Fotografi av Josephine med citat: “Jag trodde alltid att jag bara var en jobbig person. En jobbig person att vara, en jobbig person att ha som vän, och en jobbig dotter och flickvän.”

Josephine om vägen till sin PCOS-diagnos

Varje månad gick Josephine från att vara lycklig och glad till introvert och deprimerad för att till slut känna känslor av total hopplöshet och mörker. Hon visste att något var fel och trodde länge att hon hade en extrem form av PMS, men det skulle dröja mer än ett decennium innan hon fick en diagnos och rätt hjälp. Här är hennes historia...

Jag googlade konstant mina besvär: att jag gick mellan att vara lycklig, glad och produktiv, till att inte vilja träffa någon, introvert och deprimerad. Den fasen övergick sedan till extremt mörker där jag kände att jag inte var värd någonting, jag drabbades av skakningar och fick panikångest av att gå till jobbet. Mina sökningar på google gav alltid resultatet “manodepressiv”, men det var jag inte. För så fort mensen kom så blev jag mig själv igen. “Så det var PMS”, tänkte jag varenda gång - och det har jag gjort i över 12 år.

Så jag besökte gynekologer, bad dem hjälpa mig. Jag berättade att det ofta går 55 dagar mellan mens och att min ångestfyllda PMS håller i sig i tre veckor, och att det gick ut över både mitt privata och professionella liv. En läkare tittade på mina äggstockar och sa: “du har många ägg, ingen fara, då behöver du inte bli stressad över att bli gravid”. Sedan skrev hon ut Premalex (antidepressiv medicin). Premalexen hjälpte inte. Så jag besökte andra mottagningar. Det enda rådet jag fick var p-piller. Men det ville jag inte ha, jag mådde dåligt av dem också.

Till slut, efter att jag liksom fått vänja mig vid att det inte går att göra något åt PMS som varar i flera veckor, och 55 dagars menscykler, så blev jag gravid. Det slutade i missfall i 7:e veckan. Jag var beredd på att det kunde ske, så jag försökte vara stark trots den hormonella karusellen som bjuder upp till dans efter kroppens interna kris.

Jag gick till ännu en gynekolog för att kolla upp mig, för att se om allt var ok efter missfallet, och kanske få några peppande ord. Läkaren ville hålla besöket under 5 min, och det gjorde hon ingen hemlighet av, trots att hon stod mellan benen på någon som precis fått missfall. “Allt ser bra ut”, sa hon stressat över ultraljudsstaven. “Det är bara att försöka igen”. Jag ber henne då försäkra mig om att det inte är något fel. “Jag har ju långa cykler, det är svårt att veta när jag har ägglossning?”. Hon viftar bort min oro, och säger att det kommer att lösa sig. “Nu är chanserna goda att ni blir gravida igen”.

Men jag hade en dålig känsla i magen. Så jag bokar en privat gynekolog som jag fått rekommenderad: Dr Rita.

Dr. Rita tar sig tid. Hon tar det lugnt. Hon låter mig prata till punkt. Jag blir nästan stressad över att hon ger mig så mycket tid, så här ska det väl inte vara? Jag var som tjejen som bara dejtat taskiga killar och som helt plötsligt blir misstänksam när hon till slut hittar en snäll kille. Jag förklarar hur jag har haft det, hon lyssnar. Det är som att komma till gyn-himlen hos Rita, allt är vitt, modernt och rent. Till och med gynstolen är vit. Hon berättar för mig att hon tror att jag har PCOS. Och förklarar vad det är. Lugnt. Hon låter mig ställa alla frågor. Hon besvarar dem. “Men det är bara vad jag tror, nu ska jag undersöka om så är fallet”. Hon undersöker mig med ultraljudet och hon testar mina hormonvärden. Hon konfirmerar att det är PCOS det rör sig om. Det är därför jag har långa cykler och det kan göra det svårare att bli gravid. Ägglossningstest fungerar inte eftersom mitt LH-värde är konstant förhöjt (testen letar efter en peak) och ägglossningen sker sällan - det är helt enkelt svårt att veta när det är meningen att vi ska ha sex för att få till en graviditet. Eftersom jag gärna vill ha barn nu så råder hon mig att kontakta en fertilitetsklinik för att få hjälp. 

Och där började min resa för att försöka bli med barn, via hormoner och ägglossningssprutor. Men framför allt var det ett missfall och rätt gynekolog som krävdes för att även jag, på andra sidan av ultraljudsstaven, skulle få lyxen att se och förstå det läkarna nog redan sett - vad det var som är fel. Och varför jag inte mått bra på över ett decennium.


Vad är PCOS och hur diagnostiseras det?

PCOS är en hormonell rubbning som kan ge olika typer av symtom, t.ex. polycystiska äggstockar (många äggblåsor på äggstockarna), glesa eller uteblivna menstruationer, manlig behåring och akne.

Det är viktigt att veta att det inte är samma sak som PCO även om namnet är likt. PCO innebär bara polycystiska äggstockar. Med andra ord kan PCO diagnostiseras genom endast ett ultraljud, men PCOS kräver en större utredning som inkluderar hormonprover och en dialog kring symtom. 

För några år sedan enades ett antal experter om tre kriterier som ska användas vid diagnostisering - dessa går under namnet “Rotterdam-kriterierna”. För att kunna ställa diagnosen PCOS måste du uppfylla två av dessa tre kriterier:

  • Polycystiska äggstockar (mer än 12 äggblåsor på varje äggstock) vilket kan ses via ett ultraljud.
  • En oregelbunden (gles) eller frånvarande ägglossning, vilket visar sig genom en oregelbunden och lång menscykel (längre än 35 dagar).
  • Förhöjda halter av totalt eller fritt testosteron som visas via blodprov. Och/eller symtom på höga halter av testosteron, till exempel manlig hårväxt eller akne.

PCOS är vanligare än många tror - man räknar med att upp till 10-15% av alla kvinnor har det. Men trots det finns det en brist på kunskap, både hos kvinnor själva och hos läkare. Det har visat sig att många drabbade kvinnor kan få vänta upp till två år innan de får rätt diagnos och att de ofta varit tvungna att träffa tre eller fler läkare innan diagnosen ställs.

Det kan med andra ord vara bra att vara en informerad patient när det gäller PCOS! Tilly Fertilitetskoll kan indikera PCOS och rapporten ger dig i så fall tips och checklistor som hjälper dig när du söker vidare hjälp. Det finns hjälp att få om PCOS påverkar din fertilitet och det är alltid fördelaktigt att få en diagnos så tidigt som möjligt eftersom det för vissa fungerar att dämpa symtomen genom livsstilsförändringar - du kan läsa mer här.

2020-12-04

Genom att använda vår sajt godkänner du användandet av cookies för att förbättra din upplevelse. Läs mer om hur vi använder cookies.