spermie) har genetiska avvikelser (= dålig kvalitet) är den vanligaste anledningen till tidiga missfall. Att äggkvaliteten minskar med åldern kan alltså både göra det svårare att bli gravid och öka risken för missfall. Du kan läsa mer här om hur mycket kvaliteten i genomsnitt minskar med åldern.

#2 - Om din mamma hade lätt för att bli gravid, gäller detsamma för dig

Egentligen är det  ganska förvirrande att vi klumpar ihop så mycket i begreppet fertilitet. Den påverkas ju av så många olika faktorer - från ålder och livsstil till skador som kan uppstå längs livet (t.ex. efter en bukoperation eller ett utomhavandeskap). Att säga att fertilitet rakt av är ärftligt är därför att förenkla det hela ganska mycket.

Det finns dock vissa specifika fertilitetsproblem som kan vara ärftliga. Exempelvis PCOS och POI (för tidigt klimakterie). Det kan därför vara en god idé, oavsett om du vill bli gravid nu eller inte, att prata med din mamma och fråga om hon hade några specifika problem. Om så är fallet skadar det ju inte att du är extra proaktiv och kolla upp om du löper risk att drabbas av samma.

#3 - IVF är lösningen på alla fertilitetsproblem

IVF är en fantastisk metod som har hjälpt väldigt många ofrivilligt barnlösa, men det är inte en metod som hjälper mot alla fertilitetsproblem eller som kan hjälpa alla - det är helt enkelt inte som att gipsa ett brutet ben, det finns ingen garanti. 

IVF kan innebära många försök och justeringar och det är behandling som är tuff både fysiskt och mentalt. Det kan låta skrämmande, men eftersom flera studier visar att det finns en utbredd övertro till IVF så vill vi lyfta detta. Vi tycker att det är viktig att prata om det så att dem som väljer IVF som metod inte blir negativt överraskade. 

Den genomsnittliga chansen att lyckas få barn i en IVF-cykel är 27%, alltså inte så mycket högre än när man “försöker hemma” under en normal cykel. Majoriteten behöver tre försök för att lyckas, men om du till exempel har väldigt få ägg kvar eller om dina embryo inte utvecklas som de ska (på grund av låg ägg- eller spermiekvalitet) så kommer IVF inte alltid att lösa det. Som tur är finns det numera, vid sådana tillfällen, möjlighet att använda sig av donerade könsceller vilket ökar chanserna att lyckas markant. 

#4 - Om du har varit gravid en gång kommer du inte att ha några problem att bli gravid igen

Att du eller ni har lyckats bli gravida en gång är tyvärr ingen garanti för att det ska lyckas nästa gång. Om du varit gravid och fött barn, men sedan upplever problem när ni försöker bli gravida igen brukar man säga att ni drabbats av sekundär infertilitet. Anledningarna till sekundär infertilitet kan precis som primär infertilitet bero på många olika saker som exempelvis ålder, sjukdomar, ägglossningsproblem eller livsstilsfaktorer. 

#5 - Att ligga på rygg efter sex ökar dina chanser att bli gravid

Det har gjorts flera olika studier på detta och de har förvisso varit motstridiga, men de senaste rönen visar att myten inte stämmer. En studie som gjordes 2009 visade att kvinnor som vilade i 15 minuter efter att de blivit inseminerade hade något större chans att bli gravida, men efter det har man inte lyckats replikera studien och bevisa detta. Istället gjordes en ny större studie 2017 som visade att något fler av dem som ställde sig upp direkt efter insemination blev gravida jämfört med dem som vilade. 

Efter sex kommer en mängd spermier och sädesvätska att rinna ut, oavsett om du ställer dig upp eller ligger ner, men friska spermier behöver mindre än en minut på sig att simma hela vägen fram till äggledarna så det är helt ok att ställa sig upp och leva på som vanligt. 

#6 - Män är fertila under hela sin livstid

Skillnaden mellan kvinnor och män när det gäller hur länge vi är fertila är stor, men det betyder inte att män är lika fertila hela livet. Åldern påverkar både kvinnors och mäns fertilitet men på olika sätt. För kvinnor avtar fertiliteten brant efter 40, och redan runt 30 års åldern sjunker den rätt så markant. För män handlar det mer om en avtagande fertilitet som börjar runt 40. Vid 50 års åldern har man också kunnat se att behandling för manlig infertilitet har sämre chanser att lyckas. Det finns också en koppling mellan mäns ålder och tiden det tar för kvinnan att bli gravid.

När män åldras minskar kroppens kapacitet att reparera cell- och vävnadsskador, och genomblödningen av testiklarna försämras vilket i sin tur påverkar både spermieproduktionen och spermiekvaliteten. I takt med stigande ålder sjunker också testosteronnivåerna i blodet och testosteron spelar en väldigt stor roll vid spermieproduktionen. Äldre män har också högre andel defekta spermier och det gör att chansen för att en spermie ska lyckas befrukta ett ägg minskar.

