Vi på Tilly brinner för att hjälpa de som kämpar med att få barn. Vi har därför, tillsammans med psykologen Linn Heed från Coupleness, satt ihop guiden "Barn till varje pris, men hur tar man hand om relationen? som innehåller en rad handfasta tips. 

2. Elin: Vad tycker du mest om hos Mario?

Hans humor. Vi skrattar väldigt mycket ihop och det tror jag är extra viktigt när man går igenom något svårt.

3. Mario: Vad tycker du mest om hos Elin?

Hur tråkigt det än må låta är svaret samma för mig. Det går inte en dag utan att vi får varandra att skratta och det känns helt magiskt! När man dessutom går igenom något sånt här är det ovärderligt.

4. När förstod ni att det här med att skaffa barn inte var helt enkelt? Reagerade ni likadant?

När det hade gått ungefär nio månader började Elin misstänka att det inte var så enkelt. Hon läste på om hur man kan optimera fertiliteten på egen hand i väntan på att få hjälp av vården. Pms-tillfällena blev värre och värre, eftersom de innebar att vi inte blivit med barn. Efter ett och ett halvt år (det tog lite längre tid pga pandemins utbrott)fick vi komma till Reproduktionsmedicinskt Centrum i Malmö. De berättade att Mario inte hade några spermier i sädesvätskan. Så kallat Azoospermi. Det var en chock för oss båda. Mario kände det som att livet dränerades på mening där och då. Båda kände att det aldrig kommer gå. Vi kommer aldrig få barn. Så småningom började vi dock titta på vad det fanns för hjälp att få. 

5. Att kämpa för ett barn kan innebära mycket stress och sorg. Vilka är era bästa tips för att stötta varandra och att inte glömma bort kärleksrelationen? 

Det som är speciellt för oss, och alla andra som gått igenom en liknande process de senaste åren är att det ju dessutom varit pandemi. Infertiliteten är ett fängelse och pandemin ett till. Vi försökte hitta på saker för att distrahera oss från det och liksom fylla livet med fina och roliga minnen, trots att vi också var väldigt ledsna och pratade med varandra om det. Vi åkte till sommarstugan och renoverade, startade en såsklubb och lagade oss igenom alla klassiska såser, och åkte på roadtrip genom Småland. Vårt tips är att skapa fina minnen. Om man tex har ångest en dag, men ändå åker och tar ett dopp i havet är det det man kommer minnas från den dagen. Även om man kanske legat och gråtit i soffan halva dagen också. På så sätt blir den dagen sen ”den dagen när vi åkte till havet” istället för ”den dagen när vi hade ångest”. 

"Vi försökte hitta på saker för att distrahera oss från det och liksom fylla livet med fina och roliga minnen." 

Ett tips till för att få naturlig tid att prata är att ta promenader tillsammans och prata om allt möjligt, inklusive fertilitetsprocessen och känslorna kring den. Det är lätt att ”anta” hur den andra känner, för att man känner varandra så bra, och därför glömma bort att fråga. Men en fråga kan öppna så många tankar och föra en närmre varandra. 

6. Är det något ni tyckt eller känt helt olika kring längs resan? 

Mer än vad vi känt olika har vi nog varit vid olika faser i bearbetningen vid olika tillfällen. När något känts ok för Elin har Mario tyckt att det varit superjobbigt och tvärtom. Det kan både vara bra och dåligt att vara i ”ofas”. Bra i den bemärkelsen att man kan vara där för den som mår dåligt, men ibland kan det också komma fram som oförstående. Man får helt enkelt försöka låta varandra må som man mår. Och kramas lite extra. 

Visste du att par som genomgår flera fertilitetsbehandlingar löper upp till tre gånger så hög risk att separera? Schemalagt sex, känslor av otillräcklighet och skam, olika sätt att hantera motgångar och olika åsikter kring hur mycket man ska prata med andra om sin process är några av problemen som många ställs inför. Här berättar Elin och Mario om sin resa och delar sina tips för hur man vårdar kärleksrelationen när man tvingas kämpa med infertilitet och IVF. 

Elin & Mario om hur man tar hand om varandra genom infertilitetens alla utmaningar

Snart 3 år. Och vi har varit i IVF-processen i 1,5 år, så halva tiden vi varit tillsammans har vi hållit på med IVF.

2. Amanda: Vad tycker du mest om hos Magnus?

Magnus är en otroligt varm och snäll person och en av de saker jag gillar mest med honom är att han är så bra att prata med. Han är bra på att lyssna, han dömer aldrig någon och han går ihop med precis vem som helst. Han också väldigt rolig och får sin omgivning att skratta och må bra. Han har nära till acceptans och ser alltid vägar framåt oavsett situation och fokuserar oftast på det han är tacksam över i livet, vilket varit extra viktigt på den här tuffa resan. Han får mig att känna mig sedd, värdefull och älskad varje dag.

3. Magnus: Vad tycker du mest om hos Amanda?

Det finns väldigt många sidor jag tycker om hos Amanda, en av dem är hennes förmåga att - sätta sig in andras situation och se saker från deras perspektiv. Det är inte bara väldigt attraktivt, utan får mig också att känna mig trygg i att vi alltid kan reda ut våra konflikter på ett bra sätt. En annan sida som jag tycker om är hennes sociala förmåga, hon är både nyfiken på andra och delar själv generöst. Hennes busighet får heller inte glömmas, jag älskar hennes sarkastiska humor och flamsiga utspel. Kontrasten mellan hennes seriösa, djupa sida och humoristiska, busiga är helt fantastisk!

Vi visste redan från början att barn inte var något som skulle komma enkelt till oss. Jag (Amanda) har vetat sedan jag var ca 20 år att jag skulle behöva hjälp om jag någon gång ville bli mamma. Jag hade ingen menstruation och vid en utredning såg man att jag hade skyhöga FSH-värden (100 vid flera mätningar). 

Man misstänkte först POI (för tidigt klimakterie) men det visade sig att jag hade massvis av äggblåsor så det stämde inte. Istället utreddes jag under ett års tid med både hjärnröntgen och massor av blodprov, men man kunde inte hitta förklaringen till mina onormala värden och min uteblivna menstruation. 

När jag sedan träffade Magnus när jag var 31, så kände jag för första gången  att jag träffat personen som jag ville ha barn med och redan andra gången vi sågs kom ämnet upp. Jag berättade för Magnus att jag skulle behöva hjälp för att kunna bli gravid. Där och då reagerade han inte alls på det, utan var nog mest glad att jag vågade dela med honom. Ärligt talt förstod nog ingen av oss hur tuff en IVF-resan skulle vara. 

Ungefär 8 månader in i relationen började vi planera. Jag (Amanda) tog kontakt med diabetesmottagningen för att först få veta om det var något särskilt jag skulle tänka på med tanke att jag har diabetes typ 1. Och ett par månader efter det slutade jag med p-piller (som jag tog på grund av mina rubbade hormonvärden).