Fertilitet kan vara en djungel och det florerar många myter, men vad är egentligen sant och inte? Tillys läkare Dr Elenis reder ut 6 vanliga myter.

De flesta av oss vet att våra hormoner har stor påverkan på vår cykel och hur vi mår, men är kanske inte så insatta i exakt vilka hormoner det rör sig om. Här går vi igenom de viktigaste kvinnliga könshormonerna och hur de påverkar vår kropp och fertilitet. 

AMH - kan ge en uppfattning om din äggreserv

AMH (Anti-Mylleriskt hormon) är ett könshormon som produceras i de äggblåsor som finns i dina äggstockar. Genom att mäta AMH-värdet kan du alltså få en fingervisning om hur många äggblåsor du har, med andra ord hur stor din äggreserv är. Eftersom äggreserven minskar naturligt med åldern (vid menopaus är äggen i stort sett slut), så minskar även AMH-värdet med tiden. 

Så hur påverkar äggreserven din fertilitet? Oftast läggs det stort fokus på antal ägg, men antalet är bara en del av ekvationen och du behöver egentligen bara ett friskt ägg för att bli gravid. Men tyvärr är det inte så enkelt som att många ägg garanterar hög fertilitet eftersom det är så många faktorer som kan påverka fertiliteten (exempelvis att din ägglossning fungerar som den ska). 

AMH-värdet är bara en indikator så det är viktigt att inte stirra sig blind på mindre svängningar. Ett väldigt lågt AMH innebär dock ofta svårigheter att bli gravid och därför kan det vara bra att identifiera detta så tidigt som möjligt. Ett avvikande AMH-värde ska alltid följas upp med ett ultraljud för att säkerställa provresultatet. 

Ett väldigt högt AMH-värde kan tyda på PCO eller PCOS och det är väldigt viktigt att förstå skillnaden mellan dessa två tillstånd för att också förstå kopplingen till fertilitet. För att kunna diagnostisera PCOS behöver ett antal olika tester och undersökningar göras - läs mer här. 

FSH (Follikelstimulerande hormon) tillverkas av hypofysen i hjärnan och är det hormon som styr tillväxten av dina äggblåsor och mognandet av dina äggceller. Hos män styr FHS produktionen av spermier. 

Hypofysen och dina äggstockar samarbetar hela tiden och återkopplar till varandra. Om du har låga östrogennivåer i blodet skickas en signal till hjärnan om att öka utsöndringen av FSH vilket leder till att äggblåsorna mognar och de börjar då också utsöndra mer östrogen. Och tvärtom, höga östrogennivåer medför att hjärnan minskar mängden FSH.

FSH-värdet varierar under din menscykel, nivåerna är som lägst precis innan och under din mens därefter ökar nivåerna för att sedan ha sin högsta topp vid ägglossningen. När du har ägglossat sjunker FSH-nivåerna snabbt igen. 

Ett högt FSH-värde kan indikera att du har en låg äggreserv och att du närmar dig klimakteriet, men eftersom FSH-värdet kan skilja sig en del från cykel till cykel, även om man testar samma dag i cykeln, så används idag hellre AMH-värdet som ett sätt att utvärdera äggreserven. Vid ett avvikande AMH, symtom på för tidigt klimakterie eller problem med ägglossning är det dock värdefullt att även kunna titta på FSH.

LH (Luteiniserande hormon) är centralt för vår fortplantning eftersom det är detta hormon som reglerar ägglossningen. LH ser till att en mogen äggblåsa till slut brister och släpper loss en äggcell från dina äggstockar. Hos män stimulerar LH testiklarnas produktion av testosteron.

LH-nivåerna varierar under din menscykel, före och efter ägglossning är nivåerna låga men ca 48 timmar innan du ägglossar stiger nivåerna hastigt. Det är denna “peak” som LH- eller ägglossningstest letar efter. En stegring i LH är ett tecken på att ägglossning är på gång, men inget bevis för att den faktiskt sker - om det kan du läsa mer här.

LH-värdet kan, i kombination med andra hormonvärden, indikera diverse problem och är därför viktigt för att skapa en helhetsbild av hur väl din menscykel fungerar. 

Östrogen - bygger (bland annat) upp din livmoderslemhinna 

Östrogen är ett samlingsnamn för de viktigaste kvinnliga könshormonerna och det förekommer i olika former i kroppen. De tre vanligaste är östradiol, östron och östriol och det viktigaste av dessa tre är östradiol (E2) som också är det som oftast mäts.

Östrogen driver till exempel de kroppsförändringar som sker i tonåren som utvecklingen av dina bröst. Det har också betydelse under din menscykel då det är med och styr ägglossningen och ser till att livmoderslemhinnan växer för att kunna ta emot ett befruktat ägg. Det tillverkas primärt i äggstockarna efter att FSH stimulerat tillväxt av äggblåsor (läs mer under delen om FSH), men en liten andel kan även tillverkas i din fettvävnad. 

Östrogennivåerna varierar under menscykeln och ligger som lägst några dagar innan och under de första blödningsdagarna. Den stiger strax innan ägglossning och triggar en utsöndring av LH som ska leda till ägglossning. Östrogen produceras också av den kollapsade äggblåsan (gulkroppen) efter ägglossning, men inte i lika höga nivåer som innan ägglossningen.

Både för höga och låga nivåer av östrogen kan indikera problem. Låga östrogennivåer kan till exempel vara ett tecken på att hypotalamus (i din hjärna) inte fungerar optimalt och inte stimulerar äggstockarna i tillräcklig utsträckning. Det visar sig ofta genom avsaknad av ägglossning och därmed menstruation. Det här problemet ses ofta bland kvinnor som är underviktiga, har gått ned mycket och snabbt i vikt, övertränar eller har utsatts för långvarig stress, läs mer här. 

Progesteron - bygger också upp din livmoderslemhinna

Progesteron, eller gulkroppshormon, verkar tillsammans med östrogen för att bygga upp livmoderslemhinnan så att den får rätt struktur för att ett embryo ska kunna fästa. Att slemhinnan är mottaglig för ett embryo är nödvändigt för att du ska kunna bli gravid. Hos män bidrar progesteron tillsammans med DHA till bildandet av testosteron.

Progesteron utsöndras primärt av den kollapsade äggblåsan (även kallad gulkroppen) som uppstår efter ägglossning när äggblåsan släppt ut den äggcell som fanns inuti. Progesteronnivåerna är alltså som lägst precis efter din mens (i follikelfasen) och ökar sedan runt ägglossningen (i lutealfasen) för att nå sin maxnivå ungefär sex till nio dagar efter ägglossningen.

En ökande progesteronnivå är ett bevis för att ägglossning har skett, men den är lite krånglig att mäta då ett blodprov vid rätt tidpunkt krävs. Ofta får kvinnor höra att testet ska tas på dag 21 i cykeln, men det är baserat på att ägglossning skulle ske på dag 14 vilket inte är fallet för de flesta kvinnor. Blodprovet ska lämnas ungefär 7 dagar efter din bekräftade ägglossning. 

En för svag gulkropp och därmed låg progesteronnivå kan leda till för kort lutealfas (antalet dagar mellan ägglossning och nästa mens). Lutealfasen bör inte vara kortare än 11 dagar för optimal fertilitet. 

För låga nivåer progesteronnivåer i förhållande till östrogen kallas östrogendominans och kan ha olika anledningar - både utebliven ägglossning och en defekt gulkropp, och för höga östrogennivåer. Symtom är bland annat oregelbunden menscykel, svullnad, ömma bröst, tunga blödningar och viktuppgång. 

Prolaktin - stimulerar bröstmjölksproduktion men kan också påverka andra viktiga hormoner

Prolaktinets mest kända uppgift är att stimulera bröstmjölksproduktionen hos gravida och ammande kvinnor. Men prolaktin är också kopplat till andra viktiga processer i kroppen som vårt immunförsvar, vår metabolism och även vår psykiska hälsa. Prolaktinnivåerna påverkar också andra hormon som exempelvis progesteron och LH vilket i sin tur påverkar din menscykel och din ägglossning.

Nivåerna av prolaktin varierar under dygnet och även under din cykel och kan dessutom påverkas av fysisk ansträngning och mental stress vilket innebär att ett förhöjt prolaktinvärde oftast behöver kompletteras med minst ytterligare ett blodprov för att bekräfta värdet.

Höga nivåer av prolaktin kan leda till att du producerar mindre progesteron och det kan i sin tur göra att din lutealfas (fasen mellan ägglossning och nästa mens) blir kort vilket påverkar möjligheten för ett embryo att fästa i livmodern. Höga nivåer brukar visa sig genom menstruationsrubbningar, utebliven ägglossning och mens, och även minskad sexlust. 

Prolaktinproduktionen ökar naturligt under tiden du är gravid eller ammar och de förhöjda nivåerna medför att du oftast inte ägglossar eller har mens om du helammar. Det är dock viktigt att veta att amning i sig inte är ett garanterat skydd mot en ny graviditet eftersom effekten både beror på hur mycket du ammar och individuella faktorer.

Testosteron - styr din sexualdrift och muskeluppbyggnad

Testosteron är det viktigaste könshormonet för män, men det finns även hos kvinnor, och det har en koppling till vår sexualdrift och vår muskeluppbyggnad. Testosteron bildas primärt i testiklarna hos män och i äggstockarna hos kvinnor, och även i binjurarna hos båda. Mängden testosteron hos kvinnor motsvarar ungefär en tion- till tjugondel jämfört med mängden hos män. Hos kvinnor ombildas en del av testosteronet till östrogen.

Testosteron finns i både bunden och fri form i kroppen och för att mäta testosteronhalten hos kvinnor behöver man mäta båda formerna. Det fria testosteronet anses vara en känsligare markör för testosteronförhöjning hos kvinnor. 