Under de första 3 månaderna hade vi nog båda något slags naivt hopp om att det kanske kanske kunde gå utan hjälp. Men så gick jag in och läste min journal från alla tidigare utredningar och läste på lite mer om vad allt som stod där betydde, och då förstod jag att det nog var lika bra att söka hjälp direkt. Så vi gjorde det och fick komma dit efter 3 månader och påbörja IVF direkt. Det var nog vid det fösta läkarbesöket på fertilitetsmottagningen där läkaren sa till oss att det blir IVF och att det var väldigt oklart om det ens skulle gå med egna ägg som vi båda slogs av insikten om vad vi stod inför. Jag (Amanda) drabbades av rädsla, sorg, skuld och en slags existentiell ångest. Många frågor om hur livet skulle bli om vi inte kunde få barn och starka skuldkänslor över att vara den av oss som det var ”fel” på. Jag kände mig som en ”sämre” kvinna och fick en obefogad rädsla av att Magnus inte skulle vilja leva med mig om jag inte kunde ge honom barn. Jag läste på massor och ville mest bara fixa ”problemet” så fort som möjligt. Jag hamnade i en lätt depression under en kort tid och kände ganska mycket avundsjuka mot mina gravida vänner. Magnus reagerade inte lika starkt. Delvis på grund av att det inte var hans kropp det handlade om på samma sätt och att det inte upptog hans tankar lika mycket. För Magnus blev fokus till en början mer på att se till att jag (Amanda) mådde bra och under en period vågade han inte visa sorg för mig i rädsla att lägga på mer skuldkänslor på mig. Efter några månader tog vi oss ur den värsta krisen och sorgen och jag började må bättre.

Vi hittade ett bra sätt att förhålla oss till allt och nådde en acceptans för situationen. Vi kunde dela både glädje och sorg och Magnus vågade visa alla sina känslor han med.

5. Att kämpa för ett barn kan innebära mycket stress och sorg. Vad är era bästa tips  för att stötta varandra och inte glömma kärleksrelationen?

Det vi tycker är det absolut viktigaste är att prata med varandra om precis allt och att våga visa och prata om alla känslor och tankar. Det finns inga tankar eller känslor som är fel att ha och det är viktigt att lyssna på och bekräfta sin partners känslor. Att vara nyfiken och försöka förstå. Att inte ta för givet att man vet vad den andre känner utan våga fråga och våga berätta. Vi tycker också att det varit viktigt att kunna dela både de negativa och de positiva känslor man kan ha. Att komma ihåg att även sätta ord på när man känner glädje eller hopp. Att tillåta varandra att också vara glada i glada stunder.

Vi har också upplevt att det hjälpt oss mycket att försöka fokusera på det vi har och prata om sådant vi är tacksamma över i livet här och nu. Och att fortsätta leva även om det ibland känts tufft. Att göra saker vi brukar tycka om att göra och som ger oss och relationen energi. Allt från att ordna romantiska middagar, träna ihop eller åka på resa till att ge varandra närhet och intimitet. Att ta på varandra, sitta nära i soffan och fortsätta ha sex har hjälpt oss känna oss som en enhet som tar oss igenom det här tillsammans. 

"Vi har också känt att det varit otroligt värdefullt att berätta om vad vi går igenom för vår omgivning för på så vis har vi båda haft andra att prata med än bara varandra när vi behövt det."

6. Har ni infört några rutiner i vardagen som hjälpt er?

Vi har varit noga i vår vardag att stämma av och fråga varandra hur vi mår och speciellt fånga upp känslor kring olika steg i processen. Vi har också alltid bokat in någon utflykt eller resa i nära anslutning till testdatum efter återföring för att komma iväg och antingen fira eller sörja tillsammans. En annan sak vi haft som rutin är att Amanda alltid ringt Magnus direkt efter varje besök på fertilitetsmottagningen eller RPC för att berätta hur det gått och vad de sa. På så vis har Magnus känt sig lite mer delaktig då han inte fått vara med på nästan några besök alls på grund av covid. Sen så har vi faktiskt döpt våra embryon till olika Disneynamn för att kunna prata om dem med varandra och heja och hoppas på dem tillsammans.

7. Är det något ni tyckt eller känt helt olika kring längs resan? Hur har ni hanterat det?

En sak vi känt olika kring är det här med skuldkänslor (som beskrevs ovan). Jag (Amanda) har periodvis känt skuld gentemot Magnus för att jag är anledningen till att vi behöver gå igenom detta. Denna skuld har Magnus inte känt och burit på. Vi har hanterat detta genom att prata om det och tillåta skuldkänslorna finnas där. Magnus har bemött mig genom att lyssna och bekräfta känslan genom att sätta ord på att det inte är någon onormal eller konstig känsla att ha. Och sedan har han förklarat att han bara vill leva med mig och ha barn med mig så allt vi går igenom är värt det oavsett vems kropp det är som inte fungerar. Han har också alltid påmint mig om att jag inte gjort något fel och att jag inte kunnat påverka att det är som det är.

8. Har ni lärt er något nytt om varandra eller er relation under den här resan?

Ja, man lär sig alltid massor av nya saker genom sådant man går igenom. Vi tycker att vi har lärt känna varandra ännu bättre och fått insikt i hur vi båda reagerar i svåra situationer. Vi tycker båda att vi verkligen fått känna hur stark vår kärlek är för varandra samt upptäckt hur mycket vi klarar av tillsammans. Jag (Amanda) har också fått se vilken styrka Magnus bär på när det kommer till att acceptera och finna vägar framåt och där har han varit ett fantastiskt stöd för mig.

Här är de tips vi skrivit får att vårda relationen som finns på min instagram. De får ni också använda i en artikel om våra bästa tips om ni vill:

Prata! Berätta för din partner om dina tankar och känslor. Håll inte inne med nått. Våga uttrycka skuld, skam, avundsjuka, frustration, rädsla, ja allt. Men prata också om de positiva känslorna och berätta när du känner hopp eller glädje. 

Tillåt känslor! Visa din partner att ALLA känslor är okej att känna och att prata om. Lyssna, bekräfta och försök förstå din partner. Ni kanske inte känner exakt samma sak och det är helt okej!

Stå kvar! Visa din partner att du finns kvar och visa förståelse och stötta din partner om denne krisar ihop under en period. Hjälp din partner upp på banan igen, men acceptera inte att det är så i flera år.

Fortsätt hitta på roliga saker ihop! Planera middagar, evenemang, utflykter, resor osv. Fortsätt göra sådant ni gillade att göra innan ni hamnade i det här. Gör det även om det inte alltid känns så kul.

Ge närhet och ha sex! Fysisk närhet symboliserar att ni är en enhet som gör det här tillsammans. Fysisk närhet ger också tröst och skapar varma och härliga känslor. Ta på varandra och fortsätt ha sex även om lusten sviktar. Vänta inte på att lusten ska komma. Se till att skapa lust.

Fokusera på det ni har! Inte alltid så lätt för hjärnan är inställd på att se det man inte har. Här måste man påminna sig själv och varandra. Prata om saker du uppskattar med din partner och i ert liv just nu. Berätta för din partner hur lycklig du är som har just denne att dela den här processen med. Visa tacksamhet varje gång du känner stöd från din partner.

Uttryck behov! Berätta för din partner vad du behöver. Din partner kan inte läsa dina tankar.

Ge varandra egentid! Det är så viktigt att också tillåtas vara i sig själv ibland och få göra nått kul med vänner på egen hand. Uppmuntra och unna din partner detta.

Sök hjälp om ni behöver! Ofrivillig barnlöshet kan vara påfrestande för relationen.

Var inte rädd för att prata med någon professionell om ni behöver det.

Det pratas en hel del om att barn kan innebära utmaningar för en kärleksrelation. Men konstigt nog nästan inget alls om vilken utmaning det kan vara att försöka skaffa barn, och vad det kan innebära för relationen. Detta trots att det finns mängder av forskning på vilka höga stressnivåer infertilitet orsakar och vilken press det sätter på just relationen. Här berättar Amanda och Magnus om sin resa och hur de tagit hand om varandra.