Förhöjda testosteronvärden kan leda till mensrubbningar, ökad kroppsbehåring, akne och håravfall och ses ofta hos kvinnor med PCOS.

Tilly Fertilitetskoll mäter alla* hormonvärdena ovan utom progesteron som alltså måste mätas på en specifik cykeldag. 

*Gäller om du inte använder hormonella preventivmedel - då mäts ett färre antal hormoner. 

Vilka hormoner påverkar egentligen vår fertilitet och vad gör de i vår kropp? En genomgång av de viktigaste kvinnliga könshormonerna.

Har du koll på hormonerna som påverkar din fertilitet?

För vissa går det lätt att bli gravid, men för många tar det några månader. Statistik visar att ungefär hälften blir gravida de första 3 månaderna, efter 6 månader har 65% blivit gravida och inom ett år blir så många som 85% gravida. Om man försökt på egen hand under längre tid än ett år kan det vara dags att söka hjälp. Det första steget är att göra en fertilitetsutredning - här går vi igenom vad det innebär och vad ni kan förvänta er om ni går igenom en sådan.

Även om det är vanligt att det tar lite tid, så ska man inte underskatta stressen som många känner ganska fort. Kanske känner du igen dig och det är helt ok - du är definitivt inte ensam. Om man inte bara vill “vänta och se” så finns det tecken man kan vara uppmärksam på och olika sätt att vara proaktiv. 

När bör vi söka hjälp om vi inte blir gravida? 

Om du vill skaffa barn som ensamstående eller i en samkönad relation så kan du/ni självklart söka hjälp direkt.

Det generella rådet för heterosexuella par är att söka hjälp när ni försökt att bli gravida i ett år utan att lyckas. Om kvinnan är över 35 år, så kan man dock söka hjälp redan efter sex månader. Detsamma gäller om något av nedan påståenden stämmer: 

Du har inte fått tillbaka din mens flera månader efter att du slutat med hormonella preventivmedel (som p-piller, mini-piller, p-ring, p-stav och hormonspiral). För de flesta hormonella preventivmedel kan det ta upp till tre månader innan kroppen återställer sig. Har du använt p-spruta kan det dock ta upp till ett år innan din ägglossning och därmed din mens blir mer regelbunden.

Du har en väldigt oregelbunden menscykel, alltså en cykel som alltid är kortare än 21 dagar eller längre än 35 dagar. 

Du har diagnostiserats med endometrios, myom eller polyper. 

Du har opererats i magen och komplikationer uppstod.

Du eller din partner har fått cancerbehandling eller går på någon medicin som kan påverka fertiliteten. 

Ni har svårt att genomföra samlag på grund av erektions- eller ejakulationsproblem hos din partner eller på grund av underlivssmärtor.

Din partner har genomgått operation för icke-nedvandrad eller vriden testikel, pungbråck eller har fått en omfattande skada på pungen tidigare i livet.

Varför kan man inte söka hjälp direkt?

Eftersom de flesta blir gravida på naturlig väg , så testar man idag inte fertilitet proaktivt. Det finns heller inget test som kan ge ett svartvitt svar; det går endast att utesluta vissa riskfaktorer. 

Om ni ändå känner att ni inte vill “hoppas på det bästa”, utan vill förstå er fertilitet så finns det mycket ni kan göra på egen hand för att förbereda er så mycket som möjligt:

Lär känna din menscykel. En oregelbunden cykel kan tyda på en hormonell obalans.

Testa dina hormoner, t.ex. AMH som kan indikera en väldigt låg äggreserv och sköldkörtelhormonerna TSH och fT4. Med Tilly Fertilitetskoll testar du nio hormonmarkörer. 

Lär dig mer om hur din livsstil påverkar både din och din partners fertilitet - du kan läsa mer här. Till exempel påverkar nikotin fertiliteten negativt på flera sätt. 

Man kan även göra ett spermaprov proaktivt, vilket är extra värdefullt vid vissa tillfällen - läs mer här. 

När du försöker bli gravid ska du direkt börja äta folsyra (400 mikrog/dag) för att förebygga ryggmärgsbråck hos fostret. Det är aldrig för tidigt att starta med det.

En hel del hormonella rubbningar kan förebyggas och det kan därför vara bra att förstå dem redan innan barnlängtan blir för stor.

Det kan låta väldigt avancerat med en utredning, men den innefattar normalt sätt ett par standardiserade tester och några undersökningar. Hur den läggs upp kan variera lite från person till person beroende på sjukdomshistoria, ålder etc.  

Tillsammans med gynekologen går ni igenom frågor kring er bakgrund (din och din eventuella manliga partner) t.ex. hur länge ni försökt bli gravida, tidigare graviditeter, eventuella missfall, din menscykel, könssjukdomar, gynekologiska operationer eller operationer i buken (såsom blindtarmsoperation), infektioner i testiklar, andra sjukdomar och medicinering. Svaret på dessa frågor ger många ledtrådar.  

Man bör alltid göra en vaginal ultraljudsundersökning på kvinnan. Förutom att bedöma livmoderns och äggstockarnas utseende mäter man även äggstockarnas storlek och räknar antalet omogna äggblåsor, detta för att få en första uppfattning om din äggreserv. Man undersöker också om du har myom eller polyper i livmodern samt cystor på äggstockarna, dessa kan i vissa fall åtgärdas genom en titthålsoperation i livmodern (hysteroskopi) eller i magen (laparoskopi).

Om man anser att det finns anledning så kan en spolning av äggledarna bli aktuellt för att undersöka eventuella blockeringar i äggledarna. Då kan man också se om livmodern har en avvikande form (t.ex. en hjärtformad livmoder) eller om det finns en skiljevägg i livmoderhålan.

För att få en bättre uppfattning om äggreserven analyserar man även hormonet AMH genom ett blodprov.

För att bli gravid måste din ägglossning fungera och ofta går det att bedöma eventuella ägglossningsstörningar genom att analysera din menscykel och testa en rad hormoner via blodprov. 

En fungerande sköldkörtel är viktig för en fungerande menscykel och för embryots utveckling under den tidiga graviditeten, sköldkörtelfunktionen utreds därför via ett blodprov.

För att kunna analysera spermiernas rörlighet och koncentration får mannen lämna ett spermaprov.

Innefattar t.ex. HIV, Syfilis och Hepatit B och C. Görs via blodprov.

För att läkaren ni träffar ska kunna skapa sig en så bra bild som möjligt så är det bra om ni har med er:

Information om hur länge ni försökt bli gravida.

En översikt av din menscykel de senaste 3-6 månaderna, ju mer detaljerad desto bättre. Det är också bra om du trackat utslag på ägglossningstest under ett par cykler. 

En översikt av eventuella symtom i förhållande till din menscykel, t.ex. menssmärtor, mellanblödningar eller PMS.

En lista på eventuell medicinering och eventuell sjukdomshistoria.

Information om när ditt senaste cellprov lämnades (du ska bli kallad var tredje år). Om cellförändringar skulle upptäckas bör detta följas upp eller åtgärdas innan en fertilitetsbehandling kan inledas, så det är bra att säkerställa att ett cellprov gjorts innan fertilitetsutredning för att inte förlora tid. 

Om du testat dina hormonvärden innan utredningen (via till exempel Tilly Fertilitetskoll), så ta med dig provresultaten. Det kan vara väldigt intressant att se hur de utvecklats över tiden. 

Kommer vi att få svar på vad som är fel?

Läkaren gör en helhetsbedömning utifrån alla parametrar och utredningen tar oftast max två månader från ert första besök. Generellt brukar man säga att ofrivillig barnlöshet i ⅓ av fallen beror på kvinnan, ⅓ av fallen på mannen men i ⅓ av fallen hittar man ingen förklaring vilket kallas för oförklarlig barnlöshet. Det kan vara frustrerande att inte få något svar, men det är alltså relativt vanligt. 

En fertilitetsutredning kan ni göra hos en gynekologmottagning, kvinnoklinik eller fertilitetsklinik. 

Vad ingår i en fertilitetsutredning och när är det dags att söka hjälp? Hur kan man förstå sin fertilitet redan innan en utredning görs?

PCOS är en hormonell rubbning som kan ge olika typer av symtom, t.ex. polycystiska äggstockar (många äggblåsor på äggstockarna), glesa eller uteblivna menstruationer, manlig behåring och akne.

Det är viktigt att veta att det inte är samma sak som PCO även om namnet är likt. PCO innebär bara polycystiska äggstockar. Med andra ord kan PCO diagnostiseras genom endast ett ultraljud, men PCOS kräver en större utredning som inkluderar hormonprover och en dialog kring symtom. 

För några år sedan enades ett antal experter om tre kriterier som ska användas vid diagnostisering - dessa går under namnet “Rotterdam-kriterierna”. För att kunna ställa diagnosen PCOS måste du uppfylla två av dessa tre kriterier:

Polycystiska äggstockar (mer än 12 äggblåsor på varje äggstock) vilket kan ses via ett ultraljud.

En oregelbunden (gles) eller frånvarande ägglossning, vilket visar sig genom en oregelbunden och lång menscykel (längre än 35 dagar).

Förhöjda halter av totalt eller fritt testosteron som visas via blodprov. Och/eller symtom på höga halter av testosteron, till exempel manlig hårväxt eller akne.

PCOS är vanligare än många tror - man räknar med att upp till 10-15% av alla kvinnor har det. Men trots det finns det en brist på kunskap, både hos kvinnor själva och hos läkare. Det har visat sig att många drabbade kvinnor kan få vänta upp till två år innan de får rätt diagnos och att de ofta varit tvungna att träffa tre eller fler läkare innan diagnosen ställs.