IVF or ‘In Vitro Fertilisation’ is one of the techniques that can help people who have fertility issues. In this Q&A our expert Dr Evangelia Elenis has responded to your questions about this treatment. Dr Elenis is an MD and PhD specialised in Reproductive Medicine. She is an affiliated researcher at Uppsala University with postdoctoral studies at Harvard Medical School. She is also a mother who has gone through IVF herself and has a strong passion for improving the patient experience. 

What is considered a normal fertilisation rate? And if it’s lower, is low sperm quality always the reason?

Average fertilisation rate, that is the proportion of mature oocytes that end up becoming fertilised by sperm, lies around 70% after regular IVF (conventional insemination). But rates down to 50% can be considered normal. It is when rates fall below 40% that most clinics use ICSI in order to improve pregnancy chances.  

A lower fertilisation rate can be the result of lower sperm concentration, quality or the origin of the sperm (that is depending if it is ejaculated sperm or after surgically extracting sperm from the testicles or the epididymis). But also issues with the eggs such as lower egg quality or a hardened, difficult to penetrate surrounding membrane called zona pellucida. Whether eggs are fresh or frozen can also play a role. So although sperm seems to account for most of the cases of lower fertilisation, it doesn’t seem to be the only factor that plays a role.

Will I lose eggs faster if I take fertility drugs that result in multiple eggs ovulating and releasing each month?

Although that sounds reasonable it doesn’t seem to be the case. IVF doesn’t lead to running out of eggs earlier and doesn’t bring on premature menopause.  Even in a normal cycle you lose more than the one egg you ovulate. What happens with IVF, is that by taking high doses of fertility drugs, such as FSH injections, all follicles that have started to grow during that cycle but would otherwise be wasted during a natural cycle can continue to grow and fully mature.  We can in this way make use of them with IVF. The remaining egg reserve is not affected negatively by fertility treatment.

More eggs is not always better! Large studies performed after thousands of IVF cycles show that pregnancy chances and live birth increase as the number of eggs retrieved rises. That is easy to understand since more eggs retrieved translates to higher chances for more fertilised eggs and more genetically normal embryos to transfer. However, that improvement reaches its peak when we collect around 15 eggs. When retrieving 15-20 eggs or more the pregnancy chances remain stable or somewhat decrease. The reason is not clear but one of the hypotheses is that more eggs produce higher estrogen levels; high estrogen in turn affects the uterine lining in a negative way and therefore the likelihood that the embryo will implant. Another hypothesis is that the large number of eggs might lead to immature eggs or eggs of lower quality but that has been largely debated and not confirmed by newer studies.

Is there any advice you would give a couple before starting IVF?

An IVF treatment is a process that is both physically and emotionally demanding, not only for the woman undergoing the stimulation and egg retrieval but also for her partner. Regarding the physical part I would recommend to the woman to start taking prenatal vitamins, and to the couple to quit smoking and cut back on alcohol. Also - make sure to establish a good dialogue with your doctors so that you feel you get the information you need to feel in control. 

Also, the couple’s psychological well-being  is equally important as the physical one! My advice would  be to try to manage the stress and anxiety, using tools that YOU like. It could be meditation, yoga or journaling. Both partners are going through a demanding phase in life so it’s important to always have an open dialogue with each other. Don’t be afraid to ask for help from your friends and relatives or a professional (such as the fertility clinic’s psychologist! Being also part of a fertility forum, communicating with women that go through similar difficulties, and sharing, can also help. Remember - you are not alone in this!

I’ve done many failed IVFs, never retrieved eggs that developed into embryos. Now moving on to donor eggs. Is the IVF-process different for the donor or same as I did? Does my husband have to leave a sperm sample on the day of her retrieval?

An embryo donation cycle is carried out in a similar way as a regular IVF. The egg donor will go through the same steps of egg stimulation with fertility drugs and egg retrieval that you did. On the scheduled day of egg retrieval the male partner leaves a sperm sample and depending on the quality of the sperm, the lab personnel fertilise the eggs either through regular IVF or through ICSI. The fertilised eggs will then hopefully grow in the incubator for 2-5 days and the best embryos will afterwards be selected for transfer or to be frozen. Usually, during the stimulation period of the donor, the recipient, that is you, receives fertility medications, such as estrogen and progesterone, in order to tune her uterus lining with the embryo and therefore maximize the chances that the embryo(s) will implant after they are transferred. Sometimes, the embryos are frozen / thawed and transferred in a natural unstimulated cycle, happening at a later phase. 

In which cases is transferring an embryo on day 2 or 3 better than waiting for a blastocyst?

Nowadays most fertility clinics choose to transfer embryos at the blastocyst stage compared to cleavage stage embryos (day 2 or 3). That is because embryos that manage to survive until day 5 have generally a superior quality compared to the ones that didn’t make it. A transfer of a blastocyst has therefore a higher chance to lead to a pregnancy (around 40-50%) compared to that of a cleavage stage embryo (25-35%). However if the number of eggs after a retrieval is relatively low (for example 1- 4 eggs) or if embryos from prior IVF-treatments didn’t reach the blastocyst stage despite adequate number of eggs collected, we might opt for a day 2-3 embryo instead. From our experience, a small number of embryos that would not qualify as blastocysts according to our strict lab criteria, could nevertheless thrive in the uterus and lead to a pregnancy. The human body can sometimes be a better “incubator” than that of the lab.

How are embryos graded? Heard it can be a bit subjective?

In order to increase pregnancy chances after IVF we have to choose wisely which embryo(s) to transfer. That is done by using embryo grading as a tool. Embryo grading is mainly based on the embryo's number of cells, their appearance in a high-power microscope as well as their growth rate. The scoring varies depending if the embryo is on day 2-3 (a cleavage stage) or on day 5-6 (a blastocyst).  In addition to these universal criteria, some fertility clinics have even developed their own systems to select how many and which embryos to transfer. 

So yes, individual judgement is important and the assessment is thus, at least partly, subjective.

My AMH is 0,2. Which type of stimulation protocol would you try? Know there are no guarantees.

This is a hard question to answer. No treatment protocol has been shown to be better than the rest for women with low egg reserve - it might therefore be necessary to test some of the “regular” IVF protocols to see what would suit you, such as the long agonist, the short antagonist or the short flare-up agonist protocol. Lately several fertility clinics have started testing mild IVF or natural modified IVF for women with low egg reserve, that is using low dose fertility injections in addition to ovulation pills during an IVF. The rest of the IVF steps are similar. The data thus far show similar success rates compared to regular IVF but lower medication cost, fewer side effects reported and potentially better quality of the embryos obtained.  

Who would you recommend an ERA-test to? 

ERA stands for Endometrial Receptivity Analysis (or Array) and  is a genetic test carried out during IVF in order to check whether your endometrium and your embryos are synchronized or your “wind of receptivity”. The test is done by taking cells from the endometrium through a biopsy on a specific day of the menstrual cycle and performing genetic analyses of over 200 genes. By evaluating the endometrium on the time it’s supposed to be receptive, you confirm whether that is the case or whether the endometrium is at an earlier or later stage than expected. In that case the timing of the embryo transfer should be pushed forward or back. The ERA test is relatively new, costly and hasn’t proven to be effective for all women that undergo IVF. However it may hold promise for women that have repeated failed IVF attempts, 3 or more failed embryo transfers that is. Especially if the embryos have been tested and proven to be genetically healthy (have normal chromosomes), meaning you’ve excluded the possibility that low embryo quality is the reason for your failed transfers.

How important is it to assess the correct day 1 of the period? It sounded very important that menstruation started properly with red bleeding. And depending on whether it came before or after 12 o'clock, it was decided what was day 1. Then start some with the simulation meds on day 2 and others on day 3? Why is that?