Det kan med andra ord vara bra att vara en informerad patient när det gäller PCOS! Tilly Fertilitetskoll kan indikera PCOS och rapporten ger dig i så fall tips och checklistor som hjälper dig när du söker vidare hjälp. Det finns hjälp att få om PCOS påverkar din fertilitet och det är alltid fördelaktigt att få en diagnos så tidigt som möjligt eftersom det för vissa fungerar att dämpa symtomen genom livsstilsförändringar - du kan läsa mer här.

Varje månad gick Josephine från att vara lycklig och glad till introvert och deprimerad för att till slut känna känslor av total hopplöshet och mörker. Hon visste att något var fel och trodde länge att hon hade en extrem form av PMS, men det skulle dröja mer än ett decennium innan hon fick en diagnos och rätt hjälp. Här är hennes historia...

Jag googlade konstant mina besvär: att jag gick mellan att vara lycklig, glad och produktiv, till att inte vilja träffa någon, introvert och deprimerad. Den fasen övergick sedan till extremt mörker där jag kände att jag inte var värd någonting, jag drabbades av skakningar och fick panikångest av att gå till jobbet. Mina sökningar på google gav alltid resultatet “manodepressiv”, men det var jag inte. För så fort mensen kom så blev jag mig själv igen. “Så det var PMS”, tänkte jag varenda gång - och det har jag gjort i över 12 år.

Så jag besökte gynekologer, bad dem hjälpa mig. Jag berättade att det ofta går 55 dagar mellan mens och att min ångestfyllda PMS håller i sig i tre veckor, och att det gick ut över både mitt privata och professionella liv. En läkare tittade på mina äggstockar och sa: “du har många ägg, ingen fara, då behöver du inte bli stressad över att bli gravid”. Sedan skrev hon ut Premalex (antidepressiv medicin). Premalexen hjälpte inte. Så jag besökte andra mottagningar. Det enda rådet jag fick var p-piller. Men det ville jag inte ha, jag mådde dåligt av dem också.

Till slut, efter att jag liksom fått vänja mig vid att det inte går att göra något åt PMS som varar i flera veckor, och 55 dagars menscykler, så blev jag gravid. Det slutade i missfall i 7:e veckan. Jag var beredd på att det kunde ske, så jag försökte vara stark trots den hormonella karusellen som bjuder upp till dans efter kroppens interna kris.

Jag gick till ännu en gynekolog för att kolla upp mig, för att se om allt var ok efter missfallet, och kanske få några peppande ord. Läkaren ville hålla besöket under 5 min, och det gjorde hon ingen hemlighet av, trots att hon stod mellan benen på någon som precis fått missfall. “Allt ser bra ut”, sa hon stressat över ultraljudsstaven. “Det är bara att försöka igen”. Jag ber henne då försäkra mig om att det inte är något fel. “Jag har ju långa cykler, det är svårt att veta när jag har ägglossning?”. Hon viftar bort min oro, och säger att det kommer att lösa sig. “Nu är chanserna goda att ni blir gravida igen”.

Men jag hade en dålig känsla i magen. Så jag bokar en privat gynekolog som jag fått rekommenderad: Dr Rita.

Dr. Rita tar sig tid. Hon tar det lugnt. Hon låter mig prata till punkt. Jag blir nästan stressad över att hon ger mig så mycket tid, så här ska det väl inte vara? Jag var som tjejen som bara dejtat taskiga killar och som helt plötsligt blir misstänksam när hon till slut hittar en snäll kille. Jag förklarar hur jag har haft det, hon lyssnar. Det är som att komma till gyn-himlen hos Rita, allt är vitt, modernt och rent. Till och med gynstolen är vit. Hon berättar för mig att hon tror att jag har PCOS. Och förklarar vad det är. Lugnt. Hon låter mig ställa alla frågor. Hon besvarar dem. “Men det är bara vad jag tror, nu ska jag undersöka om så är fallet”. Hon undersöker mig med ultraljudet och hon testar mina hormonvärden. Hon konfirmerar att det är PCOS det rör sig om. Det är därför jag har långa cykler och det kan göra det svårare att bli gravid. Ägglossningstest fungerar inte eftersom mitt LH-värde är konstant förhöjt (testen letar efter en peak) och ägglossningen sker sällan - det är helt enkelt svårt att veta när det är meningen att vi ska ha sex för att få till en graviditet. Eftersom jag gärna vill ha barn nu så råder hon mig att kontakta en fertilitetsklinik för att få hjälp. 

Och där började min resa för att försöka bli med barn, via hormoner och ägglossningssprutor. Men framför allt var det ett missfall och rätt gynekolog som krävdes för att även jag, på andra sidan av ultraljudsstaven, skulle få lyxen att se och förstå det läkarna nog redan sett - vad det var som är fel. Och varför jag inte mått bra på över ett decennium.

Efter mer än ett decennium fick Josephine till slut diagnosen PCOS och en förklaring till varför hon mått så dåligt och varför hon haft svårt att bli gravid.

Josephine om vägen till sin PCOS-diagnos

Hur vår livsstil påverkar oss är ett knepigt och komplext ämne. Det går alltid att hitta människor som inte tagit så väl hand om sig själva men ändå enkelt får barn och lever länge, och vissa upplever det som skuldbeläggande när man säger att någons livsstil gjort dem sjuka. Vi är helt enkelt olika och det här med livsstil är inte svartvitt. Men det går inte att säga att den inte påverkar vår hälsa - vad vi äter, om vi röker och hur vi sover påverkar utan tvekan vår kropp. 

Ofta görs generaliseringar som “kaffe är inte bra för fertiliteten” och sådana kan vara stressande att förhålla sig till. Det blir ju lite av en förenkling eftersom fertilitetsproblem kan bero på en lång rad saker - för vissa av dem kan det vara värdefullt att dra ner på kaffet, men om ditt problem till exempel är att äggledarna är blockerade, så kommer definitivt inte mindre kaffe att hjälpa. Vi tycker det är bättre att man lär sig VARFÖR och HUR olika saker kan påverka hälsan och fertiliteten, så att man kan ta informerade beslut utifrån sina egna förutsättningar. 

Här går vi igenom ett antal livsstilsfaktorer och vad forskningen säger om hur de kan påverka fertiliteten.

Att röka är bevisat skadligt för alla och att sluta röka är alltid ett bra beslut - för din hälsa i allmänhet och om du vill bli gravid. Det gäller både kvinnor och män. Att sluta röka kan vara svårt, men kanske kan det hjälpa att närmare förstå vilka effekter det har på kroppen och på just fertiliteten om man nu planerar för barn någon gång?

Rökning påverkar fertilitet på flera olika sätt:

De kemikalier som finns i cigarettrök medverkar till att du förlorar dina ägganlag i snabbare takt - studier visar att kvinnor som röker i genomsnitt når klimakteriet 2 år tidigare än de som inte gör det. De som utsätts för mycket passiv rökning har också visat sig nå klimakteriet något tidigare, vilket säger mycket om hur skadligt rökning är. 

Eftersom dina ägg är celler så påverkas de negativt av så kallad oxidativ stress och rökning är en av sakerna som bidrar. Oxidativ stress skadar ägg-cellernas DNA eller kromosomer vilket är samma sak som att äggkvaliteten försämras och därmed äggens förmåga att leda till en frisk graviditet. Äggkvaliteten försämras för alla med åldern oavsett livsstil (eftersom tilltagande ålder också driver oxidativ stress) och äggkvalitet är svårt att forska på, så det är svårt att säga exakt hur stor effekt rökning har. Men någon positiv effekt har det i alla fall inte. 

Även spermierna är celler och deras kvalitet påverkas därmed också negativt av rökning, läs mer här.

Rökning påverkar också din hormonproduktion (till exempel produktionen av östrogen och progesteron) och om du förstår din cykel vet du att rätt hormonbalans är avgörande för att kunna ägglossa, bygga upp  livmodersslemhinnan så att den kan ta emot ett embryo och så vidare. 

Rökning kan också minska nybildningen av kärl i livmodern vilket kan göra det svårare för embryon att fästa där.

Det är primärt nikotinet i cigaretter som påverkar fertiliteten, men även andra gifter som benso(a)pyrene (BaP). De positiva nyheterna är att de flesta skador inte är permanenta - många går att förbättra genom att sluta röka. 

Kan jag dricka vin när jag försöker bli gravid?

De flesta vet att man inte ska dricka när man är gravid eftersom alkohol kan skada fostret, men hur är det när man försöker bli gravid? Forskare har hittat en korrelation mellan stort alkoholintag och fertilitetsproblem, men det är svårt att fastställa om det bara är alkoholen som spelar in eller en allmänt ohälsosam livsstil. Och exakt hur mycket som är FÖR mycket debatteras fortfarande. Stora intag av alkohol är aldrig bra för allmänhälsan, och om man har nått punkten att man behöver fertilitetsbehandling rekommenderas ofta ett minimerat intag. Men oavsett om man genomgår behandling eller precis har börjat försöka så vill man ju förstå HUR alkohol egentligen kan påverka fertiliteten...

Alkohol måste tas hand om i levern, vilket gör att den inte kan lägga lika mycket fokus på att bryta ner andra saker, till exempel östrogen. Alkohol kan dessutom öka omvandlingen av androgener till östrogen i levern. Kanske har du någon gång märkt att din PMS eller mensvärk blivit extra illa en cykel när du druckit mer än vanligt? Det är inte så konstigt eftersom för mycket östrogen i förhållande till andra hormoner, så kallad östrogendominans kan ge den här typen av symtom: 

Långsam ämnesomsättning & Viktuppgång

En oregelbunden cykel kan göra det svårare att identifiera sina fertila dagar, så om du har problem med din cykel och vet att du dricker en del alkohol, så kan det vara värt att testa om en minskning förändrar något. Våra kroppar reagerar olika och din totala livsstil spelar såklart in, så även om det kan kännas krånglig så måste man själv testa sig fram. 

Endometrios triggas av östrogendominans (och inflammation som alkohol också bidrar till), så om det är något du lider av så är alkohol inte din bästa vän. 