During IVF treatment, especially when using the short antagonist protocol, which is the most commonly used treatment, women start using stimulation meds at the beginning of their menstrual cycle. This has two main reasons. Firstly because we’re trying to take advantage of the natural FSH produced by a woman’s pituitary when it is at its highest. We can in this way increase the response from the ovaries. Furthermore, timing is essential! We synchronise the artificial stimulation period to the one otherwise happening naturally. That  ensures that the other involved organs are correctly tuned, the uterus for example. Women with shorter cycles would therefore need to start one day earlier in order to lower the risk of something being out of phase.

After 4 failed transfers with high quality embryos, what would you suggest? I've not done an ERA or a hysteroscopy.

When 3 or more IVF attempts with good quality embryos have been made and failed, we usually talk about repeated implantation failure (RIF). Several studies have been done on RIF but the results on the efficacy of treatments and the necessity of the evaluation are still conflicting. Before presenting what we know on the matter, I would therefore urge you to make an informed decision after talking with your fertility specialist on whether such tests and/or treatments might positively affect YOUR chances of success. Unfortunately, despite doing various tests, which can be both costly and sometimes painful, we don’t always find a reason. 

Possible reasons behind RIF include uterine pathology (that is anatomical problems), presence of endometrial polyps or fibroids, abnormal growth of the endometrium (endometrial hyperplasia), chronic inflammation (i.e. endometritis) et.c A hysteroscopy can therefore be needed in order to confirm or exclude such a diagnosis, especially if the gynecological ultrasound exam indicates it. Furthermore, it has been discussed whether the failed implantation for women with RIF, is due to an asynchrony between the embryo and the endometrium, that is if the uterus and the embryo are not ready at the same time. So an ERA test (I’ve explained more closely in another response how that works) could potentially give an indication. All of the above however presume that the “high quality embryos”  transferred were actually chromosomally normal and thus had the potential to lead to a normal pregnancy. You can therefore also discuss with your doctor if PGT-A (i.e. a genetic test of the embryo) could be indicated in your next treatments, especially if you are above 35 years of age. There is lastly an ongoing debate on whether an overactive immune and/or coagulation system could hamper a pregnancy and if treatment adjusting these systems could positively affect the pregnancy chances.  

What can be said, in general, about how egg quality is affected by PCOS? I’ve understood there’s different types of PCOS. I’m not overweight, but I have other symptoms. 

PCOS  is a condition characterised by high levels of male hormones (such as testosterone), irregular menses and/or polycystic ovaries seen on the ultrasound. Having two of the three indicators is enough to receive the PCOS diagnosis. That means that some women might have all three features and some different combinations of those three, which is what characterises the different PCOS types. So the “picture of PCOS” can therefore look different for different women. 

Although the eggs of women with PCOS don't seem to have a worse egg quality (they actually have a similar proportion of genetically healthy eggs), we have observed a higher rate of early miscarriages in this group. One potential explanation is that the miscarriages could be the result of high androgens and/or high insulin/ insulin resistance which is common among PCOS women and not the PCOS condition itself.

Dr. Fatin Willendrup is a Medical Doctor with key skills in communication of medicine and problem-solving. Fatin's passion is preventive work within fertility and helping people to live healthier lives and improve fertility potential. Fatin has two children that were conceived through IVF and a third child via natural conception, so her own journey inspires her work.

Fertility is complex - both female and male fertility. But what is clear when it comes to male fertility is that good sperm quality improves chances for pregnancy. So how do you find out how good your sperm quality is? And can it be improved? We turn to Dr. Fatin Willendrup to sort out common questions and misunderstandings when it comes to male fertility.

Is it common for men to have fertility issues?

In 40% of infertility cases worldwide, male infertility is the main reason for couples not being able to conceive. 

In the Western world average sperm quality has dropped by 50% in the last 40 years and 1/3 of young men have a sperm quality so low they are likely to experience problems with fertility.

Male fertility issues could be caused by:

Blockages that prevent the delivery of sperm to the female tract

Abnormal sperm function (lack of movement, inability to fertilize the egg)

And these causes can in turn have several reasons like injuries and infections as well as lifestyle factors. 

What can I do to identify issues, do I need to go to a clinic?

I advise you to see a doctor if you have been unable to conceive a child after a year of regular, unprotected intercourse. If you have any of the below symptoms and conditions, you need to consult your doctor sooner:

Semen analysis revealing low semen quality

Erection or ejaculation problems, low sex drive, or other problems with sexual function

Pain, discomfort, a lump, or swelling in the testicle area

A history of testicle, prostate, or sexual problems

A groin, testicle, penis, or scrotum surgery

And if you want to be proactive before starting to try for a baby - to exclude risk factors and/or be able to optimize sperm health - there is no reason not to take a test earlier. You can't know how good your sperm quality is just by looking at your ejaculation. A sperm analysis like Tilly's sperm test is the only way you can evaluate sperm quality and get a real idea of your fertility status.


How can I improve my sperm health and optimize fertility? 

It’s important to focus on scientifically proven lifestyle changes that increases sperm quality. Weight management, exercise, nutrition, antioxidants intake and excluding toxins like smoking are top priorities both for men and women when trying for a baby. For men we have identified the following 10 things you can do:

When taking a sperm test with Tilly you get access to an app with personalized lifestyle programs helping you to improve sperm quality if needed.


For men who need emotional support on the road to fatherhood, it can sometimes feel incredibly lonely. But there are some organisations trying to change that. The support is out there – you just need to know where to look for it. Here are just a few of the ways you can findsupport you need – in a way that feels comfortable for you.

Via Tilly's app: Tilly: Fertility & IVF support

How to improve male fertility and sperm health. Dr Fatin answers common questions about male fertility.

1. Vilka immunologiska utredningar och behandlingar gör du vid upprepade missfall? 

Vid händelse av upprepade missfall gör jag sex stycken olika utredningar som kan landa i olika behandlingsstrategier.

En av utredningarna innebär att kolla mängden NK-celler. Vissa typer av NK-celler finns i livmodern naturligt, men en annan grupp av NK-celler (CD16+, CD56+, CD69) kan - vid förekomst - orsaka missfall då de attackerar livmodern. NK-celler kan även göra så att embryon inte fäster vid IVF. Detta går att behandla genom att lugna dessa celler, vilket minskar deras effekt. Detta görs idag med en experimentell behandling av immunterapi.

Förhöjda värden av TH1/TH2 cytokiner kan leda till missfall. Cytokiner är en sorts proteinceller som har med immunsystemet och de vita blodkropparna att göra. Aktiviteten av cytokincellerna kan vara TH1 (pro-inflammatorisk) eller TH2 (anti-inflammatorisk). De proinflammatoriska cellerna behövs i början när blastocysten ska fästa, och blodkärl bildas mellan embryo och kvinnan, men om de blir för många eller finns kvar för länge kan de istället bli skadliga. Behandlingen för att hämma detta är olika typer av immunhämmande läkemedel. 

Personer som bär på den autoimmuna sjukdomen SLE, har ANA - Antinukleära (Antinuclear) antikroppar, och kan ha en ökad risk till missfall. Dock så kan personer som inte har SLE, ändå ha ett immunförsvar som beter sig på liknande sätt. Därför undersöker vi om kvinnor har dessa antikroppar, skulle det vara fallet, går de att behandla med Prednisolon (kortison), förklarar Dr Shehata.