Precis som rökning så skapar alkohol oxidativ stress, vilket påverkar könscellerna - ägg och spermier. När det gäller ägg finns det mycket att önska kring forskningen när det gäller alkohols påverkan på äggkvalitet, men spermier är enklare att studera (eftersom de är enklare att “plocka ut” och eftersom de skapas löpande så att man enklare kan jämföra olika livsstilar mot varandra). Ett högt alkoholintag har kopplats till försämrad spermakvalitet, både när det gäller volym, koncentration och rörlighet, så om man via ett spermaprov bekräftar nedsatt kvalitet så kan det absolut vara bra att se över alkoholintaget. 

Sammanfattningsvis så måste man inte tacka nej till alla afterworks bara för att man vill bli gravid, men ett långsiktigt överdrivet intag är varken bra för allmänhälsan eller fertiliteten, och om man lider av en oregelbunden cykel, endometrios eller låg ägg- och/eller spermakvalitet så kan det definitivt vara värt att se över hur mycket man dricker inför och medans man försöker bli gravid.

Stämmer det att koffein försämrar fertiliteten?

Som vi pratade om i inledningen så hör man ofta generaliserande uttalanden kring att koffein minskar fertiliteten. Samtidigt blir ju massor av människor gravida trots att de dricker kaffe. En aning förvirrande med andra ord. 

Så vad gäller? Jo, koffein kan påverka din hormonbalans eftersom det bryts ner av levern med hjälp av ett enzym som heter CYP1A2, ett av de enzymer som levern också använder för att bryta ner östrogen. För mycket koffein (mer än 200-300 mg/dag vilket grovt motsvarar mer än 2-3 koppar kaffe) kan alltså påverka hur olika hormoner metaboliseras i kroppen och på så sätt även hur bra din menscykel fungerar. 

Så ska man sluta dricka koffein? Utrustad med ovan information kring vilken effekt koffein kan ha i kroppen, kan du avgöra om det är något som du tycker är relevant att testa givet dina personliga förutsättningar och hur du upplever din cykel. Vi är alla olika, men en oregelbunden cykel, mycket mensvärk eller PMS, är aldrig normal eller något som “hör till” utan vittnar om någon form av hormonell obalans och om cykeln förbättras när du drar ner på alkohol eller kaffe så är det ju tydligt att detta är saker som påverkar dig och din hormonella balans. 

Överviktiga och underviktiga är överrepresenterade bland de som behöver hjälp att bli gravida, men man ska inte nödvändigtvis stirra sig blind på vågen eller sitt BMI, utan fokusera på om det finns underliggande orsaker till viktproblemen som påverkar fertiliteten eller om viktproblemen bidrar till en hormonell obalans som i så fall kan göra det svårare att bli gravid. Med andra ord - det är ens hälsotillstånd, och vad man äter och hur man tränar på daglig basis, som påverkar fertiliteten, inte bara siffran på vågen. 

Med det sagt, så visar studier att överviktiga behöver längre tid för att bli gravida på grund av allt från hormonella obalanser som leder till utebliven ägglossning till nedsatt äggkvalitet. Men HUR? Det är ju det som är intressant om man på riktigt ska kunna utvärdera sin egen livsstil. Nedan går vi igenom ett antal tillstånd som kan “triggas” av viktuppgång eller -nedgång och hur olika typer av kost och träning påverkar fertiliteten.  

PCOS som ofta ger sig uttryck genom oregelbundna cykler och andra besvär är ett relativt vanligt syndrom som man räknar med att 10-15% av alla kvinnor i fertil åldern har. Det kan göra det svårare att bli gravid, primärt eftersom ägglossningen kan utebli eller vara väldigt svår att identifiera. Kroppen producerar för mycket manliga könshormoner och har också svårt att tillgodogöra sig insulin - så kallad insulinresistens (du kan läsa mer här). Därför är det av extra stor vikt att bibehålla en hälsosam vikt och ett jämnt blodsocker om man har PCOS. 

Hos överviktiga kvinnor med PCOS kan en viktnedgång på så lite som 5-10% förbättra hormonbalansen och bidra till en mer regelbunden menscykel. Och även om du är normalviktig är regelbunden fysisk aktivitet, framförallt styrketräning som ökar din muskelmassa och förbättrar din insulinkänslighet och din hormonbalans, väldigt bra för dig med PCOS. Samt att genom kosten stabilisera ditt blodsocker - socker och snabba kolhydrater skapar snabba svängningar som kan vara bra att undvika. Här gäller det att testa sig fram lite och använda menscykeln som ett diagnosverktyg. Stabiliseras den när du lägger om din kost eller går ner i vikt? Ja i så fall kanske det är värt det. 

Hur påverkar din livsstil din fertilitet? Beroende på hur dina problem ser ut  finns många saker du kan göra med din livsstil för att optimera fertiliteten.

Ta del av fertilitetsfakta och inspiration!

om din kroppKunskap är makt!