I Sverige anses man färdigbehandlad om man har antikroppar mot sköldkörteln (TPO-ak, Tg-ak eller TRAK). Exempelvis om man har rätt dos av en medicin (t.ex. Levaxin vid underfunktion). Dr Shehata menar dock att missfallsrisken är större om antikroppar finns kvar, därför behandlar han detta ytterligare. Om så är fallet behandlas det med Prednisolon (kortison).

Gliadin-antikroppar (IgA) kan också vara en orsak till upprepade missfall och dessa antikroppar återfinns hos de som har celiaki (glutenintolerans). Även om man inte visar symtom på glutenintolerans kan dessa antikroppar förekomma ändå och vara orsaken till upprepade missfall. Detta behandlas med en livsstilsförändring som innebär en glutenfri kosthållning. 

Det finns en sjukdom där man har antikroppar mot fosfolipider, APS, som oftare drabbar yngre kvinnor. Antikardiolipid-antikroppar gör blodet tjockare och ger därmed ökad risk för blodproppar, framförallt hos gravida kvinnor, vilket kan orsaka missfall både sent och tidigt. Det är dock ingen vanlig orsak till missfall (0,83% enligt en studie av Dr Shehata). Behandlingen för detta är blodförtunnande - en låg dos av Acetylsalicylsyra, som man börjar ta innan sin graviditet, och sedan fortsätter behandlingen med injektioner av heparin.

2. Varför är immunologiska orsaker till missfall fortfarande så omdebatterat?

Immunologi är väldigt komplext. Även för generella autoimmuna sjukdomar så får man oftast inga klara svar på tester som görs. Exempelvis så visar en välkänd autoimmun sjukdom som reumatism bara ett positivt svar på mindre än 20% av patienterna som bär på sjukdomen. Därför diagnostiseras oftast sådana sjukdomar med kliniska bevis som t.ex. en svullen led snarare än via blodprover. 

När man pratar om missfall och misslyckade IVF-försök har vi därför inga tydliga kliniska bevis, vilket gör det svårt att hitta immunologiska problem som är relaterade till detta. Vilket därav leder till svårigheter i debatten kring hur mycket immunförsvaret påverkar missfall överhuvudtaget. Det finns onekligen en stark korrelation mellan graviditet och immunförsvaret, och generellt används det för att skydda bebisen från att bli attackerad av immunceller eftersom bebisen har genetiskt material från pappan. Det har genom åren setts som kontroversiellt att tro att immunsystemet kan orsaka missfall, men nu är de flesta övertygade om att det finns ett samband. 

Debatten inom ämnet börjar ta ny form och nu diskuteras snarare HUR vi testar, än VARFÖR vi testar. Det är en diskussion som kommer att pågå i år framöver, men för att sammanfatta så tror jag att immunsystemet som orsak till missfall, nu är accepterad, säger Dr Shehata.

3. Finns det en ökad risk att få missfall om man har en autoimmun sjukdom, t.ex. reumatism?

Generellt sett ja, har man autoimmuna problem är det en ökad risk. Är detta fallet bör man testa sig för om man bär vissa typer av antikroppar. Det finns vissa autoimmuna sjukdomar som innebär en högre missfallsrisk än andra, t.ex. SLE (Lupus).

En auto-immun sjukdom innebär kortfattat att kroppen attackerar sig själv. Antikroppar finns i kroppen för att skydda oss mot virus och bakterier. De bildas av olika typer av immunceller. Hos människor som har en autoimmun sjukdom börjar kroppens immunförsvar istället bryta ner celler som vi behöver. Immunförsvaret tror felaktigt att dessa celler är inkräktare i kroppen. Detta skapar inflammation.

Ungefär 5-7% av befolkningen i västvärlden är drabbade av någon typ av autoimmun sjukdom, där kvinnor drabbas betydligt oftare än män. Exempel på autoimmuna sjukdomar är diabetes typ 1, Hashimotos (hypotyreos/underaktiv sköldkörtel), SLE (Lupus), reumatoid artrit (ledgångsreumatism), celiaki (glutenintolerans), Crohn’s sjukdom, Sjögrens sjukdom och Addisons sjukdom. 

5. Kan det finnas immunologiska orsaker till att embryon inte fäster, om detta händer upprepade gånger under en IVF-process?

Ja, är embryona är av god kvalitet, du sätter tillbaka 1-2 stycken, och det inte finns någon annan anledning till varför de inte skulle fästa så skulle det mycket väl kunna finnas en immunologisk anledning till att embryot inte implanterar. Man kan ju se på det som ett väldigt tidigt missfall egentligen. 

Fler och fler IVF-kliniker ger idag någon form av immundämpande vid upprepade misslyckanden. 

6. Kan äggdonation trigga immunologiska reaktioner från kroppen?

Ett enskilt missfall är tyvärr ganska vanligt och beror troligen på att embryot hade onormala kromosomer vilket man inte kan göra något åt. Men om man har flera missfall på raken, så kan behandling krävas och det är då avgörande att hitta den bakomliggande anledningen. 

Dr Hassan Shehata driver två klinker i England som specialiserar sig på att hjälpa kvinnor som drabbas av upprepade missfall - Centre for Reproductive Immunology & Pregnancy Miscarriage Clinic. Dr Shehata är utbildad gynekolog/obstetriker och specialiserad på kvinnomedicin vid Epsom and St Helier University Hospitals NHS Trust.

Vad är skillnaden på missfall och upprepade missfall?

De flesta enskilda missfall beror alltså på att embryot inte var friskt, att det inte hade normala kromosomer. Alla ägg och spermier har inte det, så när läkaren säger att du haft “otur” så menar hen att ni helt enkelt lyckats pricka in ett ägg eller en spermie som inte var kromosomalt normal. 

Om du har flera missfall på raken så minskar dock sannolikheten att det rör sig om “otur”. Vid fler än tre missfall på raken, får man diagnosen “upprepade missfall”. Då görs en missfallsutredning för att titta på andra möjliga anledningar. I en klassisk missfallsutredning undersöker man: 

Koagulationsrubbningar vilket också mäts genom blodprov

Om dessa prover skulle visa på något, finns behandling att få, men faktum är att testerna oftast inte visar något. Med andra ord förblir merparten av upprepade missfall odiagnostiserade. 

Dr Shehata har genom sin forskning fastslagit att ovanstående problem utgör orsaken endast i en minoritet av fallen. Det finns alltså luckor i vår kunskap och forskning; vi kan inte allt om alla anledningar till upprepade missfall än. 

Varför är det intressant att undersöka kopplingen till immunförsvaret?

Att immunologi spelar roll när ett barn blir till är ganska vedertaget. Om man får en ny njure eller ett hjärta från en annan person så måste man alltid ta immundämpande mediciner för att kroppen inte ska stöta bort kroppsdelen som är genetiskt främmande; innehåller någon annans DNA. Men trots att ett embryo alltid består av 50% genetiskt främmande material från mannen (och ibland 100% då donerade ägg använts), så stöter kroppen inte bort det. Immunförsvaret anpassar sig alltså på ett eller annat sätt.

Man tror därför att om en kvinna har ett immunförsvar som inte fungerar som det ska, så kan hennes kropp stöta bort embryot vilket leder till missfall. Detta ses alltså som en potentiell anledning till upprepade missfall utöver de som traditionellt utretts. 

Immunförsvaret i kroppen består av olika antikroppar, och kvinnor kan ha överaktivitet/onormal förekomst av olika antikroppar och/eller en autoimmun sjukdom. 

Synen på hur mycket man anser att immunförsvaret kan påverka missfall och framförallt på vad man kan göra åt det, skiljer sig åt från land till land. I Sverige så görs inte immunologiska utredningar vid upprepade missfall, då det inte anses finns tillräckligt tydlig forskning på hur problemet ska behandlas. I många andra länder jobbar man mer med det och Dr Shehata är ett exempel på en läkare som forskar kring frågan och även behandlar kvinnor med immunologiska problem på sin klinik.  

Kopplingen mellan missfall och immunförsvaret - Q&A med Dr Shehata

Entreprenören och yogaläraren, Lisa Wingårdh, lämnade sin fartfyllda karriär inom finansbranschen bakom sig. Hon kände sig mer och mer tom trots att karriären gick bra och till slut tog hon steget, sade upp sig och bokade en yogautbildning i Indien. Sedan dess driver hon Wingårdh Wellness med fokus på yoga, coaching och wellness.

Yoga, meditation och välmående har alltid intresserat mig – jag har alltid prioriterat att ta hand om mig själv. Men trots att det är så grundläggande, särskilt som kvinna, så har det här med hormon- och fertilitetshälsa lite gått mig förbi. Det känns konstigt nog som ett område vi inte pratar om, i alla fall inte förrän det är något som inte fungerar som det ska. 

I min värld borde alla kvinnor få bättre verktyg att förstå vad det är som händer i kroppen varje månad, det känns liksom ganska grundläggande. Gärna redan i skolan. Med mer kunskap skulle vi bättre kunna förstå när kroppen inte fungerar som den ska och veta när det är dags att söka hjälp. Jag visste nog i ärlighetens namn inte riktigt vad som räknas som en oregelbunden cykel innan och då är det ju svårt att identifiera problem såklart. 

Många vet nog inte att det kan vara så enkelt att var lite mer proaktiv - att det i grunden handlar om att förstå sin cykel. Eller att det går att utesluta viktiga riskfaktorer genom ett enkelt blodprov. Så här i efterhand, när jag vet hur enkelt det är och vilket värde det ger, borde det enligt mig vara lika självklart att kolla upp sina hormoner som det är att gå till tandläkaren!

Så vad visade testet då? Mina resultat visade att jag hade låga östrogen-, LH-värden och FSH-värden vilket tillsammans kan tyda på en rubbning i en körtel i hjärnan som heter hypotalamus. Bakomliggande anledningar kan vara överträning, kronisk stress eller kosten - tydligen är veganer och vegetarianer överrepresenterade bland dem som förlorar sin mens på grund av den här typen av rubbning. Jag har dock en regelbunden cykel vilket gör att det inte verkar finnas något allvarligt problem just. Jag fick verktyg att lära mig vilka tecken jag kan hålla utkik efter framåt, hormonella rubbningar och problem med cykeln kan ju uppstå gradvis. Så om jag skulle upptäcka problem framöver så vet jag var jag ska börja och vilka frågor jag ska ta med mig till min gynekolog då. Det känns fantastiskt att ha fått den här kunskapen.

Det är fantastiskt att hela tiden få lära sig nya saker om sin kropp – vi är alla unika och måste lära oss att lyssna mer på vad som funkar för just oss. Att förstå min hormonhälsa och cykel bättre har verkligen gjort att jag känner mig mer “tuned in” och nära min kropp.

Genom ett blodprov kan du få kunskap om din kropp och förståelse för din cykel och fertilitet. Lisa Wingårdh har testat Tilly Fertilitetskoll.

Lisa Wingårdh: Att testa mina hormoner fick mig att förstå hur lite jag egentligen vet om min fertilitet

Om östrogen och vad som kan skapa låga nivåer

Östrogen är ett samlingsnamn för flera av de viktigaste kvinnliga könshormonerna och östrogen påverkar många olika organ och vävnader. Östrogen förekommer i flera olika former i kroppen och de tre vanligaste är östradiol, östron och östriol. Östradiol (E2) är den vanligaste och det är östradiolhalten som oftast mäts vid blodprov.

Östrogen tillverkas främst i dina äggstockar och till en liten del i din fettvävnad. Nivåerna varierar under din menscykel och ligger som lägst några dagar innan och under dina första blödningsdagar. Strax innan ägglossning stiger östrogenhalten och det triggar igång utsöndringen av LH som ska leda till ägglossning. 

Östrogenbrist kan ha flera bakomliggande anledningar, en vanlig är en rubbning hypotalamus. Lite mer specifikt så kan hypotalamus minska sin produktion av gonadotropinfrisättande hormon (GnHR) och/eller ändra utsöndringsmönster. GnHR har till uppgift att signalera till hypofysen att producera hormonerna FSH och LH som båda behövs för att dina ägg ska mogna och du ska få ägglossning.

Om frisättningen av GnRH störs leder det alltså till låga nivåer av FSH och LH och då mognar inga äggblåsor vilket i sin tur leder till att det produceras för lite östrogen eftersom det är de mognande äggblåsorna som normalt sett producerar östrogen. Östrogenet bygger under en normal cykel upp din livmoderslemhinna så att den kan ta emot ett befruktat ägg (embryo) men om inget ägg befruktas eller fastnar i slemhinnan blöder du istället ut slemhinnan - du får mens. Så om du inte har ägglossning och inget östrogen produceras byggs alltså inte slemhinnan upp, och din mens uteblir.

Man ser ofta att cykeln först blir oregelbunden och att mensen sedan i förlängningen upphör helt. Minskad sexlust, värmevallningar och vaginal torrhet är då också vanligt. När mensen helt försvunnit kallas tillståndet för hypothalamisk amenorré.

En sådan här rubbning kan uppstå om man:

Är utsatt för ökad fysisk eller emotionell stress.

Övertränar - framförallt löpträning eller annan uthållighetsträning.

Man kan sammanfatta det som att när ett energiunderskott uppstår (till exempel för att du äter för lite jämfört med den energi du förbrukar eller är utsatt för ökad stress) pausar kroppen det som den anser är icke-livsnödvändiga kroppsfunktioner, däribland reproduktion.

Förutom att du behöver äta tillräckligt är det också viktigt att du får i dig rätt näring och rätt sorts fett. Alla som äter vegetariskt kommer såklart inte att få dessa problem, men både vegetarianer och veganer är överrepresenterade bland kvinnor med östrogenbrist och hypothalamisk amenorré.

Jag fick min mens i tonåren och ganska snart efter det skaffade jag p-piller som jag tog i flera år tills jag träffade min man och vi bestämde oss för att vi ville skaffa barn. Om min menscykel fungerade som den skulle var ingenting jag överhuvudtaget funderade på och ja, när man går på hormonella preventivmedel så vet man ju inte. Jag och min man var inställda på att det kunde ta ett tag att bli gravida, men jag anade inte att min mens inte skulle dyka upp överhuvudtaget. Den kom aldrig igång efter att jag slutade med p-piller. När jag sökte hjälp konstaterade min läkare att jag absolut hade ägg, men av någon anledning så ägglossade jag inte.  

Efter ett år tog vi kontakt med en fertilitetsklinik och under en period av sex månader fick vi testa flera olika metoder. Jag tog bland annat hormonsprutor som skulle kicka igång ägglossningen, men det ledde antingen till att jag fick en överproduktion av ägg eller, när vi sänkte dosen av hormoner, inga ägg alls. Det upptäcktes också vid undersökningarna att min livmoderslemhinna var väldigt tunn. Trots det lade man inte så mycket fokus på att ta reda på varför min ägglossning uteblev, eller varför slemhinnan var tunn – man fokuserade på att försöka lösa problemet med hormonmediciner helt enkelt.

När det hade gått två år utan resultat bestämde vi oss för att det var dags att testa IVF. Problemet med att jag inte fick ut några ägg fortsatte dock även när vi gjorde IVF, trots hormonstimulering fick vi bara ut ett enda ägg. Vi hade dock en enorm tur eftersom befruktningen av detta enda ägg lyckades och vi fick en frisk och fin flicka.

Ibland undrar man ju hur man egentligen orkar fortsätta kämpa när man vet att det kommer bli svårt, men längtan efter syskon var stor. Och det blev mer kämpande än vi kunde ana trots vår historik. Det visade sig att min livmoder hade växt igen och att jag behövde opereras. Någon annan väg en IVF var tydligen också helt utesluten. Turen från första vändan återupprepade sig inte och efter fyra misslyckade försök började vi känna en viss hopplöshet. Men så blev jag gravid på det femte försöket, lyckan!

Men så händer det som inte får hända. Ultraljudet i vecka 14 visade avvikelser hos fostret som inte alls såg bra ut och vi fick ta ett väldigt svårt beslut att avbryta graviditeten. Det var hemskt och sorgligt, både för att vi förlorade något vi hunnit längta efter och glädja oss över, men också för att vi visste att det inte bara var att “gå hem och försöka igen”. Det var en tuff tid, både jag och min man kände att vi inte hade tid att sörja, och jag behövde dessutom genomgå flera operationer. Jag mådde väldigt dåligt mentalt och kände mig deprimerad. 

Totalt blev det 11 IVF-försök och ytterligare ett missfall. Vi pausade under en period för att inte helt gå under, men någonstans hittade vi ändå drivkraften att fortsätta och till slut kom vår andra dotter till världen. Det är väldigt lätt att glömma bort sig själv och sitt allmänna välmående under en fertilitetsbehandling – man får tunnelseende och kan inte fokusera på något annat än att lyckas.

Det blev tydligt efter min andra förlossning att min kropp inte mådde så bra. Jag fick svåra problem med störtblödningar och till slut träffade jag en läkare som bestämde sig för att faktiskt gå till botten med mina problem. Han forskade på hormoner och han ville hitta orsaken till mitt ursprungliga problem - att jag inte hade någon ägglossning. Det visade sig att jag hade väldigt låga östrogennivåer. Där var alltså förklaringen till att jag aldrig fick tillbaka mina cykler när jag slutade på p-piller. Dessutom kan det leda till benskörhet och senare hjärt- och kärlproblem, så även om jag nu fått mina barn så kändes det väldigt skönt att få veta. 

Jag blev remitterad vidare till en annan läkare som var specialist på just könshormoner, och det första hon sa till mig var att jag vägde för lite och att jag måste äta mer och på ett annat sätt. Hon vill att vi skulle testa att få igång min ägglossning naturligt, utan mediciner, och hon ordinerade mig att börja äta mer animaliskt fett. Hon förklarade att just när det gäller könshormoner så är det skillnad på fett och fett och växtbaserat fett har inte samma effekt på könshormonerna som animaliskt,

Jag har alltid haft problem med min matsmältning och har väldigt svårt att smälta ägg, lax och korv så istället blev jag ordinerad att äta sjuka mängder smör och ost. Vi testade detta under ett års tid, jag gick bara upp 1,5kg i vikt, men för första gången på 15 år fick jag tillbaka min ägglossning! Den var inte helt regelbunden men jag ägglossade - det var helt otroligt! 

Vad jag lärt mig? Jag önskar att alla kvinnor fick lära sig mer om sina kroppar och hormoner och hade kunskapen att förstå att en oregelbunden cykel alltid betyder att något inte stämmer. Och att man tidigare fokuserade på att förstå anledningen till problemen, inte bara medicinera bort dem. När man vill skaffa barn är det svårt att fokusera på något annat än att få det där barnet, så ju tidigare man kan identifiera obalanser desto bättre.

Hormonhälsa är väldigt komplext, men det är också enklare att testa den än vad man tror - test som Tilly Fertilitetskoll är ett fantastiskt verktyg för att förstå var man ska börja. Jag har verkligen insett den hårda vägen att hormonhälsa inte bara handlar om att skaffa barn, utan om vårt välmående i stort.

Östrogenbrist kan påverka din cykel och fertilitet. Annas historia lär dig mer om tecken på östrogenbrist, vikten av att identifiera det tidigt och vad du kan göra.

Annas tuffa resa till barn: Om östrogenbrist och nya insikter om hormonhälsa

För de flesta känns fertilitet som något väldigt komplext. Det blir ofta, som kvinna, fokus på äggen och åldern medans vår menscykel som följer oss längs hela vårt fertila liv glöms bort. Faktum är dock att problem med just cykeln eller närmare bestämt ägglossningen, är den vanligaste orsaken till fertilitetsproblem hos kvinnor. Och det har ganska lite med åldern att göra. Visst, när vi når klimakteriet så ägglossar vi alltmer sällan, men ägglossningsproblem kan drabba en 23-åring lika gärna som en 38-åring eftersom cykeln påverkas av det mesta vi gör och får i oss; av vår allmänhälsa och eventuella hormonella rubbningar. 

Huruvida man har många ägg kvar måste man utreda via blodprov eller ultraljud, men när det gäller cykeln så är det enklare; man kan lära sig vilka tecken som är bra att hålla koll på och identifiera problem bara genom att tracka cykeln. Man kan helt enkelt använda sin egen cykel som ett diagnosverktyg. 

Här förklarar vi vad som egentligen är en oregelbunden cykel och varför det kan göra det svårare att bli gravid.

Menscykeln finns av en huvudsaklig anledning - att du ska kunna bli gravid. Varje månad förbereder sig din kropp för en graviditet vare sig det är något du önskar eller inte. 

En ny menscykel börjar den dagen som du får din mens (dag 1) och avslutas när din nästa mens startar. Under den första fasen börjar ett par äggblåsor att mogna och utsöndra östrogen vilket gör att livmoderslemhinnan byggs upp. Vid ägglossningen spricker en av de mognande äggblåsorna och om ägget träffar på en spermie så kan det bli befruktat. Den spruckna äggblåsan (gulkroppen) utsöndrar progesteron som hjälper till att bygga upp slemhinnan ytterligare, vilket krävs för att ett eventuellt befruktat ägg kan fästa där - för att en graviditet ska kunna uppstå. Om inget befruktat ägg fäster så kollapsar istället slemhinnan och du blöder ut den; du får mens. Och så börjar det hela om. 

Om något i den här finstämda processen rubbas så blir din cykel oregelbunden. Eller för att vända på det - en oregelbunden cykel är ett tecken på att något inte helt stämmer. Du kan fördjupa dig ännu mer i hur cykeln fungerar här.

Hur vet jag om jag har en oregelbunden menscykel?

Vi har blivit matade med att en normal menscykel är 28 dagar, men det är lite av en myt. Studier visar att en cykel på allt mellan 21 och 35 dagar är både vanligt och helt normalt, och även om du har en regelbunden cykel så kan den variera lite från månad till månad.

Det man ska hålla utkik efter är större och ihållande (mer än tre månader) förändringar. Närmare bestämt så räknas följande som en oregelbunden cykel:  

Dina cykler är kortare än 21 dagar eller längre än 35 dagar. 

Dina cykler varierar mer än 7 dagar från cykel till cykel. 

Du har inte haft mens på 3 månader eller mer.

Dessutom ska ska den andra delen av cykeln, den så kallade lutelfasen som är fasen mellan ägglossning och nästa mens, vara minst 11 dagar lång för att räknas som normal. 

Varför gör en oregelbunden cykel det svårare att bli gravid? 

Att ett ägg och spermie möts är ju centralt för att en graviditet ska bli till och för att det ska ske krävs en ägglossning. Som vi beskrev ovan så är den beroende av flera skeenden och hormoner som behöver vara i balans. Om det inte fungerar som det ska så kan det leda till helt utebliven ägglossning eller en oregelbunden ägglossning vilket i sin tur leder till en utebliven eller oregelbunden mens. Utan ägglossning är det omöjligt att bli gravid och om den kommer sällan så minskar ju antalet chanser man har på sig. En oregelbunden ägglossning kan också göra det svårare att identifiera när den kommer och därmed att tajma sex i samband med den. 

Att ett ägg blir befruktat är inte allt som ska till för att man ska bli gravid. Som vi beskrev ovan så behöver det befruktade ägget (embryot) också fästa i livmoderslemhinnan och utvecklas där - den första tiden är kritisk. För detta krävs att livmoderslemhinnan är mottaglig, har rätt tjocklek och så vidare, och det är hormonerna östrogen och progesteron som säkerställer det. Progesteron utsöndras av den kollapsade äggblåsan och om den inte utsöndrar tillräckligt mycket eller tillräckligt länge så kollapsar livmoderslemhinnan “för tidigt”; du får alltså mens “för tidigt”. Men “för tidigt” menar vi att embryot inte får den tid det behöver för att hinna fästa och detta är anledningen till att man vill att den här delen av cykeln är minst 11 dagar lång.

Vad kan en oregelbunden menscykel bero på?

Det är egentligen ganska enkelt att upptäcka om din menscykel är regelbunden eller inte, det svåra är istället att förstå varför och också vad man kan göra för att komma tillrätta med det. En oregelbunden eller utebliven ägglossning och/eller mens kan bero på många olika saker, men orsakerna är nästan uteslutande kopplade till din hormonbalans. Exempel på olika tillstånd som ofta leder till hormonella besvär är:

PCOS (polycystic ovary syndrome) - en hormonell obalans som 10-15% av alla kvinnor lider av.

En rubbning i hypotalamus i din hjärna på grund av till exempel akut eller kronisk, eller undervikt, viktnedgång och överträning. 

Om du har oregelbunden cykel och besväras av det är det viktigt att du får göra en ordentlig utredning. Inför en sådan utredning kan det vara bra att dels ha trackat din cykel under ett antal månader så att du kan visa mönster och dels att ha testat dina hormonvärden. Med Tilly Fertilitetskoll kan du testa dina hormoner, och få en indikation på avvikelser och ett bra underlag för att kunna ställa frågor till din läkare.

Kan preventivmedel ge mig en regelbunden cykel?

Det är vanligt att få utskrivet p-piller eller andra hormonella preventivmedel om man har problem med en orgelbunden cykel. Dessa preventivmedel stänger av eller stör din naturliga cykel och ser till att du blöder regelbundet. Man kan alltså säga att det rättar till symtomet, oregelbundna cykler, men inte att det hjälper mot det underliggande problemet. Eller med andra ord, att även om du blöder regelbundet så har du inte fått en regelbunden cykel för du har inte en naturlig cykel när du använder hormonella preventivmedel. 

Problemet du hade innan du började med preventivmedel kan alltså kvarstå den dag du slutar och vill bli gravid, och då får man ta hjälp av hormonbehandling för att stimulera igång ägglossningen eller förlänga lutealfasen. Det är fantastiskt att dessa hjälpmedel finns, men man ska inte glömma att hormonella rubbningar också påverkar vårt allmänna välmående, inte bara vår förmåga att bli gravida. Att förstå och förebygga dem kan alltså gynna oss på många sätt.

En oregelbunden menscykel är ett tecken på problem med din ägglossning och det är en av de vanligaste orsakerna till fertilitetsproblem hos kvinnor.

Kan en oregelbunden menscykel göra det svårare att bli gravid?

Att kvinnors fertilitet minskar med åldern har du troligen inte missat, men informationen kan kännas minst sagt förvirrande. Läkare visar grafer som verkar visa att det är kört efter 35 samtidigt som vi konstant hör om kvinnor som blir gravida när de närmar sig 50. De här motsägelserna kan slå fel på flera sätt; många känner en stress i onödan samtidigt som många också har en övertro till den egna fertiliteten och känner sig lurade när de upptäcker att åldern tagit ut sin rätt. 

Tyvärr är det här med ökande ålder och fertilitet inte enkelt eller svartvitt. För det första så handlar det oftast inte om huruvida man kan få barn överhuvudtaget utan om hur svårt det är och vilken metod man måste använda; vad man behöver gå igenom för att lyckas helt enkelt. För det andra så ser det olika ut för olika personer och lite tur spelar in (lite som att en rökare kan leva till 100 medans hans icke-rökare kompis får lungcancer - ologiskt, men möjligt). Det som finns att ta fasta på är genomsnittliga siffror, och även om de inte stämmer för alla så är de såklart relevanta och bra att känna till. Och vi tycker också att alla kvinnor rätt att förstå, inte bara att, men hur fertiliteten påverkas av åldern. Det ger ett verktyg att kunna läsa sin egen kropp och att kunna känna att man tar informerade beslut - vad de än är.

Med detta sagt så ska man dock inte glömma att åldern bara är en del ekvationen - att vara ung är ingen garanti för hög fertilitet. Problem med ägglossningen eller blockerade äggledare är två fertilitetssänkande problem som har lite med åldern att göra för att nämna två exempel.

För att en kvinna ska kunna bli gravid på naturlig väg måste hon först och främst ha ägg och kroppen måste klara av att ägglossa så att ägget kan ta sig till äggledarna. Man måste sedan ha sex i samband med ägglossningen och tillräckligt många spermier måste ta sig in för att en ska nå hela vägen fram och kunna befrukta ägget. Om befruktning sker måste embryot (det befruktade ägget) sedan fästa i livmoderslemhinnan, och dessutom krävs att både ägget och spermien har bra kvalitet (normala kromosomer) för att befruktning och embryoutveckling ska fungera. Förutom tillräckligt många och friska ägg och spermier, så kräver dessa skeenden alltså en fungerande hormonbalans som möjliggör ägglossning, att livmoderslemhinnan byggs upp och så vidare. 

Det är med andra ord mycket som ska stämma och ju mer man lär sig desto mer fascinerande är det faktiskt att det kan fungera överhuvudtaget. Och framförallt förstår man att det inte är konstigt att det inte alltid fungerar på första eller ens femte försöket. Det är därför du, så länge du inte har några kända riskfaktorer, ombeds vänta ett år innan du söker hjälp (inom ett år är 85% gravida). Sedan kan man ju förvisso tycka att det vore bra att skriva av uppenbara riskfaktorer innan man behöver försöka i flera månader (vilket är det man delvis kan göra via Tilly Fertilitetskoll) och eftersom en riskfaktor är just åldern så är regeln att man ska söka hjälp efter lite kortare tid, 6 månader, om man är över 35 år.

Så hur påverkas fertiliteten av ålder?

Man kan sammanfatta det som att åldern påverkar kvinnans fertilitet på två sätt; genom att äggen blir färre och av sämre kvalitet, och genom förändrade hormonnivåer vilket förändrar din cykel.

Din äggreserv och äggkvaliteten minskar

De flesta vet att högre ålder kan påverka fertilitet negativt, men varför är det så? Och betyder det att alla som är unga har hög fertilitet?

Fertilitetsbloggen